Rättigheter/skyldigheter

”Gör din plikt, kräv din rätt”, är en gammal arbetarrörelseparoll, troligen över hundra år gammal. Föga förvånande kallas den ”unken moralism” av Feministiskt Initiativ som tycker att ”kräv din rätt” borde komma först.

Nu har ju inte detta parti mer än någon procents väljarstöd, men på den här punkten känns det som att de har minst halva befolkningen med sig. Folk kräver allt möjligt – respekt utan att respektera, lön utan arbete, bidrag utan motprestation, eller varför inte helgarderingen ”allt åt alla”?

I somras sittstrejkade ett gäng afghanska asylsökande. Ursäkta en dum fråga, men från vadå? Vi som inte har en anställning kan förvisso sätta oss och göra ingenting, men ordet strejk antyder att man uteblir från ett åtagande man åtagit sig, inte att man sitter på en plats istället för en annan.

I David Eberhards utmärkta bok I trygghetsnarkomanernas land berättar han om den somaliske invandraren Ahmed Egal som utbildar invandrare inom områden där det saknas arbetskraft. Egal säger något väldigt sant där:

”Vi måste ta ansvar. I Sverige tar systemet hand om dig, det måste vi försöka gå förbi. Annars förblir vi barn hela livet.”

Detta stämmer för såväl svenskar som invandrare och alla varianter däremellan. Vi är människor, inte fågelungar, och med det kommer ett ansvar. Att kräva rätt utan plikt är lika dumt som en bonde som kräver skörd utan sådd. Visst kan man ge honom ett flak säd och grönsaker, men då blir han aldrig en ansvarstagande vuxen och det år han inte får grödorna till skänks svälter han ihjäl.