tisdag 5 december 2023

Allt kan inte subventioneras

Det är kanske bra att diabetesmedicin kan användas mot fetma. Det vore ännu bättre om patienterna äter färre kalorier och ökar sin ämnesomsättning genom att motionera, men i jämförelse med att operera om magsäcken är diabetesmedicinen att föredra.


Hur menar du nu?

Nu rapporteras om fetmapatienter som tvingas avbryta behandlingen för att medicinen inte subventioneras för dem som inte har den diagnos medicinen egentligen är avsedd för. Tråkigt för dem, givetvis.

Men jag vet inte ... Det är väldigt mycket som är nyttigt för många människor, som ändå inte finansieras av skattebetalare. Gymkort, idrottsredskap och hälsosam mat t ex. Nu när det är svinkallt funderar jag på att köpa ett löpband. Det vore absolut bra för min hälsa, men det får jag betala själv. På samma sätt får Carina i SR:s inslag betala för diabetesmedicinen om hon vill använda den för att gå ner i vikt.

Staten har inte obegränsat med pengar. För mindre än ett år sedan skrev jag om handikappade som fick betala sina egna rullstolar eftersom de hade behov av att röra sig mer än två kilometer om dagen. Är du lam kan du inte välja att ta dig fram utan hjälpmedel. Carina däremot, hon kan faktiskt gå ner i vikt utan diabetesmedicin. Jag säger inte att det är lätt, men miljontals människor har visat att det går. Och om inte, då får hon faktiskt betala vad den kostar.

49 kommentarer:

  1. Jag har kommenterat det här på en annan blogg, om det orimliga i att äta diabetesmedicin i princip resten av livet för att gå ner i vikt. Föreslog istället att man tar ansvar för sig själv genom annan kost + motion. Jisses vad med däng jag fick! Fattar inte, verkar vara förbjudet med personligt ansvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan ana. Å ena sidan håller jag med dig. Å andra sidan är det säkert massor av mediciner som blivit till av en slump och botat något helt annat än det var tänkt, så att den är för diabetes säger jag inget om. Men åtminstone har jag fått lära mig att det alltid är bättre med förändringar i livsföringen än att äta medicin.

      Radera
  2. Nä att springa på löpband är bara för tråkigt. Jag går ut på löpturer trots att det är kallt och svårt väglag. Det gäller bara att ta det lite försiktigt så brukar det gå bra. Sedan verkar jag klä mig efter hur kilometer nummer åtta känns vilket ibland göra att kilometer nummer ett till fem känns lite kall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också att löpband är trist. När vädret är som sämst trampar jag motionscykel och det är ännu värre, så normalt springer jag ute även om det är många minusgrader, snö eller regn. Men jag tror aldrig att jag frusit så mycket som den senaste månaden och då börjar tankarna gå. Jag är inte klar än, men skulle jag bli erbjuden ett bra och billigt löpband idag vore det svårt att tacka nej.

      Radera
    2. Var det inte du som ibland sprang utan skor, eller minns jag fel? Så lite kyla ska väl ändå inte stoppa dig?
      Mvh investera-pengar.blogspot.com

      Radera
    3. Det stämmer, vid +7 eller varmare springer jag ibland korta rundor utan skor. Men jag fryser väldigt mycket mer om resten av kroppen än av fötterna som sätts i backen någon gång per sekund.

      Radera
  3. Man kan vara beroende av allt möjligt även mat som hos en del triggar beroendecentrumet i hjärna, precis som alkohol. Just mat är snäppet värre eftersom det är något du måste ha tillgång till för att överleva. För min egen del så undviker jag helt enkelt att ha vissa livsmedel hemma för att inte som en alkoholist gör ta till flaskan trots att den har lovat sig själv att sluta. Tror i o f s att det mer eller mindre är ett problem för många och att det inte bara är ta sig själv i kragen när intaget har gått överstyr. Det är inte så lätt som en del tror.
    Men självklart har man ett eget ansvar och förmodligen behöver man hjälp att ta det, kanske hos psykolog, tränare och dietist under en begränsad tid.
    Att få dyr diabetesmedicin är inte lösningen, blir bara en putsning på fasaden utan att personen själv kommit till rätta med sitt beteende. Å andra sidan kan man väl tänka att det skulle gälla samma för de flesta med diabetes 2, kost motion och viktnedgång, alltså ett eget ansvar./Em


    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag vi gör lite till mans. Hade jag alltid haft tillgång till exempelvis godis och kakor hade jag ätit det konstant. Så då har jag inte det.

