Tobii ki-yay, motherfucker!

Jag skrev om min frustration över kursutvecklingen i Tobii i april och aktien har inte precis rosat marknaden sedan dess heller. Men plötsligt händer det! Så här såg det ut efter gårdagens handel:

Anledningen är att Microsoft ska göra Eye Control till standardverktyg i Windows 10. Samarbetet med Microsoft tros påverka två av Tobiis tre divisioner, Tech och Dynavox. Men exakt vad som finns i pipeline är ytterst sparsamt beskrivet. Klart är endast att Microsoft tänker satsa på ögonstyrning och att Tobii är ledande på det området.

Det öppnar onekligen upp för några intressanta scenarion för oss tålmodiga Tobii-ägare som orkat vänta. En strålkastare på eyetracking tycks given, vilket rimligen bör leda till ökade försäljningsvolymer för Tobii. Man skulle också kunna tänka sig att Microsoft köper hela eller delar av företaget. Jag vet inte vad de skulle behöva hosta upp med, men gissningsvis en bra slant.

För om eyetracking är glödhett är Tobii också det. Om eyetracking blir en självklar komponent i datorer, paddor, telefoner och dataspel sitter vi på trumf nu. Oavsett vad man tycker om det finns Microsoft och Windows i nästan alla hem och företag i I-världen.

Senaste månadens kursgraf.

Jag är verkligen inte den som försöker prata upp en aktie 100 procent på en eftermiddag, men de som tyckte att Tobii-aktien var värd 80 kr i höstas (och det var ju där den stod i början av oktober) borde rimligen inte tycka att den är värd mindre nu, med Microsoft i ryggen. Det här kan bli kul!

Unna

Ett problem när man diskuterar ekonomiska val, snålande och slösande är oförmåga att inse att våra ideal inte är andras. ”Du borde unna dig” betyder ofta ”Du borde göra mina val”. Men om jag tycker att dina val är ren skit då?

Om jag fick unna mig vad jag ville just nu skulle det vara en ledig dag utan måsten eller dåligt samvete. Jag trodde jag skulle hinna ikapp i sommar. Istället har det blivit tvärtom med en att-göra-lista som tycks bli längre hur många punkter jag än betar av.

Med på önskelistan finns också ett och annat inköp som jag av någon anledning väntar med att unna mig. Priset kanske är för högt, jag är inte klar över bästa alternativet eller så skaver något i största allmänhet.

Andra vill unna sig en ”lyxweekend” med krogshow, spa och dyr restaurangmat, eller en sportbil eller racerbåt. Inget fel i det, men jag skulle inte vilja ha de där grejerna om de så vore gratis. Kan man då inte bara översätta andras begär med eget? Jag tror inte det.

Person A säger att B kunde gå på fotbollsderby och B ska tänka om det till att betyda inköp av en Webergrill. Funkar inte. Istället kommer B tycka att A förordar slöseri (eftersom fotboll i B:s tycke är skittrist), medan A tycker att B är en asket som inte unnar sig fotbollsbiljetter för att han sparar till något så meningslöst som en grill.

Hur löser vi det här då? Det gör vi inte. Vi kan försöka ge våra vänner verktyg att göra bra val och uppmana dem att tänka smart. Så fort vi ska ”konkretisera” genom att exemplifiera hamnar vi i pajkastningsläge. Varje gång. Eller har jag fel?

Securitas?

Trots att stolpskottet Ygeman lämnat regeringen är det rätt lite som tyder på att polisen är på väg att få ordning på säkerheten i Sverige. Erfarna poliser slutar i parti och minut. Om de ledsnat på inkompetenta chefer, de ständiga omorganisationerna, lönen eller själva jobbet är svårt att veta, men varje gång jag ringt polisen för att anmäla brott har en trött handläggare lagt ner ärendet inom en kvart och många verkar dela den bilden. Om man ens kommer fram alltså! 11414 kan ha en telefonkö på över en halvtimme, vilket känns i mesta laget ifall de inte ens försöka lösa brottet om man orkar vänta.

Jag är ändå rätt förskonad. Värre är det för affärsidkare som regelbundet får skyltfönster krossade eller behöver hjälp att freda sin personal. Deras alternativ är att ta lagen i egna händer eller hyra in väktare. Idag berättar Sveriges Radio om akutmottagningar som ringer väktare istället för polis eftersom de inte har tid att vänta. Borde inte Securitas därför vara en kanoninvestering?

Därom råder delade meningar. Deras fyra senaste kvartalsrapporter har gjort marknaden besviken. Dåliga marginaler, för låg tillväxt, lägre vinst än väntat. Samtidigt håller bolaget fast vid sina prognoser och menar att ett ökat inslag av tekniska lösningar ska öka marginalerna.

