Oljedags?

Jag har mycket liten erfarenhet av råvaruhandel, men i mitten av 2014 började oljepriset rasa. Ordentligt. Förutom tillgång/efterfrågan och valutanivåer styrs oljepriset också av politiska skäl, och det är ju inte de politiskt mest stabila länderna som sitter på oljekällorna (det är inte i första hand Norge jag tänker på). Jag skulle ljuga om jag påstod att jag har järnkoll på alla parametrar, men när oljan hade tappat halva sitt värde var jag ju inte dummare än att jag förstod att om man prickar botten finns det pengar att göra. USA:s fracking och Kinas vikande efterfrågan till trots, förr eller senare vänder det.

Ett sätt att spekulera i oljepriset är att handla med oljeberoende aktier, antingen i producenter eller detaljister, eller i bolag som behöver olja. Men även om man på något märkligt sätt skulle veta att oljepriset nått botten betyder ju inte det att exempelvis ett oljeproducerande bolag skulle vara en bra investering. Förutom att de ska ha bra ledning och kanske ha tur med provborrningar kommer bolaget nästan säkert att gå ner på en sur börs.

Jag ville därför handla med själva tillgångsslaget, olja. Eftersom jag bor i lägenhet var det inte läge att köpa och lagra stora kvantiteter själv, så jag började titta på oljecertifikat. Ett enkelt utan hävstång, tänkte jag mig. Hörde att Micke Syding handlade med ”Olja S”, SEB:s certifikat som följer terminspriset på råolja. Vid en jämförelse tyckte även jag att den verkade bäst (senare har jag förresten förstått att Syding inte hade gått så väldigt vetenskapligt tillväga för att välja just den). Då återstod att hitta rätt tillfälle. Här är en graf på Olja S från att oljan började falla fram till igår.

Som ni ser hann den tappa ganska exakt två tredjedelar av sitt värde innan den började studsa upp i början av 2016. Det har den visserligen gjort tidigare, men allt fler röster menar att oljan nu bör ha nått botten, eller åtminstone närapå. Jag tror faktiskt inte att jag hört någon enda expert sia om att oljepriset vid nästa årsskifte bör vara lägre än idag, även om många tror på en skakig resa.

Så 11 februari köpte jag Olja S för 16,68 kr, väldigt nära botten. Efter en månad hade den stigit över fem kronor (30 %) till 21,70, sjönk på några dagar ner till 20,35 och även om jag ser olja som en långsiktigt bra investering var det svårt att inte tänka att jag borde ha sålt. Med 30 procents värdeökning på en månad är det många som sitter med fingret på säljknappen när det börjar gunga i båten. Så när den vände upp sålde jag på 21,79 med idén att köpa tillbaka den vid ett ras ner mot 20 kr, som borde komma. Vid månadsskiftet köpte jag in den i portföljen igen, på 20,12. Lite för tidigt den här gången eftersom den som lägst nästan nuddade 19-strecket i tisdags.

Jaja, man kan inte lyckas varje gång. Jag tror fortfarande på olja. 17 april kommer de oljeproducerande länderna mötas i Qatars huvudstad Doha. Eftersom jag är långsiktig optimist (i detta fall, generellt tror jag världen håller på att gå under till sång och musik) tror jag inte att jag vågar sälja innan mötet oavsett hur kursen svänger. Lyckas de enas om en frysning av produktionen kanske jag kan göra en ny, snabb trettioprocentsaffär i väntan på nya dippar.