torsdag 14 juni 2018

Kollektivtrafik i rusning

Det är inte ofta jag åker kollektivt i morgonrusningen. Jag försöker undvika det så långt det är möjligt, och har nästan aldrig åkt mycket kollektivt i rusning. Merparten av mina jobb under kontorstid har varit på landsbygden, långt från pendeltåg och tvärbana. Där är det helt andra fordon som gäller.


Men plötsligt händer det. Häromdagen tvingades jag åka både buss och tunnelbana. Varje gång är jag skitsur för att jag inte lyckats styra mina åtaganden så att jag slipper stå där och trängas. Men där står jag och försöker ducka för skrikande barn, deodorantstinkande tanter och sluggande ryggsäckar vars ägare inte fattar att folk flyger som käglor bakom dem när de snurrar runt.

Så jag vrider upp volymen på min mp3-spelare, försöker vända på det och tänka: Stackars jävlar som står här och trängs varenda morgon, fem dagar i veckan, 45 veckor per år, decennium efter decennium.


Jag gjorde det på sommarjobb när jag var runt 15. Alltid sömnig, på väg till ett kontor medan solen sken och temperaturen var på väg upp mot olidliga nivåer. Kanske var det redan då jag grundade min ovilja för 9-till-5-jobb. Precis samma känsla nu, med skillnaden att jag vet att det är tillfälligt. Arbetsskygg har jag aldrig varit, men Storstockholms Lokaltrafik kan verkligen konsten att fylla bröstet med ångest och ovilja. Så tacksam att jag slipper dem för det mesta.

20 kommentarer:

  1. Ja, att åka kollektivt i rusningstrafik kan vara obehagligt. Men det finns ju cyklar, om man inte ska alltför långt eller behöver vara alltför uppklädd och fräsch. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag cyklar inte, men är en stark anhängare av promenader och transportlöpning. Ska man t ex en mil kan det funka att gå dit och springa hem, så är man fräsch när man kommer fram och spar lite tid på hemvägen.

      Radera
    2. Kul för dig att du känner dig fräsch när du har gått en mil. Okej, lite fräschare än om man cyklar, men man får gå bra långsamt för att vara fräsch efter en mils promenad.

      Radera
    3. Jag går ofta en mil och förutom när temperaturen går upp till 25+ (och det är ju inte många dagar om året) skulle jag kunna göra det i kostym utan att känna mig ofräsch. I rätt tempo givetvis, 5-6 km/h, inte 8 km/h.

      På cykel (jag har en motionscykel, men den kommer man ju inte framåt på) räcker det med att sätta mig för att jag ska känna att svetten börjar rinna.

      Radera
  2. Tycker du överdriver lite. Inte så farligt att åka kollektivt, men visst, det finns ju vissa linjer som bara är hopplöst undedimensionerade vissa tider. Jämfört med utomlands är det ganska gott om plats i svensk kollektivtrafik, och då jämför jag inte med Indien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var väldigt less på Stockholms kollektivtrafik innan jag hade körkort. När jag flyttade tillbaka hit 2000 var det helt okej, men nu blir jag tokig varje gång. Skulle aldrig stå ut med ett jobb som krävde att jag skulle åka kollektivt. Eller visst, det finns såklart värre problem i världen, men jag vill verkligen inte stå där och trängas i fårskocken :-).

      Radera
  3. Jag gillar att åka kollektivt, speciellt eftersom det finns så många poddar och bra musik! Sen är det kul att studera människors beteenden i kollektivtrafiken också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är nog inte tillräckligt intresserad av folk. Själv irriterar jag mig bara. T ex på de unga tjejer som ställer sig mitt i gången i bussen vid mittendörren och låtsas som det regnar varje gång chauffören ropar ut att folk måste röra sig bakåt i bussen. Det är så jag får puls nu t o m :-).

      För övrigt finns det ingen bra musik.

      Radera
    2. "För övrigt finns det ingen bra musik." = dagens första garv (skrattar inte så mycket numera; PostNords konstanta oförmåga att lösa sin uppgift gör min surhetsfaktor alldeles för hög).

      För övrigt har jag 2 506 album i min dator (135,9 dagar, 1,19 TB musik) – varenda en rippad från CD jag köpt för egna pengar, och skannat alla omslag. Låt oss säga att det tog ett tag. Men visst händer det att känslan "jag har inget att lyssna på" infinner sig då och då …

      Och hellre buss än tunnelbana. Spårvägen är också helt OK, men att åka pendeltåg är ofta som att skrapa fram ingen vinst på Trisslotten.

      Wien-Lars

      Radera
    3. Kul att glädja, men jag var helt allvarlig. Och då har jag ändå gjort egen musik (den gången om året jag lyssnar på musik är det mest den). Jag rippade också mina egna cd-skivor, och kopierade VHS till DVD i realtid, så jag vet att det tar tid.