Jag tror aldrig att jag ägt Securitas, inte mer än någon vecka i alla fall. Har ofta tyckt att den är för dyr. Och visst har de en del att bevisa. Förvärv och nya marknader de inte riktigt fått snurr på, och så dessa ständiga rapportmissar. Men de tjänar ju faktiskt pengar, mer nu än tidigare, och aktien har varit dyrare.

Kanske gör den här dippen att det är läge att köpa in sig nu. Eller ska man satsa på konkurrenten G4S istället? Eller finns det andra sätt att investera i handgriplig säkerhet? Branschen borde gå att tjäna pengar på med ökad terrorism och vandalism samtidigt som rikspolischefen funkade bättre som punkmusiker. Och i ärlighetens namn var han ju inte klockren där heller:

Dan "Punkar-Danne" Eliasson på bas (nu har han slutat basa).

Eget arbete lönar sig

Så här på sommaren är vi många som drar igång projekt. Renovering, byggnation, storstädning, odling... Lönar det sig egentligen? Ibland är det inget snack, som när jag kom fram till att man måste tjäna hundratusen i månaden för att med gott samvete kunna lämna in bilen för däckbyte. När det gäller byggprojekt eller heminredning är det mer tveksamt. Särskilt om man räknar in att yrkesfolk antagligen gör det på en bråkdel av tiden.

Men allt är relativt. Det finns en gammal historia om att Warren Buffett tack vare sin höga inkomst förlorar pengar på att böja sig ner efter en hundradollarsedel. Jag får inte ihop den matten, men en sak är säker, om åttiosexårige Buffett vore för lat för att böja sig hade han fått betala med sämre hälsa – i bästa fall. Inte minst eftersom han enligt egen utsago "äter som en sexåring", alltså läsk och skräp.

När jag sålt saker på Tradera har folk tyckt att jag måste räkna med inlämningen i ekvationen. Nej, för jag tar ändå dagliga promenader. Jag kan lika gärna gå till brevlådan/inlämningsstället som någon annanstans, transportlöpning spar tid, bärplockning är bra motion osv.

Att göra saker själv är även nyttigt för det psykiska välbefinnandet. Att betala för att låta någon annan tvätta min bil eller mina kläder skulle få mig att känna mig som en sämre människa. Jag är frisk, vuxen och vill ta hand om min egen skit.

Det ger dessutom utlopp för min kreativitet att jobba med händerna. När jag kör fast i skrivandet bryter jag ofta spärren genom att diska eller dammtorka. En svår skrivuppgift kan ge en skinande lägenhet som bieffekt (”Och vem tusan har skurat badkaret nu då?!”).

Mer bestående arbetsinsatser skänker mig glädje i flera år. Visst hade jag kunnat tjäna pengar och betala en hantverkare för att lägga ett golv eller sätta upp en list, men då hade jag aldrig gått förbi rummet och myst över hur bra det blev, igen och igen. Sätt en prislapp på den känslan, den som kan!

Bygg

För en månad sedan skrev jag om mina innehav i NCC och deras avknoppade bostadsutvecklingsbolag Bonava. Många som kommenterade var ganska positiva till att investera i byggsektorn trots de senaste årens goda utveckling. Sedan dess har bägge bolagen rapporterat ganska dåliga Q2:or (särskilt NCC). Samma med Skanska, för att inte tala om fönstertillverkaren Inwido som klappade igenom ordentligt.

Men det byggs ju överallt! Hus, vägar, tunnlar och hela industriområden. Min egen lilla förort är snart helt fri från grönområden och huvudstaden växer åt alla håll, det ser alla som exempelvis tar E4:an mot Arlanda och Uppsala eller E18 mot Enköping.

En annan paradox: Det pratas vitt och brett om bobubbla och ett förestående prisras på bostäder. Samtidigt är bostadsbristen enorm i storstäderna. I en marknadsekonomi sätts priset på en vara eller tjänst av förhållandet mellan tillgång och efterfrågan. Visst, när räntorna går upp (och det lär ju hända) sjunker köpkraften, men ordet ”ras” är starkt när man pratar om en av de mest eftertraktade och nödvändiga produkter som finns.

Det betyder visserligen inte att byggbolagen tjänar pengar, eller att de – som ju börsen försöker bedöma – kommer att tjäna pengar de närmaste åren. Så vart ska vi nu? Är detta början till slutet för byggbranschens högkonjunktur eller en tillfällig korrigering av högt ställda förväntningar?

