När jag skulle starta en ekonomiblogg
tittade jag runt lite på ”konkurrensen” och noterade att väldigt
många twittrar, bloggar och poddar anonymt. En del har hållit på i
flera år och skapat sig ett namn, om ”namn” som AvanzaMannen,
4020 och PhuketTrader räknas.
Så varför inte ta cred/ansvar för
sina åsikter? Och hur kommer det sig att detta fenomen gäller just
ekonomi och sparande? Det här är absolut inte tänkt som kritik, jag bara undrar. Andelen anonyma modebloggare är troligtvis
försvinnande liten.
Pengar är känsligt. När vi träffar
nya människor frågar vi direkt vad de jobbar med, alltså vad de
gör av sin tid. Vi skulle aldrig drömma om att fråga om vad de gör
av sina pengar, eller hur mycket de tjänar eller har. Jag säger inte att det
här är fel. Jag tänker inte bryta trenden genom att börja fråga
folk på krogen om de har ett regelbundet månadssparande. Men det är
intressant. Att fattiga människor skäms för sin fattigdom kanske
inte är så konstigt, men att rika verkar skämmas lika mycket över
sin rikedom är snäppet märkligare.
Mycket tror jag bottnar i avundsjuka,
både inbillad och verklig. Den som säger sig lägga pengar på dyra vanor eller på hög berättar indirekt om ett val att inte skicka
pengarna till barnbarnen eller Läkare utan gränser. Kanske verkar
det lite skrytigt att man ens har ett överflöd.
Fast är det det? Jag definierar mig
inte som höger eller vänster, men tillhör dem som tycker att den
som jobbar hårt eller försakar något andra unnar sig förtjänar
att ha det bättre som följd av det. Själv har jag valt att
inte skaffa barn (eller man kan säga att beslutet fattats gemensamt
av mig och världens samtliga kvinnor). Vidare åker jag inte på
dyra utlandssemestrar, har ingen dyr bil, ingen smartphone (ja, ni
läste rätt, det går att avstå) eller annan flådig elektronik,
äter billigt och har inga dyra fritidsintressen (min grundfilosofi
är att bara ägna mig åt hobbies som ger pengar). Någon
väljer dyra viner, någon annan ett dyrt boende och en tredje mycket
ledig tid med familjen. Vem av dem ska skämmas och varför?
Sen har vi alla olika förutsättningar
pga arv (både gener och pengar), sjukdomar och rent bondflyt. Livet
är inte rättvist, men inget blir bättre för någon av att älta
det. Vi gör vad vi vill och kan med de förutsättningar vi har.
Ingen behöver fläka ut hela sitt privatliv offentligt, men jag
hoppas på fler bloggar under riktiga namn istället för
”Norrlandsanalytikern” eller ”Mr Flax”. Och så hoppas jag på
fler festdiskussioner kring börs och sparande med okända och ytligt
bekanta. Inte med alla och varje gång, men väder, vind och Zlatans
senaste mål blir väldigt tröttsamt i längden.
"Själv har jag valt att inte skaffa barn (eller man kan säga att beslutet fattats gemensamt av mig och världens samtliga kvinnor)"
SvaraRaderaHaha, klockren kommentar.
Jag tror som dig att anonymiteten är en jantegrej. Sen kanske folk är skraja för inbrott? Även om anledningen till att man har en portfölj på x miljoner beror på att man INTE har massa stöldbegärliga prylar hemma :)
Tack för pepp!
SvaraRaderaNej, när det gäller kopplingen aktieportfölj/stöldbegärliga prylar skulle jag säga att det är precis tvärtom i mitt fall. Jag kan inte ens komma på något en inbrottstjuv skulle tycka att det var värt att plocka med sig från mig. Den tio år gamla laptopen, datorhögtalarna från Net-on-net eller tavlorna målade av min okände far... Snacka om bottennapp :-).