Ja, jag är fullt på det klara med att
jag hittat på de här orden själv, men låt mig utveckla. Jag
lyssnade på de gamla Lyxfällanprogramledarna Charlie & Mathias podd ”På riktigt”. Gästen
Klas Hallberg berättade att han behållit sitt fula, men
funktionella kök eftersom han jämför kostnaden med vad han annars
kunde göra för samma pengar och inte tycker att det är värt
uppoffringen. Charlie Söderberg svarade att han själv jämfört
kostnader på samma sätt ända sedan mellanstadiet då allt i hans
värld översattes till 50-öres-kola.
Hans teori var att det finns två
kategorier människor (det är dessa jag hittat på namn åt i
rubriken). Grupp 1 ser pengar som siffror. När de tar slut
konstateras att det är tomt på kontot, men hur det gick till har
de ganska diffusa uppfattningar om.
Klas, Charlie och även jag tillhör
grupp 2. Vi jämför kostnader och investeringar med andra, ofta mer
hanterbara utgifter, vilket ofta resulterar i att vi avstår köpet,
eller åtminstone tänker ett varv till. Klas får groteska mängder
vin och kött att tillreda i sitt gamla kök. Charlie har antagligen
hittat nya jämförelseobjekt (även om godis ligger närmare
tillhands att tro än att det skulle vara gymkort eller löparskor).
Själv jämför jag med allt möjligt.
Bäst funkar det (för mig) att jämföra med något inom samma
område. Ska jag köpa mat jämför jag med annan mat jag skulle
kunna få för samma pengar. En utelunch för 85 kr är ungefär lika
mycket som kostnaden för hemlagad mat, frukost, lunch och middag, i
fyra dagar. Jag tar den smällen ibland, men aldrig för att jag inte
orkar laga mat utan som en kostnad för ett socialt sammanhang eller
för att hemalternativet helt enkelt inte finns just då.
En kaffe på stan för 25 kr är precis
lika mycket som ett halvt kilo bryggkaffe som räcker till 70 koppar,
alltså drygt två koppar om dagen i en hel månad. Okej, jag kan
inte heller visualisera två och en tredjedels kopp kaffe i en månad,
men jag fattar att det är väldigt mycket mer än en enda kopp.
Men är det alltid bra att konkretisera
pengar på detta sätt? Jag kan komma på åtminstone ett exempel där
det inte är det – poker. Skickliga
pokerspelare har förklarat hur de tänker kring pengar på
pokerbordet och för de allra bästa är pengarna bara siffror eller
marker så länge spelet är igång. Jag har själv aldrig spelat på
någon högre nivå, men jag har spelat händer med några
månadshyror i potten och då kan inte jag koppla bort det faktum att
om jag vinner den här handen är min boendekostnad säkrad fram
till... senhösten. Den tanken är måhända naturlig och kanske till
och med sund, men den gagnar inte mitt spel.
Jag misstänker att detsamma skulle
gälla om jag vore daytrader. Att skicka in en gigantisk summa i en
termin eller aktie för möjligheten att tjäna motsvarande en halv
årslön för en undersköterska på några minuter... Låt mig
konstatera att jag inte har de egenskaper som krävs.