Hemmafixartrenden verkar i alla fall stå sig. Själv håller jag på att renovera arbetsrummet (bilder på eländet kommer så småningom, förhoppningsvis när det inte längre är ett elände) och Byggmax aktie tog ett glädjeskutt efter Q2-rapporten. Så nog tusan byggs det, i alla fall av klåpare som sett för mycket på Martin Timell och Ernst Hirschenkellersteigerberger, men vi borde nog fokusera mer på byggkurser än på aktiekurser.

Hej hej! Tack så mycket!

Jag gick aldrig med i EU (eller EG som det hette den enda gången politikerna frågade oss om saken), men visst lät det lite fiffigt att man skulle kunna åka och jobba i andra länder. Föga anade vi då att den ”fria rörligheten” drygt tjugo år senare skulle resultera i en romsk tiggare utanför varenda affär och serviceinrättning i hela Sverige.

Det kan man tycka vad man vill om. Jag har inget emot välgörenhet, men det här känns inte ens som en god handling. Tvärtom känns risken överhängande att pengarna i själva verket finansierar trafficking, stöldligor och narkotikahandel. En norsk dokumentär bekräftar den bilden och jag har ingen anledning att tro att det är någon större skillnad på Sverige och Norge i detta avseende.

Tiggeriförbud har diskuterats och häromdagen gjorde SvD:s ledarskribent Per Gudmundson ett intressant påpekande, att det redan är förbjudet enligt Ordningslagen, och dessutom i lokala ordningsbestämmelser i bl a Stockholm. Jag kollade vad som gäller för min kommun och det var nästan ordagrant som i Stockholm:

”Polismyndighetens tillstånd krävs för insamling av pengar i bössor eller liknande, om insamling inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning. När insamlingen ska ske i samband med framförande av gatumusik krävs inte tillstånd.”

Jag kan inte för mitt liv förstå varför gatumusikanter är undantagna, men ett monotont ”Hej hej!” har inte ansetts som musik sedan Hemliga byrån la ner.

Så vad väntar polisen på? Poängen med regler är väl att de ska följas? Är jag bara kall och hjärtlös? Så många frågor...

Utlandsboende

Såväl bekanta som ekonomibloggare och folk i allmänhet diskuterar då och då möjligheten (eller nödvändigheten) av att flytta från Sverige. Det här ämnet lägger jag rätt mycket tid och energi på och eftersom jag har världens bästa läsare vill jag brainstorma ihop med er för att få nya infallsvinklar.

Funderar ni på utlandsflytt eller har ni redan gjort en? Varför/varför inte? Vilket land lockar, vilket skrämmer, och varför?

Mina krav:

• Jag vill kunna driva företag i en form som åtminstone påminner om enskild firma i Sverige, och detta vill jag kunna göra utan att anställa en jurist på heltid för att ta hand om administration och myndighetskontakter.
• Snabbt och stabilt internet.
• Begripligt språk, antingen redan nu eller möjligt att lära sig hyfsat snabbt. Svenska, övrig skandinaviska, engelska – inga problem. Tyska, spanska – har läst och bör kunna plocka upp igen. Övriga språk: jag är en jävel på att plugga och har hyfsat språköra, men jag tänker inte lägga tio år på att göra mig förstådd, så mandarin och swahili går bort.
• Möjligt att kunna handla med svenska värdepapper, gärna från Avanza eller Nordnet.
• Natur och miljö. Jag vill kunna besöka skogar och öppna landskap om inte dagligen så nästan. Gärna någon form av vattendrag också. Tre buskar, en fontän och fyra träd i en stadspark räcker inte, så då kan vi nog helt stryka små öar förutsatt att de inte är obebodda. Vidare vill jag kunna andas utan gasmask, hänga ut kläder utan att de blir svarta av föroreningar osv.
• På samma tema: vädret måste vara okej. Temperaturer motsvarande norra Norrland går bort, liksom thailändsk hetta. Årstider är ingen nödvändighet och definitivt inte snö, men jag kan leva med det i Stockholm, så det funkar.
• Vet inte om det ens behöver sägas, men det får inte vara svindyrt. De flesta städer jag jämfört Stockholm med (exempelvis här) är billigare, vilket såklart är att föredra för någon som kommer att ha alla utgifter i det nya landet, men många kunder i det gamla. En viss ökning kan jag leva med i rätt stad, men det går att hitta städer som är 40-50 procent dyrare än Stockholm och då är jag inte intresserad oavsett.

Sedan finns det såklart en massa annat som spelar in. Skattesatser, lagar, kultur, sjukvård och annan samhällelig service, bara för att nämna några. Men vad mer borde jag fundera på? Vad skulle krävas för er att lämna Sverige – tillgång till svenska köttbullar, att det är ett annat EU-land eller att de saknar utlämningsavtal med Sverige ;-)? Jag vill inte stå där och tänka: "Oj, det här blev dumt..."