Bloggkollegan Frihetsmaskinen har
hyllat diverse ekonomibloggar,
däribland min. Själv är jag alldeles för konflikträdd för att
göra något liknande, men jag tänkte berätta vad jag uppskattar i
en blogg.
Kommentarsfält
Kanske verkar konstigt att först nämna
kommentarerna och inte inlägget, men för mig är det
interaktiviteten med läsarna som gör bloggen. Utan kommentarsfält
(eller ett kommentarsfält där bloggaren inte själv är aktiv) är
det inte en blogg utan en artikelsamling eller anslagstavla.
Allsidighet
En ekonomiblogg behöver inte handla om
något annat än ekonomi, men jag uppskattar bloggar med viss
ämnesspridning, oavsett profil. Det kan vara recept och spartips på
den typiska börsbloggen eller investeringstips på
minimalistbloggen, bara det är variation.
Och så vill jag veta lite om personen
bakom bloggen. Det behöver inte innefatta namn eller bostadsort, men
åtminstone åsikter och känslor. Finansbloggen kan fortfarande
fokusera på ekonomi, kostbloggen på mat, trädgårdsbloggen på
odling osv, men släng in personliga element. Ett sätt är att
använda humor och självdistans, men det finns andra.
Frekvens
Går jag in på en webbsida och
upptäcker att inget hänt där sedan förra besöket tvekar jag att
gå in där igen. Händer det fler gånger gör jag nog inte det.
Därmed inte sagt att man måste spruta ur sig inlägg flera gånger
om dagen, men regelbundet. Och viktigast av allt är såklart:
Innehåll
Tala är silver, tiga är guld.
Kvalitet före kvantitet. Har du för närvarande inget att säga –
gör inte det. Annars blir det bara fel.
Text & format
Jag älskar att läsa böcker på
femhundra sidor, men var sak har sin plats. Ett blogginlägg bör gå att läsa på ett par minuter. Är det för långt delas det med
fördel upp på flera inlägg. Passar innehållet inte för en
uppdelning – då kanske bloggen är fel plats för just denna text.
Skitsurt när det händer, för det gör det.
Jag har ett stort intresse för språk.
Man måste inte vara professionell skribent för att blogga och det
är okej att skriva fel här och där, men för mig är
det plus i kanten om man formulerar sig bra. Motsvarande minus (ibland så
stort att det räcker för att jag ska rata bloggen) om man slarvar
eller särskriver. Jag vet inte hur typisk jag är i det avseendet, men
korrekturläs texten en gång eller två. Om inte ens skribenten
orkar läsa igenom sin text är det mycket begärt att andra ska göra
det.
Jag är fullt medveten om att jag inte
alltid lever som jag lär och har själv brutit mot flera av
”kraven”, men jag försöker låta bli. Andra bloggare kanske har
helt andra åsikter om vad som är viktigt och då är det såklart
dit man ska sträva. Den dag man försöker skriva för att
passa så många läsare som möjligt kommer man inte att passa
någon.