Ni ser frågeställningen själva. En
företagare vill ge sin medarbetare en engångsbonus och det slutar
med att två tredjedelar försvinner i skatter. Och det är värre än
så. Om medarbetaren använder sin del av kakan till att köpa något
med normal moms på 25 procent försvinner tre fjärdedelar i
slukhålet. Tankar han bilen för pengarna får han bensin för 1222
kr av företagarens ursprungliga 13142 kr, drygt 9 procent.
Frågan om det är ”rätt” har
setts som retorisk av såväl skatteförespråkare som skattehatare (eller heter det skatteförnekare?) och många däremellan, som svarat ett rungande ”ja!” eller
”nej!”. Några tycker att företagaren borde ha fuskat eller
åtminstone planerat genom att ge medarbetaren något avdragsgillt
eller ledighet istället, men företagaren står på sig och
förklarar att han ville ge just pengar och var villig att ta
kostnaden för det.
En annan värdegrund.
Det närmaste jag själv kommit en
bonus är att jag fick presentkort på en cd när jag blev ”månadens
medarbetare” i början av 90-talet. Det var väl trevligt i och för
sig, men pengar är ju alltid pengar. Eller ja, ibland är pengar
liktydigt med pengar minus skatt, och den här historien visar med
all tydlighet att det är något helt annat.