Av allt dumt jag läst genom livet kan detta vara det allra dummaste.
Sju personer kräver att oljebolaget
Lundin Energy läggs ner. Argument: Dessa sju mentala dvärgar heter
Lundin och ”är trötta på att förknippas med Lundin Oil och dess
skadliga verksamhet”. Vilken tur, för det gör ni inte! Ingen hör
talas om Lundin Gold, Lundin Mining, Lundin Energy eller tidigare
Lundin Oil och tänker på en svagsint kränkthetsapostel i Stockholm
vid namn Erik Lundin eller Petra Lundin i Göteborg.
De sju artikelförfattarna som
gissningsvis aldrig åker något färdmedel drivet av fossila
bränslen och inte heller köper en enda produkt tillverkad av eller
transporterad med hjälp av olja tycker alltså att de ska ha någon
slags vetorätt i företag med Lundin i namnet. Ja, detta händer på
riktigt och artikeln är inte publicerad första april.
Men hur galet det än låter har det
hänt förr. Familjen Logg tror jag till och med gick till domstol för att
få H&M att sluta sälja lågpriskläder under varumärket
L.O.G.G. eftersom det riskerade att dra ett löjets skimmer över
familjen Logg (som om de behövde hjälp med det).
Vad säger alla Eriksson om Lars Magnus
Ericssons företag med samma namn? De är tio gånger fler än
Lundinarna, så här snackar vi maktfaktor. Själv borde jag kanske
stämma tarmarna ur Schibsted-koncernen för att de säljer gamla nummer av tidningen Larson utan att ha frågat mig. Den var visserligen
bra, men jag kan ju bli kränkt ändå. Varför ska vi nöja oss med
personnamn förresten? Är företaget Trelleborg verkligen
representativt för alla Trelleborgs medborgare? Eller Kopparbergs
och Nokia.
Finns det verkligen ingen gräns för
dumhet? Och har inte tidningen någon gräns för vilken skit de
publicerar?! Inte ens arvsynd står särskilt högt i kurs längre,
men efternamnssynd trodde jag faktiskt att den här killen var ensam
om att tillbedja: