Kikärtsbiffar

Kikärtor är en stor proteinkälla för mig och det vanligaste jag gör med dem är biffar, en rejält laddning som fyller frysen.

Och nu är det dags, detta behövs (eller behövs och behövs... grönsakerna är utbytbara):

torkade kikärtor, 800 gram
krossade tomater, 800 gram (två burkar)
hackad spenat, 150 gram
rödbetor, 200 gram
stjälkselleri, 200 gram
matolja, en skvätt
vetemjöl, 6 dl
senap
salt, peppar, chili, basilika...

Lägg ärtorna i blöt över natten. Och köp torkade istället för på burk. Det blir mycket billigare, praktiskt att ha hemma och verkligen inget jobb bara man har framförhållning. Byt vatten ett par gånger kanske en gång på kvällen och en på morgonen. Koka dem i c:a 45 minuter.

Mixa ärtorna med en hushållsassistent. I teorin kan de krossas med en gaffel, men gör man min sats tar det säkert flera timmar.

Mixa rödbetor och selleri (eller om du föredrar andra grönsaker/rotfrukter som morötter eller palsternacka).

Vad du än mixar, häll sedan ihop det med ärtorna i en bunke. Häll ner spenaten (jag köper färdighackad), tomaterna, oljan, senapen, salt & peppar och några andra kryddor du gillar (alla kryddar mer än jag). Blanda väl och tillsätt lagom mycket mjöl för en vettig konsistens som går att jobba med.

Själv använder jag tre bunkar och försöker fördela varje ingrediens så att det blir samma mix i alla tre, men vill man variera sig går det också.

Klicka upp röran i en stekpanna och forma varje klick till en biff med hjälp av en matsked. För mig blir det ungefär 75 biffar som jag steker i två pannor för att kapa tiden. Stek i olja på halvhög värme, några minuter på vardera sidan. Smaka av en av de första biffarna för att se om kryddningen behöver kompletteras.

Servera med potatis, pasta, bulgur, ris, vitlök, quinoa eller något annat. Och stekt lök såklart, annars blir det ju ingen måltid.

En kommun är ingen fritidsgård för infantila politiker!

I sommar har man spärrat av en bilväg i Uppsala för ett projekt kallat ”Sommargatan”. Den som kört bil i Uppsala vet att det aldrig råder brist på avspärrade gator. Det är fullständigt kaos och inte bara på sommaren.

Men tydligen tyckte inte politikerna att det räckte så man spärrade av en till, Östra Ågatan. Där satte man ut bihotell, fågelholkar samt ”färgglada blomtrallar”, som i praktiken betyder Europapallar med pippigula pallkragar. Ja, det ser ut som innergården på en förskola.

Sedan grävde Uppsalas politiker ännu djupare i skattkistan och hittade pengar för att måla gula och gröna prickar över vägbanan. Oklart varför. Nu när eländes skulle tas bort visade det sig att färgen sitter som berget. Det slutade med att man fick fräsa bort färgen, vilket sliter på asfalten som efter detta trams helt eller delvis måste läggas om. Projektledaren (som ser ut att vara ungefär 14 år) förklarar:

”Det här är något vi tar med oss till nästa år – vi kommer helt klart att se över färgvalet.”

Vänta nu! Är inte projektet nedlagt för all framtid?! De menar väl inte att de tänker göra om det? Så här säger Rickard Malmström, miljöpartistisk ordförande i gatu- och samhällsbyggnadsnämnden:

”Det är klart, när det inte blir som tänkt är det ett misslyckande. Och vi kommer fortsätta att göra misstag, för vi har mod i vår organisation och tillåter oss att göra det. Det är viktigt för att våga göra bra saker.”

Att förvandla Sveriges fjärde största stad till ett behandlingshem för svagsinta byråkrater kallar han ”bra saker”! Tänk på det nästa gång ni hör en politiker säga att det är viktigt att betala skatt. Det är inget man gör för att styra upp de kriminella gängen i Gränby och Gottsunda. Istället får ni riktigt, riktigt fula pippigula blomlådor, och färgglada prickar på en helt i onödan avstängd gata. Avgå alla!

Den 25:e smäller det!

Jag har inte fått regelbunden lön på tjugo år, nästan på dagen faktiskt. Så nu när det blivit den 25:e igen betyder den dagen lika lite för mig som vanligt. Eller jo, ibland justerar jag mina Tradera-annonser efter lönedagen. Samma sak med nätpoker, det finns vanligtvis mer ”döda pengar” vid borden när det är lönehelg. Förutsatt att spelarna är svenska och får lön den 25:e.

I teorin fattar jag, men jag kan ändå inte riktigt få in varför så många styr sin privatekonomi efter lönedagen. Till och med finanstwittrare som verkar springa och köpa aktier just när lönen kommit. Betyder de att de har en buffert vid sidlinjen som de aldrig rör, eller att de också arbetar sig mot noll på kontot?

För även om jag hade haft månadslön är jag övertygad om att jag inte hade låtit det påverka mina ekonomiska beslut. Jag konsumerar när jag måste och investerar när jag tycker att läget är bra. Det borde väl alla som inte lever ur hand i mun göra?

