Dags för Covid

När man blir sjuk har jag alltid sett det som en fördel att jobba hemifrån. På det sättet har jag t ex kunnat jobba när jag haft ryggskott eller varit magsjuk. Till skillnad från en gemensam arbetsplats går det att tillbringa halva dagen i badrummet eller sängen om man kan ligga dubbelvikt över skrivbordet den andra halvan.

Men det bygger på att man orkar jobba. Jag åkte på den där covidden förra helgen. Normalt blir jag inte förkyld och blir jag det är det över inom ett dygn, men här bet sig skiten fast i sex dagar innan jag  igår orkade sitta och skiva någorlunda strukturerat.

Nu är det ju ingen dans på rosor att ligga sjuk med feber och hosta även om man har en arbetsgivare som betalar. På ett sätt är det ganska skönt att slippa ha någon att svara inför. Är man inte sjuk så ofta behöver man ju ändå inte känna skuld, men jag gillar att prestera för eventuella pengar och jag tänker inte försöka få ut sjukpenningar i mitt norska företag innan jag skickat en enda kundfaktura.

Nu gäller att sitta på stolen, hålla käften och få något gjort, som min mentala förebild Hans-Erik ”Geggan” Nordin hade uttryckt det:

Avanza och krypto

Banker ogillar kryptovalutor i största allmänhet. Ibland under förevändningen att de ser till småspararnas bästa (varför de nu skulle göra det helt plötsligt), men det blir rätt uppenbart att det handlar om att man ogillar konkurrens. Valutaväxling är något av det mest lönsamma banker håller på med. Ofta kan de låta två av sina kunder byta pengar med varandra, helt riskfritt för banken, ge bägge kunderna en usel växlingskurs och en avgift på toppen. Vore jag bank skulle jag inte heller vilja se konkurrerande alternativ jag inte tjänar en krona på.

Nordea är en av de banker som gått ett steg till genom att förbjuda sina anställda att äga eller handla med bitcoin privat. Man kunde ju hoppas att nätmäklarna tänkte lite nytt, men Nordnet satte tonen genom att i flera år ha kroptohatets okrönte kung Peter Benson som ständig gäst i Sparpodden, och Avanza har legat hack i häl.

Huvudägaren Sven Hagströmer har tidigare kallat kryptoinvesteringar för ”galenskap” och inte ens velat gå med att kalla dem för valutor. Det är ändå inte på nivå med den gamle sparekonomen Claes Hemberg som gärna använder ord som lotteri, luftslott, ”dyrt pokemonkort” och som nog inte missat någon nedgång i bitcoin för att berätta att det nu snart är färdigspekulerat i detta pyramidspel. ”Men blockkedjetekniken är intressant”, mantrat för alla bakåtsträvande kryptohatare som inte vet vad de pratar om.

Därför var det inte utan förvåning jag såg att Avanza ingått ett partnerskap med kryptomäklaren Safello i syfte att ge sina kunder tillgång till Safellos tjänster.

Handlar det om att det inte längre går att stå vid sidlinjen och tänka bort fenomenet eller att man vill med på tåget i hopp om att tjäna pengar och/eller sänka hastigheten? Jag vet inte, men det ska bli intressanta att följa även den utvecklingen. Kommentar, Claes Hemberg?

”Överlevnad är en klassfråga”

Jag brukar inte blogga om låsta artiklar. Särskilt inte en som jag inte kunnat läsa själv, men när 95 procent av allt redaktionellt material i svenska medier handlar om Ukraina får man inte vara kräsen om man vill blogga om privatekonomi. Alltså, det enda jag vet om denna artikel är det som står på denna skärmdump:

Vi får väl ändå utgå ifrån att hon inte felciterats och att det som står där ger en någorlunda rättvis bild. Jag tänker därför bemöta påståendena.

”Att förbereda sig för en eventuell kris kan gräva djupa hål i plånboken”.

Det kan det säkert, men ett stormkök kostar 269 kr på Jula och ett ”lager av mat” kostar i stort sett ingenting om vi äter upp det efter hand. Det handlar ju bara om lite framförhållning.

”Alla har inte möjlighet att följa myndigheternas uppmaning att alltid ha en hemberedskap.”

