Själva skatten ogillar jag, men jag har inte köpt plastpåsar på
decennier så mig drabbar den inte och jag kan inte förmå mig till
ett engagemang. Det märkliga nu tycker jag är den fördröjda
reaktionen. Jag spekulerade i denna skatt i ett av mina första blogginlägg,
för över fyra år sedan, och vill minnas att diskussionen inte var
purfärsk då heller.
Ändå kändes inte opinionen mot skatten halvljummen ens i höstas. Möjligen lite hårdare när skatten skulle beslutas, men allra mest nu. Jag vet inte hur många ilskna kommentarer i sociala medier jag sett den senaste veckan. Varför? Att kämpa mot en lag som röstades igenom för flera månader sedan är lite som att dra igång ett upprop mot Ölandsbron.
Ändå kändes inte opinionen mot skatten halvljummen ens i höstas. Möjligen lite hårdare när skatten skulle beslutas, men allra mest nu. Jag vet inte hur många ilskna kommentarer i sociala medier jag sett den senaste veckan. Varför? Att kämpa mot en lag som röstades igenom för flera månader sedan är lite som att dra igång ett upprop mot Ölandsbron.
Jag förstår att det här är en reell
utgift för dem som köper några kassar ett par gånger i veckan.
Det blir lätt flera tusenlappar per år, så ändrar de inte
beteende kommer det att gräva en grop i plånboken. Men de visste ju
detta! I engelskspråkiga bröllop brukar prästen säga ”speak now
or forever hold your peace”. Kanske långsökt, men jag tycker att
det passar bra här med.