Här kommer en tänkvärd historia om
den lilla människans kamp mot maktens dårskap. Jan Backman i
Skellefteå har haft sin brevlåda på samma plats i 30 år, men
plötsligt har Postnord kommit på att det är alldeles för jobbigt
att köra fram till den. De kräver att Jan flyttar sin brevlåda två
meter, men han vägrar.
Det kan tyckas som en skitsak, men det
tycker inte jag. Tvärtom tycker jag att det är viktigt att vi står
upp för vår rätt. Det får mig att tänka på den underbara Lars
Molin-filmen Midvinterduell. Se den om du inte
gjort det. Eller om du gjort det. Har du barn – tvinga dem också
att se den, och/eller kräv att deras lärare visar den i skolan.
Den handlar nämligen också om stelbenta makthavares försök att köra över medborgare, i det fallet mjölkbonden Egon, spelad av Ingvar Hirdwall. Mjölkcentralen och Vägförvaltningen beslutar att upprätta en central mjölkpall, men Egon vägrar att gå de extra hundra meterna. Inte så mycket för sträckans skull som för att makten har bestämt utan att fråga.
”Frågar de oss inte om en sån skitsak som en mjölkpall, då kommer de inte fråga oss när de skär ballarna av oss. Men man är ingen stut...”
I fallet med Jans brevlåda är det
ännu fånigare. Brevbäraren behöver bara vrida på ratten. Det
klarade lokaltidningen när de var dit och gjorde ett reportage., men Postnord hävdar att deras minibil inte klarar det utan att backa ut därifrån. Jan påpekar att brevlådan funkat för Postnord i 30 år och undrar
varför den plötsligt blivit ett problem.
Jag tror att svaret på frågan är att
brevbärarna blivit så bekväma att de inte orkar cykla längre, och
nu verkar de knappt klara att köra bil heller. Postnords
distributionschef kanske skulle fundera över vem som betalar hennes
lön och vara tacksam över att det fortfarande finns kunder som vill
anlita dem.
I denna konflikt är jag definitivt Team Jan. Vill Postnord absolut att hans brevlåda flyttas två meter föreslår jag att de ödmjukt frågar om de kan få slå ner en ny stolpe och flytta den åt honom. Det tror jag absolut att Jan hade gått med på. Fast det viktiga för Postnord kanske inte är att flytta på brevlådan utan att få visa sin makt.



Jag tycker han skall flytta brevlådan dessa två meter. Uppåt.
SvaraRaderaHaha, det hade varit skojigt! Då slipper han gräva också.
RaderaLars Molin var helt fantastisk ,med sina roliga och tänkvärda filmer . En person med riktig patos och medkänsla för den enkla människan.
SvaraRaderaHåller med till fullo! Och så dog han alldeles för tidigt.
RaderaJag håller på Team Jan också. Min bild av posten när jag växte upp var att den skulle levereras oavsett väder eller andra förhållanden. Sedan skulle allt effektiviseras och det finns de som fått se sin brevlåda flytta från tomten till uppsamlingsplatser.
SvaraRaderaVad brevbärarna själva inte fattar är att de är med och rationaliserar bort sig själva. Det behövs färre brevbärare och snart är det inga kvar.
Ja, även om de såklart inte kan konkurrera med e-post när det kommer till tid gynnas de inte precis av att det gick snabbare att få fram ett brev för hundra år sedan än det gör nu.
RaderaNär jag som ung slyngel sommarjobbade som brevbärare blev det ingen post till de som bodde på våning tre, om det inte var någon post till de på våning ett eller två. Det fick anstå.
SvaraRaderaDessutom kom jag på att om man liksom glider ner halvvägs med händerna på trappräckena, så går det bra att svinga sig hela vägen ner till halvtrappan nedanför utan att nudda några trappsteg. Det var roligt.
Jag praktiserade en vecka på posten och det jag minns allra bäst är de fyra herrar som varje dag träffades i källaren för att spela pingis på arbetstid i några timmar.
RaderaDet var kanske innan man som brevbärare fick gå hem när posten var utdelad. Rätt ofta (jag är slyngeln ovan) kom de äldre proffsen tillbaka innan jag hunnit påbörja min runda. ”Jaså, du. Du har inte kommit iväg än. Synd. Nä, nu ska vi gå och bada, och ta en pilsner. Ses i morgon, grabbhalva.”
RaderaEfter, inte innan. Suck.
RaderaNej nej, brevbärarna fick gå hem efter avslutad runda. Det här var medarbetare med andra arbetsuppgifter.
Radera