Projekt maträddning!

Jag tänkte skaffa sand för att i den förvara de morötter jag skördat. Jag tog reda på var det fanns, men har inte hunnit, orkat eller brytt mig tillräckligt mycket. Jag har ätit väldigt många morötter, men nu kunde jag konstatera att de som låg kvar i bunkar i skafferiet började se väldigt sorgliga ut. Jag anade till och med någon mögeltråd på.

Men intet skall förfaras! Jag kommer ihåg att min mamma ofta räddade grönsaker genom att steka eller koka upp dem. Inte bara grönsaker, även en restad kötträtt kunde hettas upp och därigenom hålla några dagar till. Det här var på den tiden man inte slängde hälften av sin inköpta eller odlade mat i soporna.

Morötter som börjat bli mjuka kan få nytt liv genom att läggas i kallt vatten, men de här var lite för många och lite för sorgliga. Så det jag gjorde var att först skala dem. Det brukar jag aldrig göra med rotfrukter, mer än för att få bort skador, men nu kändes det rätt. Därefter la jag dem i iskallt vatten ett tag.

Därefter skar jag dem i lite mindre bitar (de minsta morötterna fick gå med oskurna) och kokade dem. Inte färdigt, bara några minuter, för jag tror inte att man ska frysa rå morötter, de blir antagligen helt mosiga då. Men det är dit de ska, till frysen i lagom stora portionspåsar så att jag kan ta upp en i taget. Att knapra morötter som snacks får jag vänta med till nästa skörd, men att finhacka till mat, stuva eller göra morotsbiffar tror jag ska funka alldeles utmärkt.