Tjära och fjädrar

Att doppa en människa i tjärar och fjädrar är faktiskt inte en så himla gammaldags bestraffningsmetod, det gjordes för hundra år sedan. Mitt starkaste minne av metoden var när Magnus Härenstam var casanova på ett hönseri tills tjejerna fick nog och gav igen.

Jag vet inte om jag vill lansera metoden igen, men något måste göras med verklighetsfrånvända politiker som skiter i sina väljare. Kiruna behövde ett nytt badhus. För en gångs skull frågade man faktiskt folket, som svarade att de ville ha vad de hade i den gamla simhallen, ett par vanliga simbassänger. Och en bastu, gissar jag, Kiruna ligger ju bara några mil från finska gränsen. Hur som helst ville politikerna något annat. Dåvarande kommunalrådet Gunnar Selberg (c) säger att han inte sett frågorna, men tänker att folk antagligen inte menade vad de sa (han kanske utgick ifrån hur politiker brukar funka), så han och hans kollegor klubbade istället igenom ett äventyrsbad för över en miljard!

Hur går det annars med Kirunas ekonomi? Inget vidare. Ett besparingsprogram har tagits fram som innebär att skolbarnen inte längre får mjölk till lunchen. När skolmaten är dålig hade ett glas mjölk inneburit att man klarat eftermiddagen, men de pengarna finns alltså inte längre.

Och än värre, i äldreomsorgen ryker efterrätten! Fortsättningsvis blir det bara efterrätt på helgen. Alla som träffat äldre människor vet att det kan bli lite si och så med hungern, beroende på sjukdomar och inte minst mediciner. Många äldre blir undernärda, inte för att de inte har råd att äta utan för att de inte vill. Samtidigt är maten ett av få glädjeämnen på äldreboendet. Så vad fan liksom! Dementa kärringar ska dö i misär medan politikerna inviger det nya äventyrsbadet.

Det är här jag börjar tänka på tjära och fjädrar. Nu menar inte jag att Kirunaborna (nödvändigtvis) ska hälla tjära över sina kommunpolitiker och därefter rulla in dem i fjädrar, men jag skulle önska att politiker någon gång får en akut insikt i vad deras beslut innebär för folk och vad dessa känner.

Jag skulle önska att Gunnar Selberg inte kan gå på Östlunds Snabbköp i Kiruna utan att en Kirunabo kommer fram till honom och sakligt berättar att hans eller hennes mormor håller på att förtvina eftersom den goda blåbärspajen hon tidigare kunde se fram emot nu ersatts av ett äventyrsbad som bara politiker ville ha, och antagligen inte ens för att de vill bada där utan som ett monument över deras politiska gärningar. Vidare hoppas jag att Gunnar Selberg själv får tillbringa sina sista år i den äldrevård han saboterat.