Kopplingen till börsen är inte så
långsökt som man skulle kunna tro. En börs-vd är lite som en
idrottstränare. Det är inte han/hon som ska göra jobbet, men är
den som får ta ansvaret för att inte ha valt rätt folk om det går
åt skogen. Styrelsens tal låter rätt likt också:
”Bengt-Rune har gjort ett jättebra jobb och har vårt fulla förtroende. Samtidigt känner vi att vi i det här läget behöver ett annat ledarskap än det som Bengt-Rune representerat.”
Olle Nordin, Sveriges mest utskällde
fotbollstränare.
Men är det tillräckligt många
börs-vd:ar som tvingas bort efter att företaget underpresterat?
Till skillnad från fotbollstränaren, som ju faktiskt sitter vid
sidan av händelsernas centrum när matchen väl pågår, har en vd
(eller ska åtminstone ha) befogenheter att vidta de åtgärder som
krävs direkt när det händer.
Tränaren kan knappast förutse att
hans spelare ska fälla en motståndare i straffområdet i slutet av
matchen, men när Kurt Hellström för tionde kvartalet på raken på
knackig engelska skulle berätta hur det gått för LM Ericsson och i
vanlig ordning sa något i stil med ”The market has been rather
slow and it looks a little dark ahead” ville man som aktieägare
knuffa ner fanskapet till internposten. Men inget hände.
Jag har inte direkt varit hemlig med
att jag skulle vilja se en liknande omorganisation i H&M där Karl-Johan Persson åstadkommit ganska exakt ingenting. Men kanske
ser det mörkt ut på H&M:s avbytarbänk.