Hållbarhet har länge varit ”det nya
svarta” på börsen, men kanske är det först nu det blivit
bokstavligt. Kapitalförvaltaren Blackrock kräver att företag ska vara diversifierade ifråga om ras och kön.
T ex måste en tredjedel
av ledningen vara kvinnor och minst en person i styrelsen ”icke-vit”.
Ja, diversifiering och jämställdhet går som vanligt bara åt ett
håll. En tidigare definition på jämställdhet var: ”Ett bolag
definieras som jämställt om andelen kvinnor i ledningsgruppen är
minst 40 procent.” Hur det kan se ut kan ni se här.
De som kläckte den här idén måste
ha missat att det nu går fint att identifiera sig som kvinna (eller
något annat) utan att vara det. Så var dras gränsen för kön när
det finns 57 olika? Och hur mäter man hudfärg? I en debatt om
rasism debatterade radioprataren Alexandra Pascalidou och
journalisten Alice Teodorescu. Pascalidou ifrågasatte hur Teodorescu
kunde ha åsikter om rasism eftersom hon är vit (för då får man tydligen inte ha det). Att bägge damerna (ja, jag
tror att de identifierar sig som kvinnor) är födda i Bukarest och i
mina ögon exakt lika vita hör tydligen inte hit.
Så vad leder Blackrocks utspel till,
rent praktiskt? Ni kommer kanske ihåg att liknande krav ställt på
Eurovisionsschlagern. Jag snackade med en manlig, svensk kompositör
som diskuterat med sin likaledes manliga författarpartner vem av dem
som skulle skriva in sin fru som medkompositör. Är det
diversifiering? Fortsätter den här dårskapen kommer en massa
invandrar- och kvinnliga alibin skrivas in i börsstyrelser, till
ingen som helst nytta.
Men det kommer att få betydelse.
Varje kompetent kvinna eller icke-vit person kommer att bli
ifrågasatt. Kanske inte verbalt, men hon eller han kommer alltid
(och ibland med rätta) misstänka att kollegor tänker tanken: Är
du här tack vare kompetens eller irrelevanta attribut du fötts med?