”Så mycket pengar bör du ha just nu”
låter Aftonbladet hälsa med hjälp av två sparekonomer. Det verkar
väldigt exakt, men sedan blir det som vanligt, en massa abstrakt
dravel.
Jag förstår det och det är min första kritik mot
den här typen av artiklar. Hur stor buffert du behöver ha beror
såklart på dig som person och vilken typ av liv du lever. Till just
den här artikelns försvar försöker de åtminstone nyansera
lite.
”Fundera på hur många runtomkring dig som är beroende av din inkomst och hur många saker du äger där det kan inträffa saker, säger Emma Persson, sparekonom på Länsförsäkringar.”
Fast i samma andetag pratar hon om antal månadslöner på sparkontot. Hur kan någon tro att det går att jämföra på det viset?! EU-parlamentariker får 207000 kr i månaden efter skatt. Betyder det då att de bör ha drygt fyrahundratusen på ett sparkonto? Självklart inte. Det väsentliga för akutsparandets storlek är såklart inte inkomsterna utan utgifterna. Där är den andra ekonomen, Magnus Hjelmér på Ica Sparbanken, mer balanserad:
”Hyresrätt: då bör du ha en buffert som täcker 1–2 månadskostnader
Bostadsrätt: bufferten bör kunna täcka 2–3 månadskostnader
Villa: då bör du se till att ha en buffert som kan täcka 3–4 månadskostnader”
Men även här är det skillnad på
folk och folk. Jag som har extremt låga kostnader bör ta höjd
för större katastrofer rent procentuellt, helt enkelt för att om
skiten träffar fläkten (vattenskada, större tandläkarräkning
...) drabbar det mig lika hårt i antal kronor som någon som normalt
gör av med mer pengar.
Ännu en kritik mot dylika artiklar:
Vad är det som är så fantastiskt med sparkonton?
”En huvudregel för buffertsparandet är att den bör finnas lättillgängligt om exempelvis bilen behöver fixas eller om du blir sjukskriven eller av med jobbet.
– Undvik därför att placera pengarna på börsen eftersom det då finns en risk att de minskar i värde på kort sikt. Jag skulle välja att ha pengarna placerade på ett sparkonto med ränta, säger Magnus Hjelmér, vardagsekonom på Ica Banken.”
Att få loss pengar genom att sälja en
fond eller aktie tar på sin höjd en vecka. Väldigt få räkningar
förfaller till betalning två timmar efter fakturadatum. Visst, han
har rätt i att börsinvesteringar kan svida att sälja med dålig
tajming. Samtidigt säger varenda sparekonom jag hört att eftersom
det inte går att tajma börsen finns det aldrig skäl att ligga
likvid av den anledningen. Principen kan väl inte gälla bara åt
ena hållet?
Okej, jag är inte dummare än att jag
fattar att tidningen vill att vi ska klicka på de nio (!) annonser
med reklam för sparkonton som följer med artikeln. Det tänker jag
inte göra, men så tror jag heller inte på att strukturera sin
privatekonomi med hjälp av Aftonbladet.