Min pappa var handikappad (ja, det är
så länge sedan att det inte ens hette funktionsvarierad) och hade
svårt att hålla i en bok. Jag lyssnade också ofta på de där
böckerna, för det var min barndoms hitech. Nyligen fick jag höra
att fenomenet fortfarande finns. Myndigheten för tillgängliga
medier, MTM, ombesörjer att de som inte kan tillgodogöra sig
pappersböcker kan ”läsa” med öronen. Det verkar ju bra och
behövs kanske ibland.
Men ibland inte. Det visar sig nämligen
att det här görs även för böcker som ändå finns som ljudböcker för
alla. Ett exempel är psykiatern David Eberhards bok Det stora
könsexperimentet. Den lästes in av Eberhard själv, men MTM beställde ändå en
statlig inläsning av en underleverantör.
”Det är lugnt, det är bara
skattepengar.”
Dumheterna slutar emellertid inte där.
Jobbet gick nämligen till inläsaren Benny Nilsson. Benny har en
lite egen syn på sitt jobb. Tre gånger under inläsningen väljer
han att göra egna tillägg där han bl a informerar läsaren om att
han tycker att Eberhard missuppfattat begreppet postmodernism och
berättar om sin egen tolkning. Det har han tydligen gjort i en egen
bok utgiven på ett litet obskyrt kommunistiskt förlag, men nu
tyckte han tydligen att det var läge att lägga ut texten för en
större publik (ja, jag gör antagandet att Eberhards talbokspublik
är större än Nilssons samlade fanbase).
Så vad händer nu? Jag skulle likt
Tyko Jonsson vilja gallskrika: ”Fattar du vad du har gjort?! Du
kan åka in på anstalt för det här!!” Men det här är Sverige,
så det är klart att han inte gör. Han blir inte ens av med jobbet
eftersom hans arbetsgivare har fullt förtroende för honom, trots
att det nu framgått att han gjort så här förut!
MTM drar tillbaka den felaktiga inspelningen och gör
ännu en beställning (på boken som redan finns som ljudbok inläst
av författaren själv) på skattebetalarnas bekostnad.