onsdag 18 oktober 2017

Kan ej den ena får någon annan betala

Jag tipsades av MRKIA i kommentarsfältet att skriva om socialbidragsnormer och det gör jag gärna.

Uttrycket existensminimum används varken av Socialstyrelsen eller Kronfogden. Det tycker jag är lite synd, för det är väl ändå så socialbidraget var tänkt, för att täcka livets absoluta nödtorft under en övergångsperiod? Varje gång detta ifrågasätts i det offentliga rummet blir det dålig stämning.

2013 gjorde Janne Josefsson ett reportage om barnfattigdomen, som det pratades väldigt mycket om månaderna innan. Josefsson ville, som den grävande journalist han är, ta reda på om det verkligen är så hemskt som det påstods, att hundratusentals svenska barn levde i fattigdom som många gånger innebar att de inte kunde äta sig mätta.


Det enkla svaret var: Nej. Bilden han fick när han knackade på de rackligaste dörrarna i de fattigaste områdena var en helt annan, varpå han ifrågasatte om Majblomman, Rädda Barnen och andra överdrivit situationen. Bl a noterade han att väldigt många av de fattiga barnens föräldrar rökte och drog slutsatsen att om ens barn inte kan äta sig mätt köper man rimligen inte cigaretter för bidraget.

Och så mycket skit han fick för detta! Vänsterpartisten Ali Esbati gick bananas i vanlig ordning, och Rädda Barnens ungdomsordförande Sara Thiringer skrev: ”Vad vill Janne med detta? Att vi ska lägga allt ansvar på föräldrarna? Då riskerar verkligen barnen att komma i kläm.” Jag tänker mig att Janne ville visa sanningen, eftersom han är en av få journalister som förstått att det är hans uppdrag. Och är det helt galet tänkt att lägga huvudansvaret för barn på deras föräldrar?


Om vi tittar på vad socialbidraget ska räcka till får vi gå till Socialstyrelsen och hittar livsmedel, kläder, skor, fritid, lek, hygien, försäkringar, förbrukningsvaror, dagstidning, telefon och tv-avgift. Tv-avgiften skulle jag fimpa direkt (så länge våra politiker låter oss göra det och inte bankar in det i skatten), det är knappast en essentiell utgift. Samma med dagstidning (som för övrigt betalas friskt med samma skattemedel). Om sedan föräldrarna väljer att dra ner på sina klädinköp för att de vill prioritera tobak har jag inga synpunkter, men är det verkligen så tajt?

En familj med två vuxna och tre barn på 15, 12 och 10 år får 16460 kr för att klara utgifterna jag rabblade här uppe. Ska inte det räcka ganska bra? Som ensamstående skulle jag få 3930 kr för mina utgifter om jag inte kunde försörja mig själv. Den senaste gången man specificerat den mer noggrant än så var 2011, och med samma fördelning 2017 hamnar matdelen på 1732 kr. Senast jag räknade efter min kostnad för mat+hygien låg den på 663 kr och den skulle säkert gå att halvera om jag vore tvungen, så ”existensminimum” känns rätt långt från existensminimum.


Om vi ska ha kvar välfärdssamhället i någon form tror jag att det vore bra att så fort som möjligt komma ner till rimliga siffror. Att vi skulle kunna ha kvar bidragen på dagens nivå ser jag inte som realistiskt, men jag är ju gudskelov inte politiker. Även för bidragstagarnas egen skull tror jag att en sänkning vore vettigt. De flesta har inget emot att svaga grupper får stöd, svenska folket gillar idén. Men bara om vi känner att stödet står i proportion till behovet. Annars tror jag att många skattebetalare kommer tröttna rätt snabbt.

26 kommentarer:

  1. Håller med dig till 100% Sparo. Har ofta reagerat över detta med "relativ fattigdom" och att det t.ex. i Sverige anses "fattigt" om barnen inte får hålla på med minst två idrotter och ha senaste ipad, medan i valfritt U-land räknas som fattigdom om man inte kan äta sig mätt.