      Vilket färdsätt jag tycker mest illa om är svårt att välja, buss, tunnelbana eller pendeltåg. Alla har nackdelar.

      Radera
  4. Jag minns fortfarande med fasa hur jag åkte kollektivt i Göteborg när jag var höggravid. Hur många resor jag fick stå upp i värme och trängsel. När en stolpe att hålla i var en lyx, jämfört med att balansera kroppen utan stöd. Artighet i kollektivtrafiken var, och är, en sällsynt fågel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att inte resa sig upp för gravida och andra med större sittbehov är riktigt uselt. Ska jag försöka hitta en annan förklaring än att göteborgare är onda människor kanske de inte såg dig. Med blicken riktad in i sin telefon och talat fokus på sig själv är det många som inte uppfattar omgivningen. Det gäller förresten även på gång- och cykelbanor.

      Radera
  5. Jo, en sak till. När jag åker tunnelbana och folk prompt skall tränga sig på för att ta sig ombord innan alla klivit av, då brukar jag bli extra bredaxlad och trycka till riktigt ordentligt när jag går av, liksom fösa pöbeln bakåt så att de tappar sin tätposition i mobben som mosar på.

    Och till alla ni som kommer springande som olympiska deltagare i 60 meter sprint med kladdiga skrikande barn, små fula hundar, matkassar och annat för att kunna ta sats, kasta sig genom spärren och in i tunnelbanetågets stängande dörrar; vad är det ni vet som jag missar? Är det kanske det sista tåget för i dag? Finns det något SL-pris man kan få som jag inte känner till? Är ni kissnödiga? Längtar ni hem väldigt mycket? Svag tidsuppfattning om hur mycket fem minuters väntan är?

    Och så till er som vill smita in genom spärren genom att ta rygg på mig. Jag brukar stanna till direkt innanför spärren, och myser när dörrarna slår igen och ni kläms som sillarna i en burk Kung Gustaf lättrökta sardiner. Varsågod, det kostar inget extra.

    Låt oss inte tala om de som parkerar sin väska bredvid sig, på ett tomt säte (cirka 99 procent kvinnor i åldrarna 16 till året innan pension; därefter blir det mer hyfs, kanske bara 90 procent kvinnor i pensionsåldern och uppåt). Jo, förresten, låt oss göra det. Finns det minsta chans för mig att göra det, så sätter jag mig på just den platsen. Bara för att.

    Det är därför jag åker buss så mycket det går, för att minska risken för handgemäng.

    Är det någon som sett min burk med lugnande medel? En nyladdad hjärtstartare?

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du borde göra som jag och undvika kollektivtrafiken :-).

      Håller med om allt, med tillägget att även killar ställer en väska på sätet bredvid. Alla jävlar har en väska trots att allt de behöver tycks finnas i telefonen de håller två decimeter från ansiktet under hela resan.

      Radera
  6. Har åkt tunnelbana två gånger i mitt liv i Sthlm. Första gången var runt 2003, då gick varenda kotte med en Metro-tidning upptryckt i fejset. Nu senast 2017, då gick varenda en, även barn med en mobiltelefon lika hårt upptryckt i fejset. Helt otroligt. I övrigt ett smidigt färdsätt, även om jag föredrar att cykla eller gå när jag är i storstaden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I teorin är tunnelbana ett bra färdsätt, men i rusningstrafik är det inte värdigt och på kvällstid är det farligt.

      Radera
    2. Icke alls, vi tror på allas lika värde. Låter som du är rasist, och om du inte tror på allas lika värde är du definitivt rasist.
      Om du har fel värdegrund är det anmälan direkt till polisen som gäller, anmäl dig själv och skriv in polisens ärendenummer här nedan.

      Radera
    3. Människor som trycker en mobiltelefon mot ansiktet är mig veterligen ingen ras :-).

      Radera
  7. Kan inte låta bli. Kom att tänka på en artikel jag läste för ett tag sedan. En kvinna i åttonde månaden eller så tar tunnelbanan från city ut åt periferin någonstans. Det finns en plats ledig. Där vilar en dokumentportfölj. Husse till den tunna väskan "ser" inte något. Den gravida kvinnan sätter sig på portföljen. Mannen säger inget. Kvinnan är tyst.

    Efter ett par stationer harklar sig mannen och säger: "Ursäkta, jag skall gå av här."

    Kvinnan säger: "Men det skall inte jag" och sitter kvar, hela vägen ut till sin slutstation, långt, långt ut.

    Så kan det gå.

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan ju, som civiliserad människa, tycka att kvinnan borde lyft upp portföljen innan hon satte sig, och att mannen skulle ryckt till sig den när han skulle av.

      Radera