En artikel i Placera fångade mitt intresse. Det är H&M:s styrelseordförande Stefan
Persson som talat ut i SvD (där nästan allt innehåll är låst för
prenumeranter trots att vi betalar miljoner till dem via presstödet,
därför ingen länk dit).
Rubriken ”Ingen ägare har krävt
Karl-Johans avgång” är lite missvisande för längre ner framgår
att han bara menar storägare. Själv har jag inte pratat med
storägare, men däremot inte hört någon enda aktieägare som inte
åtminstone nämnt möjligheten att H&M skulle tjäna på att
byta vd.
Att Stefan Persson missat detta kan väl
delvis bero på att ingen människa någonsin sagt: ”Du, jag tycker
att din son verkar inkompetent eller möjligen en aning dum i
huvudet, alternativt fullblodsidiot.”
Men jag gissar att Stefan har tillgång
till internet. Själv har jag krävt KJP:s avgång både nu och då,
och även om hans pappa av outgrundlig anledning inte skulle läsa min blogg
regelbundet krävs det inte särskilt mycket letande för att hitta
liknande röster.
Jag tror heller inte att Stefan Persson
missat kritiken från Bornold och andra – han sticker huvudet i
sanden istället för att lägga öronen mot rälsen. Jag gillar ju
H&M, som kund under hela livet och som aktieägare fram till för
några år sedan, och jag hoppas att företaget kommer tillbaka, men
det är svårt att göra något åt problem som man varken ser eller
erkänner.
”Stefan Persson påpekar för
tidningen också att H&M det senaste decenniet investerat runt 10
miljarder kronor i näthandel.”
Jag kan inte bedöma om det är mycket
eller lite, men det faktum att han framhåller investeringen snarare
än resultatet gör mig inte ett dugg lugnad.