    För mig handlar socialbidrag om att kunna överleva under en övergångsperiod, inte att leva gott år ut och år in på skattebetalarnas bekostnad. Och du sätter huvudet på spiken kring detta med rökning, det är föräldrarnas förbannade ansvar att prioritera, annars får socialen tvångsförvalta familjen. Barn ska inte hamna i kläm på grund av korkade egoistiska föräldrar, det är det viktigaste. Men Lyxfällan gör det väldigt tydligt att många föräldrar tyvärr är riktiga eggon och samtidigt väldigt korkade när de påstår (i prime time-tv dessutom) att deras son inte kan träna fotboll för att de inte "har råd", när de lägger 16000 kr om året på en massa chips, läsk och annan skit. Alla människor är tyvärr inte funtade som du och jag Micke. Där måste socialen ta ett större ansvar tycker jag och tvångsförvalta dem. Man ska inte bara strössla pengar över dem och hoppas att det löser sig. Jag tycker att man som motprestation för att få socialbidrag ska lämna in en redovisning vad pengarna har gått till med kvitton och allt. Står det cigg där så, ajaj.

    Men då kommer vi helt plötsligt in på ett annat problem i det svenska sosse-samhället, den totala oförmågan att utkräva ansvar. Förpliktelser kräver ju någon form av uppföljning samt straff om man missköter sig. Och här faller det svenska samhället kapitalt, vilka många "nya" medborgare snabbt fått lära sig. Man kan fuska och leva rövare som man vill utan minimalt med konsekvenser, vilket kan bli helt förödande.

    En riktigt bra artikel som jag gärna hade önskat kunde diskuteras lite mer av politikerna, men tyvärr är de mer intresserade av att ÖKA alla typer av bidrag istället, och därigenom ta över mer och mer av kontrollen från individen själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Snålgrisen! Och hej, Micke!

      Vill bara extra mycket hålla med om "oförmågan att utkräva ansvar". Och att själv ta ansvar. Tjänstemannaansvar? Nix, borta. Det personliga ansvaret för sina egna handlingar? Nej, varför då? Att reagera när någon annan i omgivningen dummar sig? Nej, det får polisen/politikerna göra.

      Har jag någon lösning? Nej. Inte mer än att jag försöker påverka det jag själv kan påverka, även om det stundom är både obekvämt och illa uppskattat.

      Wien-Lars

      Radera
    2. Precis vad jag tänker. Alltid bara rättigheter och bidrag, aldrig skyldigheter eller ett personligt ansvar för sitt eget liv.

      Radera
    3. Snålgrisen: Nej, alla kan inte ta lika bra beslut som vi, men då kanske det är där man ska lägga energin, inte att höja bidragen till människor som helst bränner pengar på skit.

      Och visst, iPad till barnen är inte livets nödtorft. Hör/läser hela tiden om föräldrar och skolpersonal som ondgör sig över den teknik som öses över barn och som ses som fullständigt självklar. Jag tror att barnen i många fall skulle må bättre av att inte få allt de pekar på, eller åtminstone få vänta på det.

      Lars & Magnus: Ja, ansvar är helt ute. Först rättigheter, därefter (möjligen) skyldigheter. Aldrig tvärtom.

      Radera
  2. Först och främst förvånad jag över att Josefsson faktiskt var runt och knackade dörr för att bedriva denna typ av "forskning". Vilken eldsjäl :)

    Sedan blir jag förbannad att man väljer att röka upp pengar när man har det dåligt ställt. Om jag någon gång tänker negativa tankar om mig själv att jag inte skulle vara nog smart inom vissa områden så brukar jag alltid tänka på deltagarna i Lyxfällan som i princip alltid har rökning och ekonomisk kris som en gemensam nämnare.

    Skrev lite om en uteliggare som rökte upp mina slantar som jag så muntert gav honom:
    http://www.kronantillmiljonen.se/livet-i-ovrigt/han-rokte-upp-mina-pengar/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eldsjäl vet jag inte. Han hade ett filmteam med sig och gjorde tv av det, men jag minns det som att han faktiskt gick runt och pratade med människor som bodde i de här områdena, inte som politikerna brukar gör, att låta någon annan gallra först och så prata kort med 1-2 stycken.

      Ironiskt att han eldade upp dina pengar :-).

      Radera
  3. Något måste ändras, nuvarande system är inte hållbart på något sätt.

