onsdag 29 augusti 2018

Antikrundan i källarförrådet

Jag är inte kungen av sopor, men har vid det här laget sålt en massa grejer på secondhandmarknaden. För att tjäna pengar, men också för att rensa upp i förråden och därigenom få ett enklare liv. Jag kan inte ens avgöra vilket som är viktigast, den ekonomiska vinsten eller bieffekten att få mer ordning.


Men ska man ändå lägga kraft på detta kan man med fördel göra det så bra det går, och då ingår en del förarbete. För att maxa inkomsterna på secondhandförsäljning gäller det att ge potentiella köpare så mycket relevant information som möjligt. Handen på hjärtat, vet du vad du äger? Jag gör det inte. Mycket skit har jag ärvt eller fått, ännu mer har jag ingen aning om hur det hamnat i mina ägor. En del har jag köpt själv, men det är ingen garanti för att jag har bakgrundsinfo.

Och den är guld värd för att hitta köparna. Bilder och beskrivning av försäljningsobjektet är viktigast, men tillverkningsår, designer och all historik som går att hitta kan vara det där lilla extra som gör att priset drar iväg.


Jag tittar aldrig på Antikrundan och andra auktionsprogram, men har upptäckt att det är rätt intressant och inte minst lönsamt att ta reda på fakta om sånt jag vill bli av med. Därför har jag hamnat på internetsidor om gammalt glas, läst på om nedlagda grekiska keramikfabriker och om olika historiska epoker. Fan vet om jag inte lärt mig mer historia av att sälja sopor än jag gjorde i det svenska skolsystemet. Se där, ännu en vinst med sopförsäljning!

14 kommentarer:

  1. Verkligen, du har sådana skatter i förråden? Lucky you. Jag drog runt på en 60-talsmålning i 15 år för att min mormor sagt att den var värd 50 000 (det var på den tiden jag trodde att "konst" var en säkrare investering än börs). När jag 2011 började intressera mig för riktiga investeringar tänkte jag avyttra tavelfan (ful var den också) för att få loss en grundplåt till att köpa HM (det är väl det man gör som nybörjare). Den visade sig vara värd 500kr.

    Samma mönster upprepar sig med allt från min släkt. Ett "antikt allmogeskåp", försäkrat till 80 papp, Bukowskis kunde tänka sig att lägga ut det med 3tkr som utropspris. Nu är jag i alla fall fri från dessa prylar, alltid något. Hoppas det går bättre för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det mesta jag har är definitivt inga skatter, men vid det här laget har jag sålt 600 grejer och då blir det mycket pengar när man slår ihop det.

      Trist med tavlan och skåpet. Själv har jag sällan några stora förväntningar utan blir glad för vad jag får för ägodelar som för mig är helt värdelösa. Men just möbler kan jag bli förvånad över, tycker sällan de är värda mer än hundralappar hur gamla och vackra de än är. Dock har jag en känsla av att Bukowskis alltid börjar lågt. Det viktigaste för dem är att sälja så att de får in nya objekt.

      Radera
    2. Jösses, 600 prylar? Är du en sådan där manisk prylsamlare, eller?
      Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

      Radera
    3. Nej, snarare tvärtom. Jag tycker att jag arbetar hårt för att göra mig av med grejer, men det är tydligen ett jobb man kan hålla på med hela livet. Mitt mål är att tömma förråden och bara ha saker jag verkligen behöver och använder.

      Radera
  2. Bra jobbat minst sagt!
    Enda gånger jag orkar med detta är när jag flyttar, vilket tidigast blivit vart 10:e år. Och då åker det mesta till återvinningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tricket (för mig) är att hålla igång det löpande, att ha för vana att slänga ut saker till försäljning hela tiden. Att skicka ut hundra saker på en gång skulle nog kräva att man gör det på heltid.

      Radera
  3. Jag skänker gärna till Myrorna vilket kan sluta illa. Den gräsliga oljemålningen föreställande en hund vid en cykel skänkte jag lättat bort. Fyra dagar senare kommer min svägerska, som är helkund på Myrorna, och levererar dagens kap till hustrun som födelsedgåva. Samma jävla tavla, hon hade betalat 40 spänn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var väl ändå för väl att den kostade 40 kr och inte 4000 :-).

      Radera
  4. En bekant ärvde en "värdefull" frimärkssamling från en äldre släkting på 90-talet. Lite senare i livet när han behövde pengar ville han se vad den var värd och då hade priserna på frimärken fallit så pass att den var nästan värdelös. Ödets ironi :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, mardröm! Själv försöker jag alltid sälja allt jag kan så fort som möjligt. Visst kan priserna gå upp, men jag resonerar så att jag ju också kan fixa avkastning på kapitalet, och hade jag inte haft prylarna jag skulle sälja hade jag ju inte köpt in dem som "en bra investering". Nej, upp och iväg bara!

      Radera
  5. Bilder! Jag förvånas ofta över hur dassiga bilder folk lägger upp. Frimärksstora, på långt avstånd, suddiga, intetsägande, dåligt ljus, kanske bara en (1) bild när det är gratis att lägga upp många fler.

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, på Tradera får man lägga upp fem bilder gratis och jag fattar inte att man inte utnyttjar den möjligheten nästan jämt. På Blocket har jag för mig att det är en bild, men det är ju inte så himla svårt att sätta ihop några bilder till ett kollage.

      Fast det gäller inte bara bilder utan även väsentlig textinformation. Är jag på jakt efter en cykel vill jag såklart veta vad det är för tum på hjulen t ex.

      Ett tag läste jag mycket kontaktannonser eftersom jag skämtade om det på scen. Fler än en gång stod det typ "kvinna i sina bästa år". Jag tänker mig att exakt alla vill veta hur många år det rör sig om. Hur öppen man än är jagar man nog inte förutsättningslöst kvinnor i ålder 20 till 87.

      Radera
  6. Jag har koll på allt jag äger eftersom jag inte äger alltför mycket. Men jag har ändå lite onödiga saker och säljer andrahandsprylar då och då. Speciellt eftersom jag har en halvårsregel, att sälja saker som jag inte har använt senaste halvåret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sund regel, så länge man inte applicerar den på badbyxor, långfärdsskridskor eller kräfthattar :-).

      Radera