      Att det är "bara" att ta sig i kragen tror jag absolut inte, men ingen kan göra det åt någon annan, så det finns inget alternativ. Annat än fetma och/eller diabetesmedicin då.

      Kost, motion och viktnedgång är säkert viktigt för diabetes 2-patienter, men jag är lång ifrån säker på att de skulle klara sig utan medicin för det.

      Radera
  4. Löpband har jag aldrig testat. Däremot motionscykel, och det är ett redskap som jag inte ger någon köprek på. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte jag heller! Löpband tycker jag är mer uthärdligt, men det kan också bero på att jag gillar att springa och inte är särskilt road av att cykla.

      Radera
    2. Föredrar också löpning (utomhus i skogen) men en motionscykel är utmärkt för konditionsträning när man som jag drabbats av diskbråck vilket omöjliggör löpning. Har även lite känsliga luftvägar vilket gör att det också i övrigt passar utmärkt att sitta inne och trampa när det är som kallast ute. Så motionscykeln, av lite bättre modell, är verkligen en investering jag är nöjd med.
      /E

      Radera
    3. Vid extrem halka eller riktigt dåligt väder blir det motionscykel för mig, men även om jag lyssnar på något intressant under tiden är jag less efter några minuter. Då har jag en motionscykel jag fått gratis, men jag tror inte att det hade spelat någon roll, det blir så fruktansvärt monotont.

      Radera
    4. Jag fick ocksa en gratis motionscykel, men den gick sönder när en unge satt pa den och tryckte pa alla knappar samtidigt, började ryka. Pappan erbjöd sig att ersätta den, men jag tackade nej. Däremot skjutsade han mig för att hämta en ny som jag hittat billigt pa nätet. Men jag tröttnade ocksa, även om jag satt och trampade och streamade tv samtidigt. Sa jäkla trakigt.
      /Annika

      Radera
    5. Ja, det blir så himla enformigt.

      Radera
  5. Just gymkort kan ju faktiskt vara skattesubventionerat i någon mån via så kallade "friskvårdsbidrag" som arbetsgivare kan betala ut utan förmånsbeskattning.

    Så inte ens det behöver man betala helt och hållet själv. Om man har rätt arbetsgivare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant, men då måste man ha en arbetsgivare som satsar på det.

      Radera
  6. Jag kommer försöka pröva detta. Jag väger 15-20 kg för mkt och denna viktuppgång beror på perioder av för mycket godis och chips i samband med sorg. Att gå upp snabbt är jättelätt. Att gå ner är jättesvårt. Men jag kommer inte behöva äta medicinen resten av livet. Avstår jag bara från att hetsäta godis går jag inte upp i vikt. Hoppas verkligen jag inte är för smal för. Detta är ett stort framsteg för oss överviktiga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det svårt, och trist att det går så mycket lättare åt ena hållet. Det är därför jag väger mig varenda dag, för att kunna ta tag i det innan det går för långt.

      Om du redan fixar att hålla vikten är jag övertygad om att du skulle hitta ett sätt att sänka den också, utan medicin, men det kan ingen annan bestämma.

      Radera
    2. Grejen med den där medicinen är, vad jag har förstått, att när man slutar ta den går man upp igen. Så tror inte det är nån lämplig quick fix. Det är tyvärr hela problematiken med fetma, alla vill ha en snabb lösning på ett problem de jobbat på att förvärra (ofta) under hela livet. Det är därför de inte kommer nån vart. Alla dieter funkar, om man bara följer dem, men hakar man på extremdieter är det inte speciellt lätt att följa dem, varför en överläggande, permanent kostomläggning är det enda som funkar.

      Radera
    3. För en del tror jag att det kan vara lättare att kämpa om man börjar med en vikt man är nöjd med, men alla quick-fixar när det kommer till hälsa har nog utmaningar. I slutändan måste man hitta ett system som funkar över tid.

      Radera
  7. Ut och springa är inte min grej, körde med det några veckor i det halvmilslånga kuperade elljusspåret ett stenkast från ytterdörren, men då kom min fixeringspersonlighet snabbt fram och jag skulle ut varje kväll och sätta nytt personligt rekord.

    Kondisen blev starkare mycket snabbare än lederna o musklerna i knän och ben så jag hoppade det till förmån för mina vanliga långa skogspromenader då knän och halvständig benhinneinflammation gjorde tokont.

