Regeringens miljöpolitik fortsätter
att sätta fokus på frågor som kanske inte känns allra, allra
viktigast, för att uttrycka det milt. En utredning man beställt föreslår åtgärder mot ”marin nedskräpning”,
för som vi alla vet hamnar svenska sopor nästan alltid i havet.
Eller?
Som vanligt är plastsugrör det stora
hatobjektet, men även plasttallrikar och -bestick ska förbjudas.
Finns det någon restaurangbransch kvar efter coronahysterin ska den
definitivt dö nu. Det nya är så kallade ”nedskräpningsavgifter”.
Det är straffskatter (avgifter är ju de nya skatterna) på sånt
som kan hamna i naturen. Inte som hamnar där, det är inte böter
för nedskräpning. Det räcker med att de kan slängas i naturen. Således får
varje cigarett och snusportion ett tillägg på några ören, 12,4
för cigaretter, 3,9 för snus.
Jag vet inte hur ni funkar, men själv
tycker jag inte om att bli straffad för sånt jag inte gjort. Jag
kommer inte slänga sopor i naturen oavsett, men jag har viss
förståelse för att de som redan tvingats betala för att de
skräpar ner sedan inte har lust att gå kilometervis med skräp de
redan betalat för att de kastat.
För några år sedan uppmärksammade
min mamma att askkoppen utanför vårdcentralen tagits bort, vilket
resulterat i en ansenlig hög med fimpar på marken. Så hon passade
på att fråga om detta i receptionen. Jodå, det var deras beslut.
De gillade inte att folk rökte utanför vårdcentralen, därför
skruvades askkoppen ned. På frågan om de trodde att folk skulle
sluta röka för att det inte längre fanns någonstans att fimpa där
svarade de ja.
Själv lever jag i verkligheten och där blir det inte mindre sopor för att det inte finns soptunnor. Jag tror tvärtom att det vore bättre om man lägger samhällsresurser på fler offentliga soptunnor och askkoppar än på fantasifulla utredningar. Utredarna kan istället jobba med att tömma tunnorna.