Det sägs att man aldrig ska handla mat
på fastande mage eftersom man gör sämst affärer då. Jag kan inte
säga att jag har märkt av det, men visst är det bra att slippa
handla i panik. Två exempel från de senaste veckorna:
Min
pulsklocka har inte lagt av, men laddningen blir sämre och sämre.
Jag pratade med Garmins kundtjänst som lyckades ”hotta” upp den
lite genom att instruera mig om hur jag skulle göra en
fabriksåterställning och därigenom rensa den från skit. När det
är kallt ute kan jag ändå inte vara säker på att den ens håller
i en timme. Det gör i och för sig knappt jag heller med dålig
kondis och Wassbergs vinterskägg.
Klockan har åldern inne, men jag var
inte sugen på en nyare klocka med en massa funktioner jag inte
kommer använda. Framförallt stör jag mig på att nya klockor
överför data med bluetooth. Helt onödigt eftersom jag ändå
laddar upp klockorna med USB i datorn. Då blir den sladdlösa
överföringen bara ännu en felkälla.
Så jag kollade vad internet hade att
erbjuda och det slutade med att jag köpte en äldre klocka. En
Garmin 305 som är stor och ful. Storleken gör dock att man kan ha
fyra samtida rutor på skärmen mot tre för min ”nya”,
exempelvis totaltid, distans, km-tid för innevarande kilometer och
hjärtfrekvens. Nya klockor kostar från ett par tusenlappar och
uppåt. Mitt begagnat-köp landade på 100 kr + 70 kr i frakt.
Mitt kök är bedrövligt. Jag saknar
induktionshäll och vettiga arbetsytor, köket har värdens fulaste
bänkskivor och till råga på allt korkmatta. Men det funkar och jag
har alldeles för många projekt som är mer brådskande.
Så
när min mikrovågsugn nu signalerar att den snart är färdig med
jordelivet vill jag bara ha något som funkar ett tag för senare
kanske det blir en inbyggnadsmikro som ska matcha övriga vitvaror
och därför vill jag inte ha kvalitet nu, i alla fall inte dyr
kvalitet. Mitt enda krav är digital display och då landar man på
minst tusenlappen i butik. Begagnat på internet: 300 kr. Kontaktade
säljaren, betalade osett och hämtade mikron dagen därpå.
Visst
är det enkelt att öppna plånboken och köpa första bästa den dag
grejerna går sönder istället för att leta begagnat. Det är
mycket som ska stämma – rätt grej i rätt skick till rätt pris
på rätt avstånd. Ett armbandsur kan man ju skicka, men knappast en
mikro. Kommer den fram och är trasig kommer speditionsfirman aldrig
ta på sig skulden. Dessutom är risken stor att totalpriset hamnar
på nypris i butik och då var det ju ingen idé.
Men när det lyckas är det en fröjd
att köpa begagnat, privat och momsfritt. Bra för ekonomin och
miljön och ofta kul möten med folk man aldrig hade träffat annars.
Jag föredrar ju i och för sig att sälja. Då får man allt det där
och så tjänar man pengar också.