lördag 30 juli 2016

Aktiefiske

Undrar hur många läsare som gått in på en bank och levererat sin köporder muntligt varpå den bankanställde bakom disken fyllde i en blankett i sitt block med uppgifter om värdepapper och om kunden begärde en specifik kurs eller ville ha ”bäst möjliga”. Vi snackar 80-tal och i bästa fall kunde man få fram aktuella kurser med en kvarts fördröjning i text-tv-format på bankkontoret. Det var alltså inte läge för fill-or-kill-ordrar om man inte hade för avsikt att stå i kö femton gånger på två dagar och riskera att få stryk av kamreren.


Nu är det annorlunda. Man behöver inte ens vara vip-kund för att få aktiekurser i realtid. Det går att göra en bedömning av orderboken, jämföra med terminer och index och därefter lägga en köporder lägre än gällande säljkurs, eller säljorder högre än köpkursen. Gör ni så?

Bör man ens det eller är det klokast att inte krångla till det utan köpa/sälja när man bestämt sig och låta marknaden göra resten? Jag tycker att det är svårt att veta eftersom jag inte skriver upp de alternativa kurserna och följer värdepappret sekund för sekund efter att jag fått mitt avslut.


Jag väljer alltid en kurs. Även om det är ett högt omsatt papper kan ju marknaden helt plötsligt ta slut. Eller också kanske det blir ett datafel som gör att ”bäst möjliga kurs” under bråkdelen av en sekund hamnar 10 procent ner.

Och för det mesta lägger jag mig inte på gällande köp-/säljkurs så att affären går igenom direkt. Jag kan till och med flytta med ordern så att jag blir stöddigare efterhand. Fast ibland går det åt andra hållet, jag faller till föga och höjer köpordern bara för att konstatera att nu hade jag behövt höja ännu mer och ser affären glida mig ur händerna. Ibland blir det ingen affär alls, ibland blir den av några timmar eller dagar senare. Fiske kräver tålamod.


Det kan tyckas dumsnålt att bry sig om tioöringar på en aktie runt femtiolappen. Det är ju bara ett par promille. Men jag försöker att se det som pengar och inte procent. Den där tioöringen kanske är värd en hundralapp för mig och hundra spänn är inte kattskit! Jag skrev nyligen ett inlägg om hemlagad ärtsoppa. För en hundring kan jag äta en portion ärtsoppa varje dag i 2,5 månad. Jag gillar ärtsoppa. Okej, kanske inte tillräckligt mycket för att äta det 75 dagar på raken, men ni fattar vad jag menar – en hundring är en hundring, oavsett om den är ensam i plånboken eller som del i en sedelbunt.


Men jag tror absolut inte att jag sparar 100 kr/affär på att försöka hitta bästa kurs, och ibland resulterar det som sagt i missade affärer (på gott och ont), så jag vet inte om jag gör rätt. Fast jag tror det, annars skulle jag inte göra det. Men hur gör ni, betalar aktuell kurs eller fiskar efter bättre med fingret på musen timme ut och timme in?

14 kommentarer:

  1. Låter som ett datorspel.

    Låter inte heller helt obekant. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är nästan helt nollställd på datorspel, men kan se en del likheter mellan aktiehandel och strategispel som schack och poker.

      Radera
  2. "en hundring är en hundring, oavsett om den är ensam i plånboken eller som del i en sedelbunt" - tänk om fler insåg detta, vilken skillnad det skulle vara ekonomiskt runtom i landet!

    Angående facebook så har jag själv inget konto, så jag kan inte gå in och se om ditt konto är aktivt eller inte, därför blev det lite "felaktig reklam" i inlägget.
    Men då dör det ut snart nog då, när alla sladdar är bortkopplade och läkarna kan lägga det till handlingarna.

    På tal om stalker, det förstår du väl är svaret på varför jag väljer att blogga anonymt? Hur hade mitt liv annars sett ut liksom?! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det verkar som att många tycker att en sedel hit eller dit inte spelar någon roll när man ändå tar upp plånboken. Ända tills de en dag upptäcker att den är tom, men då är det så dags.

      Jag är alldeles för självupptagen för att inte blogga under eget namn. Stalking är nog extremt ovanligt, men säkerligen ett helvete för de som drabbas. Nej, då är nog självupptagenhet vanligare, så även bloggare med namn och bild lämnas ifred eftersom ingen annan bryr sig särskilt mycket :-).