Broschyren ”När kriget eller krisen kommer” delades ut till alla hushåll 2018. Embla har alltså haft fyra år på sig att köpa lite konserver och en vattendunk. Vi har alla saker att göra, men om Embla hade fått en krona för varje gång hon bytt profilbild på Facebook under de här åren hade hon varit ekonomiskt oberoende, så tid tycks inte vara hennes problem. Snarare prioriteringarna.

”Överlevnad är en klassfråga.”

Nej, men det är definitivt en ekonomisk fråga. Särskilt i Sverige där man oftast är hänvisad till att köpa sig den vård man behöver, vid sidan av att man betalar världens högsta skatter för att få den ”gratis”. Rika människor har bättre hälsa och lever längre. Det kan man tycka vad man vill om, men så är det.

Dock med väldigt stora individuella variationer, så även utan bättre ekonomi finns mycket att göra. Ta raska promenader, motionera, ät nyttigt och inte för mycket. Men får jag gissa på vad Embla kan göra för att få ett längre och framförallt bättre liv, så är det framförallt att sluta se sig själv som ett offer.

Rågbullar

Dags för ett nytt matbröd, rågbullar. En lite grövre frukostbulle, men utan kli eller tillsatta fibrer, med få ingredienser. Detta behövs:

smör/margarin, 50 gram
vatten, 5 dl
jäst, 50 gram
salt, 1,5 tsk
honung, 1 msk
grovt rågmjöl, 5 dl
vetemjöl, 8 dl

Smält matfettet, häll på vatten och värm mixen till c:a 37 grader. Smula ner jästen och vispa några sekunder så att det blandar sig. Häll ner resten av ingredienserna, salt, honung och mjöl.

Knåda manuellt eller maskinellt. Täck sedan över degen och låt den jäsa i minst 45 minuter, men gärna längre.

Dela degen i 18 lika stora bitar (jag använder våg, men har du ögonmått funkar det lika bra). Rundriv till runda bollar, lägg dem på plåtar och jäs under bakduk en halvtimme till.

Före & efter jäsning.

Grädda i 200 grader i 15-20 minuter, tills du är nöjd med färgen.

Brunost är valfritt, i alla fall utanför Norge.

Vrakvirke

Under en löprunda kom jag förbi en ikullslagen lada och tänkte att här var det mycket virke som jag undrar om någon tar hand om. I sommar ska jag lägga om tak, men jag har också ett par större byggprojekt i pipeline, en timmerkåk som ska inredas och ett isolerat garage ska byggas i ladan. Jag lyssnade med min allvetande granne och jodå, han visste vem som ägde detta plockepinn och kunde förmedla kontakten.

Några dagar senare mötte jag upp ägaren vid ladan. Han hade köpt en större jordbruksfastighet för några år sedan där ladan ingick, men tyvärr var den bortom räddning. Han hade själv lagt beslag på tjocka bjälkar och stolpar, och så fanns det metallskrot som betingade ett värde, men ville jag ha något av det som återstod var jag välkommen.

Hade jag kommit in tidigare i processen hade det blivit mer, men ägaren kunde ju inte veta att det flyttat in en tokig svensk i området. Allrahelst har jag velat bli inkopplad innan rivning. Det hände mig faktiskt med en lada för många år sedan som höll på att välta. Där fick jag med kofot och slägga ta lös fasadbrädor som troligen hade blivit pinnved senare.

Bilden nedan visar resultatet av skattjakten denna gång. Här finns bl a några 50x200-reglar som kostar uppemot 80 kr/löpmeter (märkligt nog lite mer i Sverige än i Norge) om jag köper dem i ett byggvaruhus. Visst är de lite smutsiga och skamfilade, men det är inget fel på dem och blir inte sämre av att jag fick gräva fram dem ur högar med spillvirke.

”Bra att ha”-grejer är alltid en avvägning. Sparar man för mycket blir det kaos och ibland är gratis för dyrt, men när det gäller detta virke var det inte ens ett gränsfall. Nu åker brädor och plankor (en bieffekt av att ha jobbat på sågverk är att jag stör mig på de 99,9 % som inte vet skillnaden) in i min egen lada i väntan på sina nästkommande liv som jag är säker på kommer i närtid.