    Tyvärr känns det som att politikerna målar upp fina luftslott, och hanterar orimligheten i det genom att inte ge tjänstemännen tillräckligt med pengar för att betala för det lovade.

    Alla får komma hit! Alla får bidrag!

    Sen när du blir sjuk och vill ha dina pengar finns det inga att få, för dom är slut. Blir det problem är det tjänstemännen som har gjort fel, politikerna har ju bestämt att alla ska få!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hela idén med att betala skatt och göra rätt för sig bygger på att man känner att systemet är rättvist. Jag tror att de allra flesta är okej med att betala skatt om de går till rätt saker. När vi inte känner det växer motståndet och det går snabbt.

      Radera
  4. Det du beskriver är helt i linje med SocioAlliansens politik. Bestraffa de skötsamma och berika de som inte strävar efter något. Satsa på skolan genom nedskärningar för de som presterar och ös resurser på de som skiter i skolan och hatar anstränga sig. Som en sann miljöpartist, när de försöker tänka och det därmed börjar brinna.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr är det lite så. På börsen får man lära sig att inte slänga bra pengar efter dåliga, men inom politiken verkar det nästan en regel att fortsätta ösa pengar i verksamheter som inte funkar istället för att satsa på de som gör det. Jag betalar hellre en tusenlapp till privata skolor och vårdhem än till kommunala under förutsättning att skolan/vården blir bättre. Om de sedan får pengar över till vinst har jag inga problem med det.

      Radera
  5. Off-topic

    Hoppas bloggaren kommenterar denna Metoo-kampanj. Jag hänger redan på repet.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer inte hända :-).

      Radera
    2. Lite otacksamt tycker jag. Du har ju faktiskt fått hjälp med att uppfylla ett gammalt nyårslöfte:

      "För ett år sedan bestämde jag att eftersom mina nyårslöften alltid spricker kan jag lika gärna lova omöjliga saker. Så då lovade jag att få bort familjen Timell ur TV-rutan. Mycket riktigt, det misslyckades."

      Radera
    3. Det kommer jag i alla fall ihåg att jag har sagt. Ursprungligen var det en standuprutin där jag även önskade mig fred på jorden och lite annat smått och gott.

      Radera
    4. Både fred på jorden och att få bort mediadivor från rutan är ju gudibehagliga gärningar. Synd att det bara är den ena som man kan få Nobel-pris för.

      Radera
    5. Tittar man på tidigare mottagare av Nobels Fredspris verkar skapandet av krig på jorden ändå ha företräde.

      Radera
  6. Du tänker som mest ofta som de flesta av oss alla, Micke! Istället för att tala om "elefanten i rummet" så väljer politikerna att jobba runt problemet. Senast idag var allas vår "Maggan" ute och konstaterade att nu måste nog pensionsåldern höjas eftersom pensionskostnaderna skulle vara dubbelt så höga som idag om bara ett par år. För det kan ju aldrig vara så att man istället borde titta på ersättningsnivåerna (som ju du beskriver) utan "allt till alla" utan någon urskiljning gäller i alla lägen... Det kommer bli svårt att upprätthålla samhällskontraktet över tid då politiker har en benägenhet att gärna vilja slösa med andras pengar utan förstå att det får konsekvenser och påverkar människors beteende. Hälsar Lars D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad kan man säga... Egentligen inte förvånande, men ändå är det på något vis det. Jag vet inte när jag första gången sa att jag inte tror att jag får någon pension, att det helt enkelt inte finns pengar när jag når den åldern (som garanterat hunnit höjas flera gånger innan dess). Förmodligen tio år sedan. Eventuell pension blir en glad överraskning.

      Radera
  7. Inlägget och kommentarerna fick mig att tänka på Björn Wahlroos som också provocerade många 2015 då han sa

    "Nu kommer jag nog att stöta mig med vissa men omkring 80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar. Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten som saknar idéer till de 20 procent som har det"

    Själv känner jag mig inte provocerad. Att investera pengar lärde jag mig visserligen på egen hand, men man påminns ibland om att man kunde ha haft sämre föräldrar.

