Privata
loppmarknader är inte lika vanliga i Norge som i Sverige, men
fenomenet finns. Jag har faktiskt tänkt testa det själv. Eftersom
jag fick en massa grejer med huset jag köpte har jag för mycket
prylar. Allt från möbler till prydnadssaker. Lite grann har jag
sålt på annons, men kunde man samla en massa folk här hemma kanske
man skulle kunna bli av med ett hundratal grejer på en dag istället
för en eller ett par i veckan. I Sverige sålde jag på Täby
Loppmarknad en gång, och det var hyfsat lönsamt.
Nu har inte
tiden räckt till, så jag tänker väl att min loppis får bli nästa
vår istället, men i helgen var jag på en
gårds-/garageförsäljning för att försöka fynda och samtidigt
kolla hur det funkar. Det var en gård som ska säljas och där det
skulle finnas bildelar, möbler och lite av varje.
Detta var ännu mer ute i skogen än
mitt hem, så jag tänkte att det kanske inte skulle komma så många.
Det är ju mitt i semestern också, men trots att det skulle börja
kl 9 och jag var där en halvtimme innan var det fullt med bilar. En
del som jag, privatpersoner som inte verkade ha någon klar bild över
vad de ville ha. Men också företag som kom med skåpbilar. Jag fick
en känsla av att många av dem hade träffats i liknande sammanhang
många gånger tidigare och nickade så där igenkännande som bara
två kollegor/konkurrenter kan.
Jag kan gott tänka mig att det går
att göra riktigt bra affärer. Här hade vi en familj som antagligen
samlat på saker i fem generationer, och jag tror inte att de
nuvarande ägarna visste vad allt var värt. Det verkade vara far och
son som sålde, den ena uppe på logen och den andra utomhus och på
bottenplanet. Och det är klart, om din farfar införskaffat en
navkapsel för femtio år sedan till en bil du inte ens sett på
bild, hur tusan ska du veta vad den är värd? De hade dessutom fullt
upp, två försäljare och flera hundra besökare bara under den
timmen jag var där.
Själv fick jag med mig ett kastspö därifrån. En kompis sa att jag inte borde betala mer än 200 kr och jag fick det i stort sett utan prut för 50. Inte skratta-hela-vägen-hem-kul, men trevligt.