Jag såg en Flashbacktråd som gjorde mig en aning förvånad.
En kille publicerar sin budget och ber om kommentarer. I mitt tycke
är det en ganska normal budget, även om jag själv ligger lägre på
varje punkt.
Att lägga 3000 kr i månaden på
mat plus 2500 kr för restaurangbesök är oerhört högt i min
värld, och en av de kommentarer han får är att detta är ”skallskadat”.
Jag hade inte valt just det ordet eftersom det knappast leder
till ett vettigt samtal, men det är kanske ett normalt språkbruk på
Flashback, vad vet jag. Trådskaparen reagerar i alla fall med
taggarna utåt och svarar:
”Har du räknat på det? Mat är
svindyrt i Stockholm om man inte bara äter potatis. 3000 kr är om
något i minsta laget, men jag försöker spara.”
Som sagt, blir man kallad skallskadad
reagerar man nog lätt med att gå i försvar, men ska vi bena ut
detta. 3000 kr på mat är 100 kr om dagen, vilket räcker till
ganska mycket mer än potatis. För ska man handla potatis för detta
får man 250-500 kilo, om man inte storhandlar på bensinmacken (för
då är man nog ändå skallskadad). Jag köpte själv potatis igår för 2 kr/kilo (=1500 kilo för 3000 kr).
Det är många som lägger mycket pengar på mat, och det är inget fel med
det, men att låtsas att det är en naturlag tyder snarare på att
man inte vill motivera merkostnaden.
Sedan tycker jag att själva fenomenet
är intressant och inte specifikt för ekonomi. Att man går ut på
internet och skriver ”Så här gör jag, verkar det vettigt? Kom
med feedback.” och sedan hackar på varje försök till konstruktiv
kritik. Hoppas att jag aldrig någonsin gör så.
Jag blir tvärtom lite uppspelt när jag, som förra veckan, får en bloggkommentar som inleds med: ”Jag brukar hålla med dig om det mesta, men inte den här gången.” Då tänker jag att nu ska mitt intellekt bli utmanat, och det är ju inte det sämsta.