Jag har en kompis som separerat. Det
har antagligen du också, och när det händer sätts ett
beteendemönster på sin spets. Plötsligt försvinner halva hemmet
eller åtminstone lösöret. Även de som gör en någorlunda
civiliserad uppdelning upptäcker att kaffebryggaren fått
fötter, i likhet med mixern, potatisskalaren, ölglasen, dörrmattan,
bordslampan, skrivaren och klockradion.
Hur man då agerar definierar ens
person, tycker jag. Slösaren drar till NK eller Ikea med en lista på
allt som saknas. Allt köps på en gång oavsett om det är bra
grejer man kan behålla eller om man vill byta ut efter hand.
Själv
hade jag gått på loppis, kollat nätet och frågat släkt och
vänner om de har saker de vill sälja. Förmodligen hade det tagit
ett år innan jag fått ihop allting, och det kan absolut
argumenteras för att det är sinnessjukt att göra så. Men sån är
jag.
Min kompis vill ha betydligt dyrare
grejer, men hanterar det ändå på ett sätt jag kan respektera. Han
har köpt köksknivar på Tradera för flera tusen, men ändå
väldigt mycket billigare än ordinarie pris. Samma sak med
kaffebryggare och brödrost. Det är Smeg-grejer till priset av fem
likadana av andra märken, men vill han prompt ha det är det ändå
vettigt att försöka få det så billigt som möjligt.
Kanske
har jag något att lära där, men jag känner mig själv så pass
bra att jag vet att jag inte kommer att göra det. Mitt
”favoritinköpsställe” hade varit Bortskänkes.se. Å andra
sidan, så länge jag är singel behöver jag kanske inte oroa mig
för problem som kan uppstå vid en separation. Då finns det mer
påtagliga problem på närmare håll.