onsdag 6 april 2016

Plastpåsar eller rikedom

Naturvårdsverket föreslår nu 5 kr som lägstapris för plastbärkassar. Nästan alla är överens om att det är förkastligt att köpa plastpåsar i mataffären, av miljöskäl. Det enda argumentet emot är att man behöver påsarna för att slänga sopor i. Som vanligt är jag inte riktigt med på tåget. Med den sopsortering av kompost, papper, kartong, plåt, plast och glas de flesta av oss gör blir det ju nästan ingenting kvar. Särskilt inte för mig som undviker hel- och halvfabrikat och därigenom slipper många utrymmeskrävande förpackningar. För att mina sopor inte ska börja hinna lukta gammal gam använder jag brödpåsar. Jag får ihop en sån här 300-gramspåse i månaden:


Mitt främsta skäl att inte köpa butikernas plastkassar är ekonomiskt. Det är jag och pensionärerna som tar med egna tygpåsar till affären. Vad vinner vi på det förutom att slippa vara obetalda reklampelare åt matkedjorna?

"Jag har räknat ut det!"

Nej, jag alltså, inte Dalle. Vi säger att en familj handlar två gånger i veckan, två påsar varje gång. Jag skulle gissa att det är i underkant för genomsnittet. Med fem kronor per påse blir det 1040 kr på ett år. Istället för att köpa plast för dessa pengar lägger de pengarna i en burk som de varje nyår investerar till en genomsnittlig årsränta på 10 procent (det är ungefär vad börsen ger över tid). Efter tio år har de 16575 kr, efter tjugo år 59566 kr.
Att kurvan ser ut som en backhoppningsbacke beror på ränta-på-ränta-effekten. Andra året får de 104 kr i ränta (1040x10 %). Tredje året får de dessutom tio procents ränta på föregående års ränta, alltså 10,40 kr. Det verkar kanske inte så mycket, men efter bara åtta år är räntevinsten större än den årliga besparingen på påsarna.

Även om familjen skulle ledsna på att släpa runt på sina tygkassar efter tio år (de är ju så otroligt tunga och utrymmeskrävande...), när de alltså sparat 16575 kr, kommer den totala besparingen efter tjugo år ändå vara över 42991 kr. Sämre än de 59566 kr de haft om de fortsatt att ta med tygkassar, men helt okej ändå. När snöbollen väl är i rullning ger avkastningen egen avkastning som i sin tur ger ny avkastning...
Och – den sista poängen – ränta-på-ränta-effekten gäller för alla pengar som investeras istället för att konsumeras, och som synes ger även små utgifter stor påverkan. Innan du nu köper en kopp kaffe på stan för 20 spänn, räkna ut hur mycket kaffe du kan köpa för pengarna om tio år om du istället skulle investera tjugolappen. Är den då värd priset?

2 kommentarer:

  1. Roligt att se att det finns fler militanta sopsorterare :)

    Vårt hushåll på två vuxna och två yngre barn genererade 21 kg restavfall senaste halvårsperioden. Snittet per person och år i stan är 200 kg (hur går det till!?), så om vi räknar barnen som halva personer så låg vi på ca 7% av snittet.


    > Med den sopsortering [...] de flesta av oss gör blir det ju nästan ingenting kvar.

    Jag tror många sorterar, men inte alls så noggrant som det faktiskt går att göra

    SvaraRadera
  2. Jag fattar inte heller sådana där siffror. Känns inte som att jag ens köper 200 kg mat per år, och då är det många som slänger så mycket.

    Beträffande noggrannheten är det tyvärr bara att kolla i valfritt kärl. Det brukar t ex ligga mjölkkartonger i plastförpackningar. Ska man ändå sortera kan man ju försöka göra det bra, annars skulle det kännas helt meningslöst.

    SvaraRadera