När pokerboomen kom för drygt tio år
sedan pratades det mycket i media och bland politiker om spelets
förlorare. De som drog på sig miljonskulder och förstörde sina
liv medan de hoppades på att det skulle vända. Spelmissbrukare
intervjuades och berättade sina sorgliga historier. Bovarna var
multinationella spelbolag, men även svartklubbar som trotsade
spelmonopolet i skumma källarlokaler (för som ni vet blir ingen spelberoende av statligt arrangerat spel).
Jag som ibland bevistade dessa källare
skulle vilja lyfta fram en annan sida. En fredagskväll i Stockholm
kunde ett hundratal personer träffas och spela poker ihop. Där
fanns tjugotvååriga dealers som knäckte extra vid sidan av sina usla jobb på det statliga kasinot, sjuttioåriga tanter,
pokerproffs, snickare och direktörer som umgicks otvunget över
klass- och generationsgränser från eftermiddag till mitt i natten.
Någon blev en aning överförfriskad, men de flesta drack två öl
eller höll sig till kaffe. Inköpet låg på några hundralappar,
tillräckligt för att skärpa sig, men mindre än en genomsnittlig
krogrunda. Hade jag haft en son eller dotter i tjugoårsåldern
skulle jag tusen gånger hellre se dem där än på Stureplan.
Men staten gjorde vad den kunde för
att bråka med arrangörerna. Kulmen var en turnering i Grebbestad
2007 som stormades av ett trettiotal kravallutrustade poliser i
piketbussar. Fyra arrangörer åtalades, men ingen dömdes. Så det
enda man lyckades med var att förstöra kvällen för 700
pokerentusiaster och bränna en hel massa skattepengar.
Nu är det spelautomater på nätet som
är i blickfånget. Här försvinner det mesta av den sociala
charmen, och min känsla är att fler drabbas av spelmissbruk än vad
som var och är fallet i pokern. Och även här skriver tidningarna spaltmeter om
personliga konkurser och tragedier.
Men varje dag kan man läsa i
kvällstidningarna om kändisar och vanliga svenskar som spelar på
trav. Idel solskenshistorier! ”Han vann 2,4 miljoner!”, ”Här firar kompisgänget segern med
tårta!”, ”Storvinst på Coop i Degerfors!”, ”Gör som
experterna – här är vägen till miljonerna!”, ”Förre
Brynässtjärnan miljonvinnare på V75!”, ”Runar startar eget stall”.
Är det aldrig någon som förlorar på
trav? ATG började erbjuda spel om pengar 1974 och organiserat spel
på travbanorna har funnits i nästan hundra år. Omsättningen är
enorm. Min gissning är att antalet travtorskar vida överstiger
antalet speltorskar i andra discipliner. Varför hör man nästan
ingenting om det? Kan det möjligen ha med tidningarnas
annonsintäkter att göra? Kan man spela på att det är anledningen? Vad är oddset?