torsdag 2 juli 2026

Som ett brev på posten... sa man förr

Här kommer en tänkvärd historia om den lilla människans kamp mot maktens dårskap. Jan Backman i Skellefteå har haft sin brevlåda på samma plats i 30 år, men plötsligt har Postnord kommit på att det är alldeles för jobbigt att köra fram till den. De kräver att Jan flyttar sin brevlåda två meter, men han vägrar.

Det kan tyckas som en skitsak, men det tycker inte jag. Tvärtom tycker jag att det är viktigt att vi står upp för vår rätt. Det får mig att tänka på den underbara Lars Molin-filmen Midvinterduell. Se den om du inte gjort det. Eller om du gjort det. Har du barn – tvinga dem också att se den, och/eller kräv att deras lärare visar den i skolan.

Den handlar nämligen också om stelbenta makthavares försök att köra över medborgare, i det fallet mjölkbonden Egon, spelad av Ingvar Hirdwall. Mjölkcentralen och Vägförvaltningen beslutar att upprätta en central mjölkpall, men Egon vägrar att gå de extra hundra meterna. Inte så mycket för sträckans skull som för att makten har bestämt utan att fråga.

Frågar de oss inte om en sån skitsak som en mjölkpall, då kommer de inte fråga oss när de skär ballarna av oss. Men man är ingen stut...

I fallet med Jans brevlåda är det ännu fånigare. Brevbäraren behöver bara vrida på ratten. Det klarade lokaltidningen när de var dit och gjorde ett reportage., men Postnord hävdar att deras minibil inte klarar det utan att backa ut därifrån. Jan påpekar att brevlådan funkat för Postnord i 30 år och undrar varför den plötsligt blivit ett problem.

Jag tror att svaret på frågan är att brevbärarna blivit så bekväma att de inte orkar cykla längre, och nu verkar de knappt klara att köra bil heller. Postnords distributionschef kanske skulle fundera över vem som betalar hennes lön och vara tacksam över att det fortfarande finns kunder som vill anlita dem.

I denna konflikt är jag definitivt Team Jan. Vill Postnord absolut att hans brevlåda flyttas två meter föreslår jag att de ödmjukt frågar om de kan få slå ner en ny stolpe och flytta den åt honom. Det tror jag absolut att Jan hade gått med på. Fast det viktiga för Postnord kanske inte är att flytta på brevlådan utan att få visa sin makt.

22 kommentarer:

  1. Jag tycker han skall flytta brevlådan dessa två meter. Uppåt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det hade varit skojigt! Då slipper han gräva också.

      Radera
    2. Uppåt alltså!!! Haha.

      Radera
    3. Ja, det vore väl dumt att gräva ner lådan, då lär han inte få någon post alls. Vilket väl i och för sig vore att föredra eftersom post numera oftast betyder räkningar.

      Radera
  2. Lars Molin var helt fantastisk ,med sina roliga och tänkvärda filmer . En person med riktig patos och medkänsla för den enkla människan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med till fullo! Och så dog han alldeles för tidigt.

      Radera
  3. Jag håller på Team Jan också. Min bild av posten när jag växte upp var att den skulle levereras oavsett väder eller andra förhållanden. Sedan skulle allt effektiviseras och det finns de som fått se sin brevlåda flytta från tomten till uppsamlingsplatser.

    Vad brevbärarna själva inte fattar är att de är med och rationaliserar bort sig själva. Det behövs färre brevbärare och snart är det inga kvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, även om de såklart inte kan konkurrera med e-post när det kommer till tid gynnas de inte precis av att det gick snabbare att få fram ett brev för hundra år sedan än det gör nu.

      Radera
  4. När jag som ung slyngel sommarjobbade som brevbärare blev det ingen post till de som bodde på våning tre, om det inte var någon post till de på våning ett eller två. Det fick anstå.

    Dessutom kom jag på att om man liksom glider ner halvvägs med händerna på trappräckena, så går det bra att svinga sig hela vägen ner till halvtrappan nedanför utan att nudda några trappsteg. Det var roligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag praktiserade en vecka på posten och det jag minns allra bäst är de fyra herrar som varje dag träffades i källaren för att spela pingis på arbetstid i några timmar.

      Radera
    2. Det var kanske innan man som brevbärare fick gå hem när posten var utdelad. Rätt ofta (jag är slyngeln ovan) kom de äldre proffsen tillbaka innan jag hunnit påbörja min runda. ”Jaså, du. Du har inte kommit iväg än. Synd. Nä, nu ska vi gå och bada, och ta en pilsner. Ses i morgon, grabbhalva.”

      Radera
    3. Efter, inte innan. Suck.

      Radera
    4. Nej nej, brevbärarna fick gå hem efter avslutad runda. Det här var medarbetare med andra arbetsuppgifter.

      Radera
  5. Jag är definitivt ocksa team Jan. En kompromiss vore ju om Norran gick med pa att Jans post skickades till dem, och att den levererades tillsammans med tidningen. De verkar ju vettiga till skillnad fran Postnord.

    Det har gatt prestige i saken, och brevbärarna verkar vara ena lata jävlar som inte orkar ga nagra extra meter. Det skulle inte ens ta en minut. Det där med empati verkar vara en förlegad egenskap i dagens Sverige.
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om han prenumererar på Norran, eller om det ens går att göra det.

      Antar att brevbärarna har en sån där lite fånig golfbil och det är möjligt att det är knepigt att gå ur den utan att slå av den. Men de kan alltid köra fram till lådan och backa efter det (eller som Norran - vrida på ratten). Empati är helt ute, liksom kundservice.

      Radera
    2. Det star ju i en artikel "– Jag får hem Norran i postlådan sex dagar i och det är aldrig några problem trots att de har dubbelt så stora bilar som posten. Då borde det inte vara några problem för posten heller, säger Jan Backman." Jag antar att journalisten glömt att skriva veckan.
      /Annika

      Radera
    3. Ah, det missade jag. Ja, då hade det varit lite kul om tidningen erbjuder Postnord den lösningen och gör en artikel till av att deras journalister är bättre bilförare än yrkesförarna på Postnord.

      Radera
  6. Tack så mycket för tipset om Midvinterduell. Jag tror jag såg den för länge sedan men det var väl värt att se den en andra gång - och jag skickade faktiskt länken till min dotter. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra film och härligt riktigt dieselljud från scania- eller volvolastbilen!

      Radera
    2. En andra gång... Jag tror att jag sett den minst 25 gånger :-). Och visst är den sevärd! Tänkvärd på så många plan, hur byn långsamt lutar över i Egons favör och att även plogbilschaufförerna börjar tveka på om de är på rätt sida.

      Dieselljudet har jag inte tänkt på. Däremot tempot, hur familjen sitter runt bordet i inledningsscenen och väntar på smällen. Från en tid när det inte nödvändigtvis måste klippas över till en ny scen efter sex sekunder.

      Radera
  7. Kunder ska vara som skattebetalare - bara betala och hålla käften. Sen kan de få lägga in lapp i ett kuvert en gång vart fjärde år, men i det här fallet lägger de sedan kuvertet i det runda arkivet, inget porto behövs

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, och om vi agerar på det viset ger vi makten rätt. Då är vi bara deras finansiärer och nyttiga idioter.

      Radera