Mat berör och upprör. Inte bara
dieter, även hur den tillagas och för vilka pengar. Märkligt
egentligen. VM-finalen i fotboll eller senaste riksdagsvalet, där
kan vi inte ha parallella historier. Ett lag vann, ett förlorade,
för att de var olika bra eller hade olika strategier som funkade
olika bra. Men alla (som inte lever i total fattigdom) kan äta vad
de vill utan att andra måste ta intryck eller bry sig.
Men jodå, jag har t ex fått höra att
min mat inte ger tillräcklig näring eller att den är sjukt tråkig,
men allra mest har jag fått höra att den inte kan vara så billig
som jag säger. Varför
i all världen jag nu skulle ljuga om det.

Och visst, jag erkänner att jag också
tänker. Jag förstår folk som bälgar i sig snabbmat som
varken är billig eller god. Jag reagerar när vuxna säger att de
inte kan laga mat eller när personer med tydlig övervikt hävdar
att de inte haft råd att äta sig mätta.
Kanske borde jag jobba med mina
fördomar, men nu tänkte jag jobba på andras genom att visa lite
hur jag tänker kring mat. Det är inget av mina stora intressen, men
eftersom en stor del av mitt liv går åt till att äta försöker
jag ändå engagera mig, och eftersom jag varken har fru eller
hushållerska lagar jag mycket mat.

Det här var min middag igår. Inga korslagda sparrisar i reducerad vitvinssås, bara vanlig mat. Närmare bestämt kikärtsbiffar med stekt potatis, lök och grönkål. Jag vet, en del
blir provocerade av att jag kallar något för biff trots att inga
djur är inblandade, men jag har inte hittat något bättre namn. Dessa gör jag ungefär en gång i kvartalet, fryser
in och tar fram efter hand, så tillagningen vid själva
mattillfället består i att lägga dem på tallriken och mikra ett
par minuter. Potatisen, löken och grönkålen hackas och steks, det
tar max en kvart.
Det som tagit tid är odlingen.
Potatis, grönkål och tomater har jag skördat hemma, liksom
selleri, rödbetor och chili i biffarna. Kikärtorna är köpta, men
jag köper dem torkade av ett billigt märke i en billig butik.

Är man inte beredd att lägga en kvart
på matlagning undrar jag hur man har tid att äta, men i övrigt är
jag med på att andra gör andra val. Alla varken kan eller vill
odla, men nog borde man väl förstå hur det går till att laga mat
från grunden och att det på det sättet går att äta billigt och
nyttigt?
Ni som läser detta har nog en djupare
förståelse än gemene man, så jag misstänker att jag ”predikar
för kören” nu, men har inte ni mött samma påståenden, att man
måste vara rik för att kunna äta nyttigt, eller att folk med
heltidsjobb inte har tid att laga mat från grunden? Vilka andra ”argument”? Och
vad gör vi åt dem? Fortsätter predika, eller är det enklast att
bara nicka medkännande och därefter gå hem och koka ärtsoppa för
tre kronor portionen?