Inflationen lever

Det sägs att vi knappt har någon inflation. Förra gången konsumentprisindex steg med mer än en procent på ett år var 2011. Fast inte hindrar det vissa priser från att skjuta i höjden.

När momsen på frimärken togs bort i april 2016 sänktes priset för ett inrikesbrev under 50 gram från 7 kr till 6,50. Det måste väl vara första gången i historien och så kunde vi givetvis inte ha det, så efter bara ett år var vi uppe på 7 kr igen och redan vid årsskiftet höjs det igen, till 9 kr. Alltså en höjning med 28,6 procent.

Vad får vi för det då? Samtidigt med höjningen träder en ny postlag i kraft som innebär att PostNord får ta två dagar på sig att leverera breven. Som om det vore nytt, det var länge sedan man kunde räkna med leverans dagen efter att man lagt det på lådan. Uttrycket ”Som ett brev på posten” måste vara lika obegripligt för unga människor som ”Det går som tåget”. Vadå, kraftigt försenat eller inte alls?

Tåget ja... Lokaltrafiken i Stockholm höjer sina priser både nu och då. Vid årsskiftet höjer Upplands Lokaltrafik priset på sitt månadskort med 5,7 procent. Västtrafik brukar inte heller vara sena att ”justera” sina priser och förra årsskiftet höjde Skånetrafiken priset för vissa sträckor med över 100 procent.

Vad gör vi då åt detta? Gå, cykla, åk bil! Och behöver du skicka brev, räkna ut nästa års frimärksåtgång och köp det porto du behöver före årsskiftet. Frimärken utan valör gäller även efter att priset höjs. Vi kan inte hindra prishöjningarna, men vi kan åtminstone streta emot.