Det finns alltid de som har det värre.
Fast det var en märklig grej jag blev
påmind om häromdagen. Huset hade direktverkande el som ingick i
hyran och en gång lämnade jag en liten springa på köksfönstret
när jag gick hemifrån. Dumt, men eftersom jag – då som nu –
var sparsam med egna och andras pengar var jag förmodligen den bästa
hyresgäst de kunde få och tyckte att hyresvärden överreagerade
när han förklarade elförbrukningens inverkan på elkostnaden.
Nu till saken. Redan på den tiden hade
familjen anammat det amerikanska julpyntandet med lampor. Ni vet,
ljusslingor längs konturerna på huset, runt fönster och och på
staketet. Nyligen kom jag förbi huset igen, där föräldrarna i
familjen fortfarande bor kvar och nu gått all-in på ljusslingor.
Det är lysen nästan överallt på alla hus, runt träd och buskar,
på brevlådan... Vidare står det fullt av lysande renar, tomtar och
piss i hela trädgården. Denna tomt syns garanterat från månen!
Det är alltså inte tomten på bilden
som... Äh, ni fattar.
Jag begriper att elförbrukningen gått
ner om man bytt ut den gamla julbelysningen mot sterila LED-lampor,
men när jag tänker på deras kostnad för el och lampor blir mitt
gläntade fönster för 25 år sedan (vadå långsint?!) ännu
futtigare. Jag undrar om de ens förstår det.
Jag tror – och nu spekulerar jag
fritt, det får man – att beteendet är vanligt. Man ser egna
utgifter som nödvändiga, andras inte. Den som köper en dyr
kaffemaskin, Iphone eller bil tycker att detta är en del av livets
nödtorft medan grannens utlandsresor, bubbelpool eller julbelysning
är slöseri. Med andra ord ifrågasätter vi alla utgifter utom våra
egna, de enda vi faktiskt kan ändra.