Sista helgen innan julafton och också
den sista marknaden för året där jag ska sälja honung. Hittills
har jag i stort sett dubblat försäljningen varje gång, men nu är
det inte möjligt. Faktiskt inte, på förra marknaden sålde jag 50 kilo och jag har inte 100 kilo kvar. Då tog dessutom hösthonungen slut så nu har jag bara sommarhonung kvar, och det här är säkerligen en mindre marknad.
Det som talar för ännu en succé är
att det bara är en vecka kvar till jul. Jag tänker att honung på
många sätt är den optimala julklappen. Inte något man ger bort
till sina minderåriga barn, men till den ytligt bekanta,
jobbarkompisen eller julfestvärden. Roligare än blommor och
personligare än Aladdin-askar.
Första julmarknaden var ett test, då
var jag egentligen glad att sälja så pass att jag gick med vinst,
men efter ytterligare ett par försök börjar det kännas som ett
rimligt sätt att få avsättning för årets honungsskörd. På den
senaste marknaden gick det iväg honung för över 1000 kr i timmen
och då vaknar kapitalisten i mig.
Nu börjar jag dessutom bygga upp ett
kontaktnät i ”Knalle-Norge”. Säljare av lakrits, ljusstakar och
tofflor frågar mig vad det kostade att ställa ut på ett ställe
eller tipsar om andra marknader. När jag kommer till en ny marknad är
jag självklart intresserad av om den plats jag tilldelats verkar bra
ur försäljningssynpunkt, men också om vad det är för folk som
ska sälja vid sidan av mig. Ska jag stå och frysa i 2 x 7 timmar är det
himla mycket roligare att göra det ihop med kul folk.
Samtidigt hoppas jag att årets
försäljning ska ge en kundbas för nästa år så att jag då ska
sälja en del honung av bara farten, utan att huttra i duggregn under
tiden. Fast med ökande produktion kanske jag alltid kommer känna
att jag ligger steget efter. Nåväl, det är i så fall ett
lyxproblem, och ett framtida sådant. Nu ska jag fokusera på helgens
marknad och kränga så mycket honung jag kan. Varje sålt halvkilo betyder
ett halvkilo mindre i lager.