SVT skriver om pensionären Tomas som ledsnade på låga bankräntor för sitt sparkapital, men
istället för att köpa fonder hos banken, eller ännu hellre starta
ett konto hos Nordnet, Avanza eller annan nätmäklare, surfar han
runt på nätet, hittar ett företag han tror är reggat i London och
öser in pengar där. Oklart hur mycket, men han blir blåst på
rubbet.
Så vad gör han då – funderar över
vad han hade kunnat göra annorlunda? Den första träffen vid en
webbsökning på Aspen Holding har rubriken ”Aspen Holding Scammed
You?”. Sedan följer företagets hemsida. Det hade kunnat vara en
ledtråd.
Nej då, trots magplasket har Tomas nu
fått blodad tand. Han hittar ett annat utländskt företag ”med
avancerad finanshemsida” (ja, det gick ju så bra senast) som
fördömer de som tidigare lurat Tomas. Enligt hans logik måste de
därmed vara pålitliga, så in med resten av degen. Men nej, tänk
att det bar sig inte bättre än att även detta företag var mer
behjälpliga vid insättning än vid uttag och vid det här laget är
hela sparkapitalet puts väck, över en miljon.
”De sista pengarna fick jag av min mor. Min bror säger att hur kan du vara så dum, är du inte klok som gör så. Men alla kan råka ut för det här.”
Nej, alla kan inte det. Inte ens en gång, men att göra samma tavla två gånger kräver en alldeles särskild nivå av naivitet. Varför inte bara köpa vanliga aktiefonder hos en svensk bank man vet existerar på riktigt och som lyder under regler och myndigheter man förstår istället för att börja sin investerarbana med internationell handel i palladium? Tomas är 71 år gammal. Har livet verkligen inte lärt honom någonting?