Nu ska jag göra något så ovanligt som att försvara kungen. Jag skulle gärna se att monarkin avvecklades, men när man hävdar att kungen ”kastar ut” en kaféägare tycker jag att man bör ha mer på fötterna än denna artikel.
Det är alltså Indira Alikalfic som
drivit kafé vid Ulriksdals slott i 17 år. Hovet basar över området
runt slottet. Det ägs av staten, men kungen har dispositionsrätt och är alltså i sin fulla rätt att ”kasta ut” kaféinnehavaren.
Nu låter det ju lite som att att
kungens torpeder knackat på och sagt åt henne att ta sitt pick och
pack och dra innan månadsskiftet, men faktum är att hon
fick uppsägningsbrevet 23 december 2021, alltså för nästan ett
och ett halvt år sedan. Enligt ståthållaren (ball titel, vad man
än tycker om monarki) var kontraktet utgående, hon fick det bara
inte förlängt.
Därmed inte sagt
att det inte är synd om Indira. Hon driver en framgångsrik rörelse
som nu inte får fortsätta. Surt, men det är risken man tar när
genom att hyra istället för att äga. Hon hade inte ett
livstidskontrakt, har haft sjutton år på sig att att ta höjd för
risken och för sjutton månader sedan visste hon att detta skulle hända.
Om det nu gått så bra som det verkar borde hon ha lagt undan pengar
så att hon nu snabbt kan flytta verksamheten till nya lokaler, helst
ägda.
Ni tycker kanske att
jag är känslokall nu, och att döma av reaktionerna på nätet är
det inte många som håller med mig, men jag blir trött på
människor som är så övertygade om att de är osårbara att de
inte gör någonting för att säkra sin position, ens när de får
ett brev där det i svart på vitt står att situationen har ändrat
sig. För hundrafemtio år sedan hade Indira svultit ihjäl vid
nästkommande missväxtår. Då hade det möjligtvis varit synd om
henne.