    Jag vill gärna tro att de flesta människor vill klara sig själva på egen hand. En del hamnar på gatan istället för hos Socialen, andra kastas fram och tillbaka mellan instanser. Tveklöst finns det flera orsaker till att människor blir beroende av socialbidrag. Det fodras nog mer än en förändring för att lösa det problemet.

    Angående politik vill jag rekommendera "Vi bara lyder" av Roland Paulsen

    //NN


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid hävdat att Wahlroos var för snäll. 80 procent är en alldeles för låg siffra!

      Att de flesta vill klara sig själva tror jag tyvärr stämmer sämre nu än förr, vilket är synd eftersom det är en förutsättning för att ett välfärdssystem inte ska missbrukas.

      "Vi bara lyder" av Roland Paulsen finns på mitt bibliotek, så jag ska kika om det är något för mig. En bok om politik låter inte lockande, men nu blev jag nyfiken.

      Radera
    2. Boken handlar egentligen om hur Arbetsförmedlingen förvandlades till en kontrollinstans, men det är ingen knastertorr berättelse.

      Jag upptäckte idag att det finns något som kallas Pengalabbet - en spelapp för barn om vardagsekonomi. En del vuxna kanske också borde spela.
      http://www.fi.se/sv/publicerat/nyheter/2017/pengalabbet--ny-spelapp-for-barn-om-vardagsekonomi/

      //NN

      Radera
    3. Arbetsförmedlingen är en personlig favorit. Jag skrev en tv-serie om Arbetsförmedlingen, där jag och min kollega bl a djupintervjuade en arbetsförmedlare i researcharbetet. Problemet var att tv-cheferna tyckte serien var för skruvad när vi i själva verket snarast tonade ner vansinnet.

      En app om vardagsekonomi låter vettigt för alla. Risken är bara att en del tror att verkligheten är ett spel där man har tre liv.

      Radera
  8. Jag blir så förbannad på detta ämne. Idag är det så många ämnen som är tabu att prata om, men Sverige har passerat point of no return. Räkningen kommer komma för den politik som förs nu. Det måste alltid löna sig att arbeta och försörjningsstöd måste vara en kort lösning.

    Jag har själv jobbat med avhysningar (vräkningar i folkmun) för ett bostadsbolag. När det var barn inblandade blir det såklart än mer tragiskt än de familjer utan barn. När jag fick frågan hur fan jag kunde göra så var alltid mitt svar att det är de som satt sig i sitsen genom att inte betala. Du kan knappast fylla en kundvagn i mataffären, vissla och gå igenom kassan och säga "du jag har tre kids hemma och betalar inte idag..." Samma sak.

    Blir kanske en spännande valfråga av detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ett system där vissa inte har samma skyldigheter i samhällskontraktet går åt skogen på samma sätt som en trasig ballong blir tom hur litet hålet än må vara. Och visst är det tragiskt för barnen, de är ju de verkliga förlorarna.

      En valfråga har jag svårt att se att det blir eftersom alla partier i princip är överens. Det bygger på att någon tvärvänder och det har jag svårt att se den här gången, men högst troligt nästa.

      Radera
  9. Bra inlägg på ett ämne som går att spinna vidare på hur mycket som helst! På mitt första jobb efter högskolan (mitt i lågkonjunkturen) så hade jag fått bättre inkomst via socialbidrag än arbete, hade jag inte varit ambitiös då så hade socialbidragsvalet varit givet.
    "Att vi ska lägga allt ansvar på föräldrarna?" - hade inte sett det citatet innan, men vaf*n. SJÄLVKLART så ska föräldrarna ta allt ansvar för barnen man ser till att kläcka ur sig om det inte är extrema omständigheter.
    Vi är nog alla överens om att vi ska hjälpa till där det krisar - så pass mycket sossar är vi nog alla här - men att i socialbidragsnormen lägga in färsk oxfilé, ständiga systembolagsbesök och rökning gör åtminstone mig mest förbannad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välfärd bygger på ansvar, utan det blir vi så småningom som fågelungar allihop, som kräver pengar utan att själva bidra. Och nej, föräldrar som inte ens försöker klara sina skyldigheter kan inte heller ha alla rättigheter, det kommer inte att fungera.

      Radera