    Nu ska jag göra en produktplacering för något som gör att jag inte drar mig för att ge mig ut o promenera/småjogga även på is och hal snö.

    Icebug, grisdyra dubbade vinterskor. De grymmaste skor jag ägt! Vattentäta men andandes, fantastisk passform o bekvämlighet, kanonisolering så men aldrig fryser om tassarna. O som sagt, fulldubbade med karbidstålsdubb som håller för asfalt.
    Perfekta för mig med knackig balans, köpte på rea för minns inte, 15-1800 kr. Normpris idag runt 25-3000 kr. Jämrans massa pengar för skor men är verkligen något extra och för mig, möjliggörare! 👍

    Medicin då, jag äter dagligen vitaminer och betablockerare, men inte tillräckligt för att bli sponsrad genom högkostnadsskyddet.

    Sedan är ju medicin ofta ett tveeggat svärd och har sina biverkningar.

    Inte vitaminerna, det är en vanlig receptfri variant som jag inte märker någon nedsida med.

    Men betablockerarna behöver jag för att få ned viloblodtryck på runt 200/150 och vilopuls på 120-140 till normala hälsosamma nivåer. Ligga så högt sliter hårt på kroppen och mår dåligt på ett gäng vis utan.

    Båda åkommorna är ärftliga på både fadernet o mödernet och kan bli något bättre genom bättre kost o mer motion, men långt från ofarligt bra, för mig.

    Men inte ens det, och då är jag ändå tacksam för att medicinen finns, är någon gratislunch. Baksidan av myntet är att jag nu omöjligt kan få upp puls och blodtryck tillräckligt vid ansträngning och snabbt tappar ork.

    Mina drömmar om att bli marathonvinnare i OS har fått sig en törn! 😂
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var inte min grej heller, men det blev det. Men slå rekord varje gång går inte, därför varierar jag distans och sträcka hela tiden. Eventuella OS-drömmar försvann redan innan jag började.

      Jag har sprungit med broddar och dubbat egna skor, men aldrig testat Icebug. De verkar så tunga och klumpiga.

      Vilopuls 120-140 låter fruktansvärt!

      Radera
    2. Ja, det är helkass och man mår dåligt på många vis, främst kanske för att man inte har jättemarginaler uppåt och blir rätt slut. Höga blodtrycket förutom det är sannolikt att det sliter ut kroppen år i förtid ger dunkande huvud, öronsus och stresskänslor ihop med pulsen.

      Rätt fantastiskt ändå att två små piller på morgonen får detta att bli normalt under 24 timmar. Då tar jag gärna lite sämre ork, marginalerna uppåt var ju kassa även utan medicinen. 👍
      /JB

      Radera
    3. Ja, det är fantastiskt vad de hittar på.

      Radera
    4. Det finns lättare Icebugs än de jag har, ser ut som dubbade löparskor men säkert vägande mera än hyperlätta ”riktiga” löparskor. Mina är mera av varianten kängor men jättelätta o bekväma för att vara sådana.

      Pratar vi outslitligt så har jag mina graningekängor som kommer överleva mig, köpta för löjliga 400 kr på tokrea. Men på alla andra parametrar gillar jag Icebug klart bättre, utom att vara diskret när man går på kakel eller stengolv såklart. 😂
      /JB

      Radera
    5. Jag behöver inte ha hyperlätta, men jag vill inte ha 300-grammare när jag springer heller. Men sällan kakel där jag springer.

      Radera
  8. Jag förstår egentligen inte varför diabetesmedicin har en speciell ställning överhuvudtaget. Vi har ändå högkostnadsskydd. Jag har en kronisk sjukdom som behandlas med dyr medicin som måste tas resten av livet och det betalar man för upp till högkostnadsskyddet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl inte diabetesmedicinen som har en speciell ställning utan det faktum att folk som inte har diabetes vill ta den och då får betala själva.

      Radera
    2. Ibland gäller inte högkostnadsskyddet alls för medicin, såsom Melatonin, och ibland gäller det endast för en indikation (tex diabetes) men inte en annan (tex viktnedgång).
      /Christoffer S.

      Radera
  9. https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/tank-om-alla-blir-smala-och-snala-nykterister/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ozempic kan möjligen ha effekter på allmänt beslutsfattande. Låter som science fiction, men om det påverkar neurala nätverk som tar beslut på flera olika områden kanske, kanske. Ta ett piller och bli mer som Sparo?

