Visst är det bra märkligt att alla
förutsätter att man direkt efter att ha flyttat förväntas
renovera den nya lyan! Eller, det är det kanske inte, för de flesta
verkar ju göra det. Det är som om det vore lag på att man måste
riva ut precis allt så fort man får tillträde, vare sig det behövs
eller inte.
”Jag tänkte egentligen bara
tapetsera...”
Jag sålde ett hus för en massa år
sedan och det första köparna gjorde var att måla om det, vilket
inte vore så märkligt om det inte vore nymålat. Det fanns mycket
att göra, både inne i huset och ute på tomten, men jag kommer
aldrig förstå varför de inte väntade åtminstone några år med
att måla om fasaden (som dessutom, rent objektivt, var snyggare
innan de målade om).
Förutom att det spar pengar att låta
bli att laga sånt som inte är trasigt är det smart att ta reda på
vad man vill ha ut av ytan. Jag ångrar verkligen inte att jag
väntade med att renovera mitt kök när jag flyttade in här.
Förutom att det var hur opraktiskt som helst var det anskrämligt
fult.
Man står ut ett tag. Jag levde med det
där köket i över ett år. När jag sedan renoverade visste jag
exakt vad jag ville ha och har varit nöjd med det nya köket i över
tio år. Jag ser det fortfarande som ”det nya köket” och skulle
inte ändra något om jag flyttade in här nu.
En gång var jag med och gjorde en
omvänd resa, rev ut ett halvmodernt kök och ersatte det med ett
60-talskök. Sådana kök får man gratis. Bokstavligt ”gratis vid
demontering och avhämtning”. Det var bara att häkta av luckorna
och kofota ner skåpen så skonsamt som möjligt.
Nu var det inte jag som skulle ha
det. Jag skulle inte vilja leva utan induktionshäll och mikrougn,
men jag skiter fullständigt i om färger och materialval är ”årets”
eller ett tidigare decenniums. Snyggt är tidlöst för mig och är
det dessutom funktionellt tänker jag inte bygga om det.