Jag undrar ibland över hur det kommer
sig att Sverige funkar. Det hade kunnat funka mycket bättre – det
har funkat mycket bättre – men landet finns kvar, en och annan
tillgodogör sig vettiga kunskaper i skolsystemet, det händer att
människor får bra vård i rimlig tid och vanligtvis svarar de ganska snabbt på 112.
Detta samtidigt som man har fler
myndigheter än nästan alla andra länder, fler politiker per
capita, högre bistånd och olönsam invandring, inte bara sett till
att Sverige är ett litet land utan också i absoluta tal! Det har
lett till ett av världens högsta skattetryck i kombination med att
man som skattebetalare får ganska lite för pengarna, vilket
skrämmer både företag och driftiga människor bort från Sverige.
Så varför har inte Sverige brakat samman? Var är systemkollapsen/samhällskollapsen som det pratats om i många år? En ledtråd tror jag att vi hittar här:
”Ekot kan avslöja att gamla och slitna spårväxlar, som Trafikverket skulle ha bytt ut för uppemot tio år sedan, fortfarande används inom järnvägen.”
Det här vet jag att det pratades om
redan för trettio år sedan, kanske under finanskrisen, att ”just
nu” skulle man skjuta upp järnvägsunderhåll. Jag tänkte redan
då att det här låter som dålig ekonomi på sikt. Men på kort
sikt funkar det ju att slarva med underhåll, skära i försvaret,
plocka bort beredskapslager osv. Tills verkligheten hinner ikapp.
”Tågtrafiken börjar likna ett u-land”
säger en s-politiker i Göteborg som i vanlig ordning skyller allt
på sittande regering, men det här har såklart pågått under
regeringar från bägge håll. Det blir så när politiker tänker i
fyraårscykler.
Ingen vettig människa skulle behandla
sitt hus på det här viset, låta bli att måla fasaden eller låta
taket regna in för ”det blir inte svartmögel i år”, men när
det gäller ett helt land går det fint. Man skjuter på nödvändiga
kostnader och får betala dem mångdubbelt senare. Tur att det är med andras pengar.