Jag fastnade för en Placera-artikel om bostadsbrist och överskott.
Samtidigt som bostadsbristen är enorm i de största städerna finns
ett överskott i många norrländska städer och på Gotland. Det går
inte att få bort hela bostadsbristen i storstäderna genom att utveckla
landsbygden, men eftersom exakt alla partier pratat om att göra det
så länge jag kan minnas vore det väl en käck idé att åtminstone
försöka?
Det fritar inte landsbygden från eget
ansvar. Jag har bott där och upplevde att det fanns ett ständigt och improduktivt
gnäll. Jag fattar avogheten mot makten och politikerna i Stockholm
(tro mig, vi har den i huvudstaden med), men kavla då upp ärmarna
och visa egna initiativ istället för att ständigt bekräfta bilden
av er själva som utsugna offer som behöver hjälp med allt från
att skapa friska företag till att knyta skorna!
Ja, det finns lysande undantag som
Gnosjö, och lokala eldsjälar som startar än det ena, än det
andra, men merparten förväntar sig att den maktelit som svikit dem
ska dra upp dem ur dyn innan de drunknar.
Och det händer inte. Det är ju mycket
billigare att prata om ”Levande landsbygd!” och att ”Hela
Sverige ska leva!” än att agera. Redan Maud Olofsson upprepade
likt en hes papegoja sitt vurmande för ”gläääsbygdn”, men vad
har politikerna gjort rent praktiskt för att folk ska kunna jobba
och leva på landet? Höjt bensinskatten och tagit bort alternativen.
Det enda som lockar är just billiga bostäder.
Ge dem statliga verk t ex! Jag är av
uppfattningen att säkert hälften av alla myndigheter kunde slås
ihop eller helt läggas ner utan att någonting skulle bli ett dugg
sämre, men om vi ändå ska ha dem kan de väl förläggas till
Norrlands inland eller Blekinge? Nej, för där vill inte
politikernas kompisar (som ska jobba på verken) bo. Någon gång
spexar man till det och lägger en myndighet i typ Örebro, men
oftast bara i Stockholm och Göteborg. Om inte ens staten lägger
sina fabriker i ”spenaten” kan de knappast begära att
näringslivet ska göra det.