Jaja, nu är vi i alla fall här. Löning och fredag, så jag antar att många tänker spela kung, kung, kung i baren ikväll. Eller låt oss ta en musikalisk referens med högre kvalitet. ”Det är fredag, det är lön” sjöng Traste Lindéns Kvintett i Kulorna ska rulla på skivan Gud hjälpe Traste Lindéns Kvintett. Gud hjälpe svenska folket...

”Spara 8 kr”

Det här är inte precis en ny spaning, men en jag aldrig slutar att förvånas över. Som Willys-medlem kollar jag varje vecka igenom deras erbjudanden. Ofta är det åtminstone något reapris som kommer att påverka min veckohandling. Något jag sällan köper men slår till på när det är billigt, eller något jag alltid har hemma, men kan bygga lite lager på om det lönar sig.

Och så finns det erbjudanden jag aldrig skulle nappa på, knappt ens om de vore gratis.

Ja, det är färdig, inplastad pizzadeg som butiken hävdar att man kan spara åtta spänn på att köpa, 25 kr för 800 gram, när verkligheten är att degen kostar en bråkdel om man gör den själv, för fem kronor på fem minuter. Det som krävs är mjöl, fett, salt, bakpulver/jäst och mjölk eller vatten.

Jämfört med detta ”erbjudande” sparar man ytterligare 20 kr, vilket blir en timlön på 240 kr. Efter skatt, så kanske 340 kr brutto. Det motsvarar en månadslön på 57000 kr. En bra lön, men även om man har en högre lön på sitt ordinarie jobb känns det handikappat korkat att inte lägga några minuter på att göra egen pizzadeg, utan konserveringsmedel och annat jox.

Jag fattar om man köper färdigt hos en pizzeria. Man slipper ledtiden och disken, det är vardagslyx man kan kosta på sig ibland (även om jag personligen bara gör det när jag inte har tillgång till mitt eget kök). Men det är banne mig inget vardagslyxigt över Willys industriproducerade pizzadeg, det är bara dumt.

Snålfällan

Anders Jansson har varit med i många skit-tv-program efter Hipphipp, men hans senaste förslag tror jag på – Snålfällan:

Kanske något i den här stilen:

Programledarna Revisor-Rikard och Tutt-Fia presenterar programmet. Revisor-Rikard har fått jobbet för att han har de grå tinningarnas charm, har sex med tv-chefen och ”driver en framgångsrik revisionsbyrå”. Tutt-Fia är med för … för att … Ja, det ska väl vara en kvinna också.

De börjar med att gå igenom Sparos och Snålas hem.

Revisor-Rikard: ”Den datorn, har ni lån på den?”
Sparo: ”Nej, vi köpte den begagnad av en som köpte en ny på mellandagsrean.”
Revisor-Rikard: ”Tavlorna då?”
Snåla: ”De har jag målat.”
Tutt-Fia: ”Hej hej!”

Rikard och Fia sammanfattar utomhus.

Revisor-Rikard: ”Vi förstod att de var illa ute direkt vi kom in i lägenheten. De hade inga ordspråk på väggarna, inget 'Carpe Diem'. Faktiskt stod det inte ens 'Home Sweet Home' i vardagsrummet. Inte en enda väggbokstav! Det här kan vara det värsta vi har sett.”
Tutt-Fia: ”Ja, precis.”

Sedan det obligatoriska nu-ska-ni-gråta-samtalet i köket.

Revisor-Rikard: ”Varför har ni inga tatueringar?”
Sparo: ”Det har inte blivit av.
Revisor-Rikard: ”Ni måste väl ändå ha något favoritlag. En fjäril på skuldran ... Snåla, är det för mycket begärt?!”
Snåla: ”Förlåt!” (Ser ledsen ut medan kameran zoomar in)

Speaker-röst: ”Vad Sparo och Snåla behöver hjälp med är att:

• Sluta prata så mycket om ekonomi.
• Inte räkna på allting hela tiden.
• Minska sin framförhållning.” 

Dags för budgettavlan.

Revisor-Rikard: ”Ni har fjorton tusenlappar kvar på tavlan när alla utgifter är betalda.”
Tutt-Fia: ”Visste ni att det var så här illa?” (ser spelat arg ut)
Snåla: ”Ne-ej. Alltså, det blir ju alltid pengar över, men jag hade nog inte fattat att det var så mycket.”
Revisor-Rikard: ”Nu har ni fem dagar på er att vända det här. Har ni vad som krävs?”

Han väntar inte på svar för nu är det hög tid för reklam eftersom det var tre minuter sedan förra pausen. Men först en sammanfattning av allt som händer efter reklamen, så att tittarna ska veta det innan de byter kanal till något de inte heller vill se.

I de följande scenerna får paret träffa programmets "coola ner"-coach, köpa grejer på Snålfällan-Loppis, handla en bil för tre gånger mer än den är värd, precis som man gör i Lyxfällan, och avslutningsvis gå på krogen för sms-lånepengar.

Tre veckor senare. Revisor-Rikard ringer till Sparo som av en händelse sitter i soffan framför en tv-kamera och väntar på att det ska ringa.

