Att sopor har ett värde har jag
skrivit om flera gånger. ”One man's garbage is another man's
treasure”, sägs det, och det stämmer. Folk samlar på all möjligt
skit.
En som bokstavligen samlade på all
möjlig skit gick och dog förra året och nu försöker ett par
släktingar ta reda på hans kvarlåtenskap. Det är ett styvt jobb
att rensa ett hus där någon bott i 50 år även om det inte är en
skrotsamlare, men detta var något i hästväg. Det har jag själv
bevittnat eftersom det är bekantas bekanta som städar huset.
Så kom det sig att jag blev tillfrågad
om jag kunde köra iväg metallskrot från en hög utanför huset
till en metallåtervinning. Sagt och gjort, jag åkte dit, fyllde min
gamla bil så att fjädringen gick i botten (nej då, jag är säker
på att jag lastade precis tio kilo mindre än högsta tillåtna
maxlast), rullade iväg till återvinningen och lastade av.
Det funkar ungefär som en soptipp med
den väsentliga skillnaden att man får betalt. Vid ankomst väger
man sin bil, lastar ur, väger på nytt och får pengarna direkt in
på kontot. Själv åkte jag till Allåtervinning i Stockholm AB, och vet inte om de är bättre eller
sämre än konkurrenterna, men de var smidiga att ha att göra med.
Just den här dagen betalade de 1,30 kr/kilo, men det varierar med
metallpriserna.
Största vitsen med att göra sig av
med sopor är den plats det frigör, men även om jag inte fick någon
nytta av det den här gången eftersom det inte var min plats så var
det ett fruktbart jobb med god timlön. Så har du metallsopor, släng
dem inte på tippen, ta betalt för dem. Kanske ett lämpligt påskpyssel för någon?