Straffa den som straffas bör

Nu ska jag försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt. SVT skriver om Irina, Uppsalastudent och rysk medborgare som pga sanktioner inte kommer åt sitt ryska bankkonto. På Twitter skriver en anonym svensk: ”Jag har faktiskt begränsat med sympati med ryssar när deras ledning bombar kvinnokliniker i Ukraina.”

Jag vet inte, men jag tror inte att Irina har bombat några kvinnokliniker, eller någon annan heller. Hon vill nog bara göra rätt för sig, och för att kunna göra det måste hon komma åt sina pengar och/eller få ett svenskt konto där hon kan få in sin lön.

För några månader sedan var jag utomlands (för mitt nuvarande hemland Norge var inte mitt hemland då). Medan jag letade hus köpte jag mat och bensin med mitt svenska bankkort från en svensk bank. Hade Sveriges statsminister då betett sig på ett sätt som gjort att svenska bankkonton frysts hade jag varit i Irinas läge.

Det kvittar att det finns pengar på ett konto om man inte kommer åt det. Mina chanser att i det läget starta ett konto på en norsk bank var obefintliga. Så vad gör man då, slangar bensin och tigger mat? Jag vet inte.

Men vi som klarar eller åtminstone försöker att hålla liv i två tankar på en gång inser att det här inte är Irinas strid. Om svenska banker inte snabbt kan ge henne ett konto (klart att de kan om de vill!) tycker jag att hennes arbetsgivare borde kolla upp alla möjligheter att betala ut hennes lön kontant. Men det skulle inte förvåna mig om det finns lagstiftning som hindrar dem. Det enda politikerna verkar hata mer än kontanter är människor som försöker sköta sig själva.

Ska brottsligheten tömma Sverige?

Fick upp en artikel i flödet jag tycker borde få mer uppmärksamhet. I gruppen 20-50 år med eftergymnasial utbildning kan 76 procent tänka sig att flytta från Sverige. Den vanligaste orsaken (även om det inte framgår ifall det också är den tyngst vägande) – vädret – kan vi inte göra så mycket åt, men några av de övriga går att påverka, som otrygghet, höga skatter och dålig sjukvård.

Brottslighet/otrygghet är dessutom en av de främsta orsakerna till att t ex danskar och norrmän inte kan tänka sig att flytta till Sverige. Så de företag som får svårt att rekrytera välutbildade svenskar kan inte räkna med att fylla på arbetsstyrkan utifrån heller.

Sverigebilden.

När politiker frågas ut om sådana här uppgifter och undersökningar brukar de hävda att folk har fel. Det är jätteliten risk att utsättas för ett våldsbrott och färre dör av yttre våld. Det är visserligen sant. De flesta drabbas inte direkt av våldet och tack vare mobiltelefoner och att vård som tidigare bara fanns på specialkliniker nu är standard i varenda ambulans är det fler som överlever knivhugg och skottskador.

Men om jag blir nerslagen hjälper det mig föga att det är statistiskt ovanligt, och faktum är att jag märkte skillnad i mitt eget beteende mot slutet i Sverige. Jag har gått nattetid i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och en rad andra städer utan att vara rädd för min säkerhet, men de senaste åren fanns det platser i min egen hemkommun som jag undvek även dagtid. Jag tog en annan väg när jag såg eller hörde ett ungdomsgäng i situationer där jag tidigare inte hade brytt mig.

Jag tar tre chipspåsar i bänkpress.

Då tillhör jag ändå den grupp som går mest under radarn. Varken ung eller gammal, kvinna eller kortväxt. Även om man hade vetat att jag inte varit i slagsmål sedan mellanstadiet finns det bättre offer. Så även om jag inte drabbats av våldet och klarade mig från den svenska vården med livet i behåll (genom att söka riktig vård utomlands när svensk inte fanns) blev det påtagligt.

Så vare sig politikerna vill eller inte är de skäl som anges reella, vilket tveklöst kommer att drabba företag i Sverige. Kanske väljer de till och med att undvika svensk etablering till förmån för andra länder där det kommer att vara lättare att hitta eftersökt kompetens. Därmed blir svenska skatteintäkter lägre, vilket leder till ännu högre skattesatser och/eller sämre polis, sjukvård och skolor. Att sticka huvudet i sanden kan möjligen rädda nästa val, men inte landet.