Sparo: ”Hallå! Det är Sparo.”
Revisor-Rikard: ”Hej Sparo, Rikard från Snålfällan här. Hur har det gått?”
Sparo: ”Perfekt, jag har ingen koll alls. Det är möjligt att Kronofogden kommer nu.”
Revisor-Rikard: ”Nej, utanför dörren står vår sponsor med ett hemma-spa som vi har köpt på er bekostnad, uppdelat på fjorton avbetalningar.”
Sparo: ”Är det sant?!”
Revisor-Rikard: ”Nej, programtiden är slut nu.”

Speaker-röst: ”Vad Sparo och Snåla fått hjälp med är att:

• Leva för stunden genom att göra många små inköp.
• Dricka hinkvis med Coca-Cola och Red Bull.
• Ett hopbakslån på GE Moneybank.”

Disclaimer: Alla liknelser med verkliga människor är en ren slump och det är inte personerna på bilderna som har skrivit manus. Vidare innebär det alltid risk för tidsslöseri att titta på tv och det är inte alls säkert att du får tillbaka satsad tid.

”Bor det folk på landet?!”

Det här är Lorentz. Han är miljöpartist och sitter märkligt nog i riksdagen. Under skoltiden (Waldorfskola, ingen eftergymnasial utbildning) jobbade han extra som butiksbiträde. Sedan blev han politisk sekreterare på studentkåren och efter det politiskt sakkunnig. Sakkunnig på vadå?! Han tycks ju ha levt ett mycket skyddat liv i Stockholms innerstad (just nu Södermalm, var annars) och har inga märkbara kunskaper eller erfarenheter överhuvudtaget.

Jag följer inte Lorentz på Twitter och ingen annanstans heller. De enda gångerna jag ser honom i flödet brukar det se ut som i exemplet ovan. Han häver ur sig något som är så urbota dumt att att man först inte vet om han menar allvar, men när man läser vidare märker man för det mesta att det gör han faktiskt. Som i detta fall där han vädrar sin fördom om Sverige utanför tullarna där han inte tror att folk har tjänstebilar och att alla som tror det är oinformerade idioter.

I sakfrågan kan jag ha respekt för åsikten, att bilägande aldrig ska skattesubventioneras. Det vore lättare med generellt lägre skatter, men eftersom skattehöjning tycks vara Miljöpartiets svar på allt ökar intresset för fix och trix.

Men Lorentz är tyvärr inte unik. När Miljöpartiet nu ska välja ett nytt språkrör noterade jag att en av kandidaterna har mindre arbetslivserfarenhet som vuxen än jag själv hade när jag gick på högstadiet. Bortsett från jobbet som politiker, men riksdagsledamöter brukar vara noga med att påpeka att det inte är ett jobb utan att förtroendeuppdrag.

Det är inte heller ett MP-fenomen. Det finns ledamöter i alla partier som inte haft ett enda riktigt jobb. Många livnär sig på politiken till pensionen utan att någonsin ha fått en inblick i en vanlig arbetsplats eller suttit i ett fikarum med vanliga människor.

”All offentlig makt utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare” står det i regeringsformen. Undrar hur många i gruppen ”folket” som känner sig företrädda av Lorentz Tovatt. Gissningsvis inte en enda utanför Södermalm i Stockholm.

Jag är extremare än de extrema

Jag vet att jag är ett ufo. Inget jag brukar tänka på, men ibland blir jag påmind. Som när Gojan på Twitter gjorde en opinionsundersökning om hur mycket pengar man lägger på mat.

Som ni ser är det högsta alternativet 3751 kr eller mer medan det lägsta alternativet börjar på 1500 kr. Jag vet inte om min gamla uträkning som landade på 663 kr fortfarande stämmer. Mat har blivit några procent dyrare sedan dess. Å andra sidan har jag börjat baka allt mitt bröd själv, så det ligger väl i de trakterna. I alla lägen skulle jag behöva dubbla mina matutgifter för att ens komma upp till den lägsta gruppen, där ändå bara en fjärdedel i undersökningen hamnade.

Jag har i ett tidigare inlägg försökt förklara hur jag kan äta så billigt, kanske en fjärdedel av riksgenomsnittet, men jag förstår det inte själv. Det är inte så att jag går in i matbutiken och bestämmer att idag ska jag köpa så lite som möjligt. Det blir bara så. Och så handlar jag såklart inte på Ica utan på Willys och Lidl.

Jag köper det jag själv gillar. Jag gillar i och för sig godis, chips och läsk, men jag gillar också att må bra och vara relativt smal, så det går bort. Vegetarianismen hjälper mig såklart också. Nästan ingenting i min matkorg kostar mer än 40 kr/kg och vad får man från djurriket för det kilopriset, kyckling och falukorv?

Ingen offerkofta här, jag bär min ufo-stämpel med stolthet. Som så mycket annat förstår jag den inte riktigt. Jag kan fatta att man äter billigare än jag, men utan utelunch fem dagar i veckan förstår jag inte hur man kan bränna flera tusen mer. Man kan inte förstå allt.