fredag 17 november 2017

Farmors bokhylla

Vad ända in i glödheta helvete har min farmors bokhylla med ekonomi att göra? Jag lovar, jag ska få ihop det.

Farmor föddes 1903 och drev mataffär på den tiden man behövde ransoneringskuponger. Det lärde henne att hålla i pengar. Hon var inte rik, men med dagens mått mätt skulle hon uppfattas som mycket ekonomisk. Det gäller i och för sig nästan alla födda i början av förra seklet.


Hon var pensionär redan när jag föddes, så jag såg henne aldrig i någon yrkesroll, men när det gällde pengar hade hon en egenhet. Hon hade inget bankkort, så för att inte behöva gå runt med kontanter och för att det ändå är bra att ha lite hemma la hon ibland en hundralapp eller femhundring i en bok i sin bokhylla. Smart, hon hade hemtjänst och det är dumt att låta pengar ligga framme oavsett.

Kruxet var att hon inte alltid kom ihåg vilken bok hon lagt pengarna i, så ibland la hon pengar i bokhyllan trots att det redan fanns pengar där. Det där hade vi på känn, men det var ju hennes pengar och hon skötte sin egen ekonomi.

I början av 2000-talet var det ändå dags att flytta in på hemmet. Det blev bra, hon var en utåtriktad person (så social att jag ibland undrar om vi verkligen var släkt) och vid det här laget hade de flesta vännerna dött. Det blir lätt så när man närmar sig 100 år, men nu kommer vi till bokhyllan. När hon flyttat gick vi igenom bokhyllan för att kolla om hon möjligen glömt någon hundring där, som skulle funka bättre på ett bankkonto.

Här är den – bankomaten!

Jodå. 32000 kr i olika valörer. Det låg sedlar i var och varannan bok! Tur att vi inte ringde Stadsmissionen och bad dem hämta bokhyllan med böckerna i. Och tur att det var några år sedan. Idag ringer väl banken till Säpo om man vill sätta in en hel tusenlapp utan att kunna redogöra för varför man springer runt med så mycket kontanter.

Nu är farmor död, 102 år fick räcka. Pengarna är borta eller åtminstone investerade. Men bokhyllan står numera i mitt arbetsrum. Det är nya böcker i den vilket drastiskt dragit ner andrahandsvärdet med drygt trettiotusen. Affektionsvärdet däremot...

20 kommentarer:

  1. Bamses farmor hade dunderhonung, din farmor en bokhylla full med pengar. Farmödrar är bra att ha! <3
    Har du fortsatt traditionen att ha pengar i böckerna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Farmödrar är kanon!

      Nej, jag använder knappt sedlar (just nu tror jag min plånbok varit exakt tom i en månad) och skäms lite över att jag inte i sann motvallsanda tar ut pengar och handlar kontant.

      Radera
  2. Affektionsvärdet är nog oftast det bästa. Själv har jag både farmor och farfars gamla vardagsrumsbord, en bokhylla och deras gamla moraklocka samt en del av deras gamla böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det enda tråkiga med affektionsvärdet är att andrahandsaffektionsvärdet är så lågt. När det gällde farmors gamla böcker har jag sålt det mesta. Religiösa böcker från 1800-talet är inte alls min grej.

      Radera
  3. När en äldre släkting som verkade totalt utblottad (misstänkt väldigt snål) reste till himlen gick vi igenom dennes bokhylla för att se om det fanns pengar i böckerna. Dessvärre hittade vi inga, så han var utblottad på riktigt. Dock tror jag det är något man bör känna till om man ska rensa ut gamla dödsbon. Det kan finnas pengar på de mest märkliga ställen, inte bara i madrassen.

    trist dock om de glömmer bort pengarna och de knappt går att sälja till en mynthandel. Dock, en tiotusenlapp kan man få ganska mycket för om man ny lyckas hitta en sån, trots att den är utgången för länge sen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer att tänka på Jan Fridegårds roman Torntuppen (filmatiserad med Ingvar Hirdwall i huvudrollen) där pengar gömda i en bibel (?) utgjorde skillnaden på om änkan skulle ha råd att bo kvar eller hamna på fattighus. Så vilket märkligt ställe man än väljer är det bra om man meddelar det på något sätt. Helst före sin död, för det blir enklare så :-).

      Radera
  4. Även ställen att ha pengar på som anses hyfsat normala idag men utanför svenska standardregleringar kan ju vara bra att meddela sina nära och kära.

    Inte lika utbrett idag kanske, men för inte alltför länge sen fanns det nog ett gäng svenskar med rätt rejäla summor (mer än 32000!) på utländska poker-/bettingsajter.

    Knappast något som valfri bodelare håller reda på. Utan där är det nog bra att tipsa familjen om var man ska leta.

    Kan tänka mig att även vissa kryptovalutor kan missas. Osv.

    Jag ser framför mig ett framtida Sparo-inlägg om detta. Fast det kanske är lite för modernt? Synd att inte Allan Edwall var med på ett hörn i filmen Rounders. :-)

    Cheers,

    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner till personer som haft summor (rejäla är en bedömningsfråga) på utländska bettingsajter som lagt en lista med sajter och lösenord i anhörigas kassaskåp, så att det ska vara enkelt att fiska upp. För så länge det inte handlar om Svenska Spel känner jag mig hyfsat säker på att pengarna skulle frysa inne annars.

