Satsa allt på en häst

Lektion 1A i all investeringsteori går ut på att sprida riskerna. Det tror jag stenhårt på och vill ogärna ha mer än max 5 procent av portföljen i ett och samma papper. Den enda jag hört säga emot strategin är Olle ”Snåljåpen” Qvarnström som nöjer sig med 4-5 olika investeringar i taget för att ge sig själv chansen att slå index ordentligt.

Men oavsett hur man gör tycker jag att det är kul med tankeexperiment. Tänk om man var tvungen att lägga alla sina pengar i en enda aktiepost och behålla den i ett år, vilken skulle det då vara? Vi kan väl räkna bort investmentbolag, de är ju mer att betrakta som en slags fond eller aktiekorg.

Ska man tänka att ju större bolag desto säkrare investering, då skulle jag plöja in allt i Novo Nordisk, som är det största bolaget jag investerar i just nu. Det är ett långsiktigt bra bolag, men i en skakig bransch (läkemedel, om någon skulle ha missat det) som inte minst märktes när aktien föll från 379 till 225 på fyra månader förra året.

Telia kanske, med planen "hur mycket värre kan det bli?". Eller H&M, som från den här nivån inte borde kunna rasa särskilt långt, fast på den punkten har ju Karl-Johan Persson överbevisat alla om och om igen.

Ett bolag som Paradox har visserligen dubblats på ett drygt år, men de går ju från klarhet till klarhet och tusan vet om de inte kan dubblas igen, även om det antagligen inte går på ett år den här gången. Men skulle jag vara absolut tvungen att satsa alla mina pengar i ett enda företag i min nuvarande portfölj skulle jag nog skicka in dem i Bahnhof. Stabil vinst, bra aktieutveckling utan ras och en liten utdelning. Skulle de sedan byta lista och få ordning på dotterbolaget Elementica finns det chans till en riktig knarkarhausse. Men jag fortsätter nog att sprida riskerna i alla fall.