FI-ledaren Victoria Kawesa har
polisanmälts för att i sitt föredrag under en genuskonferens ha
plagierat en annan doktorand utan tillåtelse eller källhänvisning. Innan hon ens hann ljuga
ihop en ”ursäkt” framkom att hon gjort det förut.
En tjuv
Hon kanske umgås i fel kretsar. 2003 skrev Kawesas kollega Gudrun Schyman av en två år gammal
krönika och sålde som sin egen till några skånska tidningar.
När Schyman konfronterades med stölden var hon irriterad över att
Kristianstadsbladets ledarredaktion inte kontrollerade hennes text
mot nätet före publiceringen. I Schymans värld var problemet
alltså inte att hon stulit någon annans arbete utan att
uppdragsgivaren inte hann upptäcka stölden innan den blev
offentlig.
En tjuv till
En text är en produkt på samma sätt
som en klocka eller båtmotor. Att stjäla andras arbete är både
förbjudet och riktigt, riktigt fult. Detta gäller faktiskt oavsett
om man tjänar pengar på det, om upphovsmakaren förlorar pengar
eller anseende, till och med ifall ingen någonsin upptäcker
stölden.
Jag antar att dessa banditer,
åtminstone inför sig själva, rättfärdigar sitt beteende med att
ändamålet helgar medlen. Det gör det inte.