      Hade Allan Edwall varit med i Rounders hade jag åtminstone sett den (vilket inte är fallet nu). Där har vi en som kan beskriva valutaplaceringar: https://www.youtube.com/watch?v=A3dYahnNp6U

      Radera
  5. "Tur att vi inte ringde Stadsmissionen och bad dem hämta bokhyllan med böckerna i."

    Frågar mig varför inte det, må vara med bokhyllan men om inte litteraturen gillades så.

    Stadsmissionen är av godo. Nu skall inte detta leda till inlägg om vad som hamnar i andras fickor etz. som t ex Röda korset vilka många tror är av godo.

    Plötsligt uppkommer frågan om hr Sparo någonsin skänker PENGAR till välgörande ändamål. Kanske du nu tänker svara att det gör jag via skatten.

    Är ingen Thailandresenär pga miljötänk ang flygresor(en flygplansstol enkel resa Thailand motsvarar en bils utsläpp under ett års normalkörning) Måste borsta rent framför min egen dörr och nämna att vid zunami-katastrofen skänkte jag mkt PENGAR dit. SOS barnbyar och Stadsmissionen får även de.

    En vän drev under ngr år ett antikvariat där en kund hade funnit en tusenlapp i en bok i ett spec ämne.Denna kund återkom sedan ofta till antikvariatet och frågade om det hade inkommit ngr nya böcker i det ämnet.Vännen fick så småningom kännedom om sambandet.

    Satans e-böcker :-)
    P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sedan Stadsmissionen tog skänkta lägenheter och delade ut bland de egna styrelsemedlemmarnas familjer är det inte aktuellt för mig att skänka pengar dit. Förmodligen finns ännu mer oseriösa "välgörenhetsorganisationer", men jag kommer inte på någon just nu.

      Ja, himla svårt att gömma pengar i e-böcker, men jag förstår inte riktigt kundens tanke. Om jag hade lämnat in en bok till ett antikvariat och senare kommit på att det låg pengar i den hade jag aldrig gjort om misstaget.

      Radera
    2. Men inte lägger du väl pengar i tiggares pappersmuggar.
      Kunden i fråga fann lappen i boken eft köp därav efterfrågan om ev nya fynd som i detta fall hen trodde var i detta spec ämne.

      Radera
    3. Nej, om detta har jag varit tydlig: https://sparosverige.blogspot.se/2017/07/hej-hej-tack-sa-mycket.html

      Jag fattade det där med pengarna i boken, men tycker att det känns lika logiskt som att handla lotter i en kiosk där de sålt en miljonvinst tidigare. Det ökar liksom inte chansen.

      Radera
  6. Själv köpte jag en fin oanvänd skinnplånbok på Myrorna för ett par år sedan. Tyckte det var kul att betala 30 kr för den fina plånboken som innehöll 10 släta gamla tior i samma nummerserie och 1 ytterligare ickeslät med annat årtal.

    Misstänker/fantiserar att plånboken med tiorna varit en gåva till någon på 80-talet och att givaren kontrollräknat sedlarna innan överlämnandet och då räknat fel och lagt till en extra sedel. Gåvan blev inte så uppskattad kanske och lades undan. Ägaren dog och barnen gav bort den och andra tillhörigheter till Myrorna.

    Dessvärre har tiorna inget direkt värde än så länge. Men de är lite roliga att ha ändå. Gissa om jag kollar i gamla plånböcker och väskor när jag är på second handaffärer! :)

    Inte för att det alls hör till saken nu men det är märkligt vad man kan hitta i gamla böcker. För några få år sedan köpte jag en bok på second hand och där i ligger oväntat en tidningsartikel från 1993, den enda jag själv någonsin varit med i med fullständigt namn och allt vad jag berättat för reportern om! Häpnade och har förstås sparat den. Man tänker ju då på hur liten världen kanske ändå är.

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spar tiorna några år. Jag har sålt både mynt och sedlar för betydligt högre valörer än siffrorna på dem.

      Vad märkligt med tidningsartikeln i boken! Det är ju nästan så man undrar om du inte lagt in den som bokmärke och glömt bort det själv, men du ger inte ett dement intryck i övrigt :-).

      Radera
    2. Tack för att jag inte framstår som dement! :D Artikeln låg i boken redan när jag köpte den. /Eva

      Radera
    3. Haha! Jo, jag förstod det. Det var bara ett så osannolikt sammanträffande.

      Radera
  7. Var förbi min lokala tobaksbutik i veckan å han skröt, för sin släkting han satt med, att han sålt svartkontrakt och att de 800 000 kr han fick in hade banken frågat efter. Men han hade bara ignorerat dem och sedan avslutade han med orden "i Sverige, du kan göra vad du vill ..." . Tydligen accepterades det. Men han gav bra service.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt! Känns som ett lagbrott av bankmannen.

      Radera
  8. "Sedan Stadsmissionen tog skänkta lägenheter och delade ut bland de egna styrelsemedlemmarnas familjer "
    Det där låter ju för jävligt. Skänker dit ibland. Har du någon källa?

    SvaraRadera
    Svar
    1. https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/stadsmissionens-lagenheter

      Med reservation för att det finns bättre. Jag tog en på måfå efter att ha sökt på Stadsmissionen+lägenhet.

      Radera