      Radera
    2. Aha, det är självupptagenhet som gör att man inte bloggar anonymt?! :)
      Nä, jag har inte alls tänkt på det där med stalkers.
      Men det finns andra orsaker till att jag bloggar anonymt.
      En är hänsyn till min trettonåriga dotter, hon skulle alla gånger tycka det vore pinsamt att jag delar med mig av vissa saker av vårt annorlunda liv, om jag gjorde det med namn och bild.
      Vi bor även på ett liten ort och måste säga att vi har fördel av att folk här inte vet så mycket om att vår ekonomi är så bra som den är. Gällande flera ekonomiska beslut jag tagit blir vi inte ifrågasatta om, det liksom mer accepteras med "ja, hon är ju ensamstående med barn - inte så lätt..."
      Själv hade jag nog också censurerat mig mer om jag inte varit anonym... :)
      Nåväl.
      Trevlig kväll!

      Radera
    3. Det behöver inte vara självupptagenhet för alla, och förhoppningsvis inte bara, men nog bloggar jag som en del av mitt varumärke (usch vad utstuderat det lät).

      När jag bodde på en liten ort kändes det som att alla ändå trodde att de visste allt om mig. Även människor jag inte ens visste namnet på. Så då hade det snarast varit ett sätt för mig att ge min version för att rätta till byskvallret :-).

      Trettonåringsargumentet köper jag fullt ut. Överhuvudtaget svårare när man genom att lämna ut sig själv delvis lämnar ut andra, och tonåringar är ju känsliga varelser.

      Jag tror inte att jag censurerar mig. Däremot tänker jag nog igenom saker en sväng mer än jag hade gjort om jag bloggat (eller twittrat för den delen) under pseudonym. På gott och ont.

      Radera
  3. Numera kör jag uteslutande "fill or kill". Dels vill jag få avslut, men framförallt undvika det kanske mest irriterande i hela världen (liten överdrift) att "råka" köpa 32 aktier Investor när jag lagt en order på 100. (Liknande har hänt och riskerar i värsta fall handel under två olika dagar för att komma upp till ett jämt antal och därmed dubbelt courtage. (Handlar man courtagefritt spelar detta resonemang inte så stor roll såklart.)

    Jag kanske tänker fel, så synpunkter och idéer välkomnas.

    Tack för en bra blogg.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där "ströaffärerna" har nog ökat i takt med att courtagen sjunkit. När alla betalade minst 99 kr för varje avslut var det ingen som köpte och sålde tre aktier á 13 spänn, men det är grymt irriterande att t ex få sälja tre aktier av tiotusen för att sedan se kursen sjunka till för låga kurser för att avyttra de övriga 9997.

      Radera
  4. Nu är ju jag lätt teknikfientlig, men jag vill minnas att jag köpt HM över disk på 2000-talet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trodde att jag var teknikfientligast, men inte ens jag har köpt aktier på 2000-talet :-). Men det är inte omöjligt (eller var i alla fall, nu får man ju knappt komma in på banken). Alla hade nog inte ens internetbank år 2000.

      Radera
  5. God afton!

    Jag har nog lite olika metoder, i likvida papper kan jag försöka "snåla" in ett par ören. Då det alltid drar lite extra åt båda hållen.
    I mindre bolag har jag länge haft bekymmer i min lilla portfölj.. svårt eller nästan omöjligt att bli av med vissa papper.. Jag kommer passa mig noga för att köpa in mig i dessa bolag med nästan noll omsättning. Har försökt sälja delar av ett papper i ca 6 mån nu men icke! När varken köpare eller säljare finns ska man passa sig noga om man inte har hundra koll på bolaget..Man får lära sig så länge man lever.

    Denna drar jag på ibland i min iver att leta.. https://www.youtube.com/watch?v=8E0VgbMX6tg
    Creedence jag gillar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, papper med bara några tusenlappar om dagen i omsättning ratar jag i regel helt. Men i de mittemellan, med anständig handel men ändå några procents diff mellan köp och sälj, där tycker jag att det är skojigt att skicka in stöddig order.

      Musik undviker jag nästan jämt, men Creedence är mindre dåligt än mycket annat :-).

      Radera
    2. Jag gillar att gilla, trots att jag också inte är som de flesta. Men det är roligare och enklare att vara positiv.
      Anders Kompass var det värt att lyssna på i sommar. Jag blir inte direkt glad eller positiv efter sådant men jag blir glad att det kommer upp till ytan. Jag tror på mitt när det gäller historia och politik, Sverige har många statsministrar som ljugit folket rakt upp i ansiktet. Palme var bra på att ljuga, därför har jag fått en extra kärlek till gubbar som Guillou GW mf, Peter Bratt var ju också en kämpe men honom har man lyckats tysta ner mer med "dålig puplicitet"...Nu kanske jag är ute på mina egna tunna isar :)

      Radera
    3. Det är lättast att fiska på tunn is, då slipper man borra så mycket. Hörde inte Kompass i Sommar, men har hört hans historia och håller med. Men som sagt, så positiv blir man inte.

      Radera