      Radera
    2. Jag håller inte med Marteus om att slankt är idealet i västvärlden. Tvärtom är det ett himla gnäll på folk som vill och/eller kan hålla vikten, att det skulle leda till utseendefixering och hets. Problemet med fetma är inte hur det ser ut utan att det är en oberoende riskfaktor för nästan varenda sjukdom.

      Något Sparopiller tror jag inte kommer uppfinnas och det är kanske tur det.

      Radera
  10. Antagligen kommer medicinen att bli billigare med tiden, när fler Novo Nordisk kan få igång produktionsanläggningar, och då kanske behandlingen kan utökas, just nu är det rimligt att rationera till de som verkligen behöver. Men vi behandlar ju allt möjligt dumt som folk gör, massor med folk åker varje år helt otränade till fjälls och bryter ben och sliter av ledband, de får också behandling trots att de uppfört sig dumt. Samma med folk som åker elsparkcykel, barn som hoppar studsmatta utan nät och rökare som får behandling mot KOL. Det är svårt att avkräva medborgarna allt sorts rimligt beteende utan att bli ett överkontrollerat samhälle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte avig till att folk ska få hjälp, även för egenproducerade problem. Men när det gäller diabetesmedicin mot fetma känns det inte som den bästa lösningen, mycket bättre att lära folk att leva rätt än att subventionera medicin så att de kan leva fel.

      Radera
  11. Det är förmodligen inte en populär åsikt i socialistiska Norden, men jag tycker att ingenting borde subventioneras. Låt folk behålla sina pengar i stället för att denna omfördelnings ekonomi som bara leder till högre priser, bidragsfusk och att politiker i slutändan slösar bort pengarna. Hellre frihet än att behöva tigga bidrag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte. Just livsnödvändiga mediciner kan jag tycka är rätt bra om alla får oavsett ekonomi. Annat är det med könsneutrala konstprojekt och andra slöseriprojekt ingen annan än de närmast sörjande vill ha.

      Radera
    2. Glöm inte ” Konst för fåglar, humlor, skalbaggar, maskar och svampar, är ett projekt som vill vända upp och ned på vårt invanda sätt att se och förstå världen. Här är naturens mindre invånare inte de avbildade utan själva, i egen rätt, mottagare av konsten.”

      Konsthall Norra Kvarken som fick miljonstöd från skattebetalarna…
      /JB

      Radera
    3. Och projektet "Trollsyn i hjärtemarkerna" som skulle tänka som troll för att rädda miljön.

      Radera
  12. Gå med i ett gym så kan du träna mer än benmuskler. Dessutom spar du in några kronor på att inte duscha hemma ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sa gym-kortet är gratis da?
      /Annika

      Radera
    2. Jag är inte särskilt intresserad av gymträning. Men jag har en känsla av att man får ganska mycket duschvatten för pengarna ett gymkort kostar.

      Radera
    3. Sats reklamavdelning var ju snabba förra vintern med de höga elpriserna. ”Duscha så mycket du vill för 499 kr i månaden. Obegränsat med träning ingår.”

      Radera
    4. I praktiken subventioneras gymträning i Sverige. Det finns många utomhusgym i storstäderna som bekostats av kommunernas skattebetalare och så finns det s k fiskvårdsbidraget.

      Tom-Hjördis

      Radera
    5. Ja, men då kan man ju säga att varenda trottoar är subventionerad träning.

      Radera
    6. Nja, trottoarer används för att ta sig från A till B. Motionen får man på köpet. Syftet med trottoarerna är inte att folk ska få motion.

      Tom-Hjördis

      Radera
    7. Sant, det är en skillnad.

      Radera
  13. "Carina däremot, hon kan faktiskt gå ner i vikt utan diabetesmedicin. Jag säger inte att det är lätt, men miljontals människor har visat att det går. Och om inte, då får hon faktiskt betala vad den kostar."

    Samtidigt gäller det att se till helheten. Skattebetalarna kanske tjänar på att subventionera "fetmamedicin" jämfört med vad Carinas övervikt i förlängningen kommer att kosta sjukvården. Det hjälper inte sjukvården (skattebetalarna) att Carina skulle kunna gå ner i vikt på egen hand om hon inte lyckas med det i praktiken.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske det, men det kan man ju säga om alla statens möjliga utgifter, att det är en vinst på sikt. Det innebär inte att man kan satsa på allt.

      Radera