Ännu en dödtext

Ett tips i kommentarsfältet var att jag skulle grotta ner mig i döden igen. Det var efter det där med pengar i böcker. Ingen av oss vet ju när vi ska dö. Det kan ske om en sekund eller om hundra år, men att det händer vet vi.

Om du dör i morgon, är det något praktiskt som skulle behöva ordnas? Något som dina anhöriga skulle behöva veta? Har du skrivit testamente? Kanske onödigt om det bara är en tavla du tänkt inte ska hamna hos den rättmätige arvingen, men skriv då för tusan upp det.

Har du pengar på något konstigt ställe? Bankkonton lär väl komma fram, men spelkonton hos utländska bettingbolag skulle jag inte vara så säker på ifall ingen gör dem uppmärksamma på att ägaren avlidit. Några obskyra kryptovalutor kanske?

Ta ett vanligt vitt A4-papper där du skriver upp sådant du vill ska komma fram. Lägg det i ett kuvert, skriv något lagom effektfullt på det av typen ”Öppnas i händelse av min död” (när man dör får man vara lite dramatisk), se till att någon anhörig känner till det och att det kommer att hittas.

Tänk på att det kan blir lite kaos när du har vikt in kepsen och att du inte vet i vilket sammanhang det händer. Det kan ju tänkas att ni är fler som kolar vippen unisont, en bilolycka eller så. Döden har en förmåga att komma oväntat i alla lägen. Även om anhöriga borde vara beredda sitter de där som fågelholkar. Åtminstone har jag gjort det.

Var därför övertydlig. Skriv en lista på dina banker och bankkonton, bank-id, pin-koder, lösenord ... Och allt som inte har med pengar att göra. Det finns ”digitala begravningsentreprenörer” som hjälper till att stänga ner dina konton i sociala medier och kanske publicera en sista hälsning, men det där kan ju släkten göra gratis.

”Och till Nils, du som alltid velat bli omnämnd i mitt testamente, vill jag säga: Tjena Nisse!”

Vi vet som sagt var inte när livet ska ta slut. Enklast är att planera för att det ska ske i morgon, så kan vi gå all-in på livet sedan. För som författaren P.O. Enquist sagt: En dag ska vi dö, alla andra dagar ska vi leva.