Elda pengar

En del svenskar har pengar kvar så här på årets sista dag, men många av dem löser det genom att bokstavligt talat elda upp dem i kväll. I Sverige köper vi fyrverkerier för några hundra miljoner varje år, antagligen brinner de flesta upp det kommande dygnet.

Utsikt från min balkong ett tidigare år.

Förutom att fyrverkerier är dyra, smutsar ner i naturen, luktar skit och låter illa har de andra nackdelar. I natt kommer minst hundra personer behöva söka vård för att de skadat sig på fyrverkerier. Några fingrar ryker garanterat, troligen någon hand och något öga, förutom att en del blir av med syn eller hörsel. Antagligen kommer ingen dö, men någon hjärnskada är högst möjlig.

Andra får bara huset uppeldat av någon drängfull Dynamit-Harry som skickar in en laddning genom fönstret för att flaskan han ställt fyrverkeripjäsen i välter omkull när han sparkar på den.

Tusentals husdjur kommer att lida stor psykisk stress, i värsta fall så illa att de stryker med. Många hundägare tvingas evakuera sina djur från särskilt utsatta området, andra väljer att ge dem lugnande medicin.

Hur vi än gör kommer det alltid att ske olyckor, och jag accepterar att såväl rådjur och harar som hundar och katter blir överkörda ibland. Jag har känslig hörsel (någon skulle nog kalla mig en hysterisk jävel), men jag har full förståelse för störande ljud när de fyller ett syfte.

Det är just syftet som är min poäng! Om grannarna bilar upp sitt badrum låter det illa, men de behöver renovera. Spädbarn kan skrika i trapphuset, men det är sånt de gör och man kan inte hålla dem instängda för det. Djur skjuts för att ätas upp, människor skadas i arbetsplatsolyckor, det är farligt att leva.

Men kan inte fyrverkerientusiasterna blinka sig i ansiktet med en stark lampa samtidigt som de slår sig själva i huvudet, så uppnår de ungefär samma effekt utan att andra drabbas? Gratis är det också.

Clas Ohlson, besök i verkligheten

Jag och andra brukar ifrågasätta poängen med att exempelvis John Skogman i Börspodden gör debattinlägg av typen: ”Igår gick jag förbi Hemtex och de hade jättemånga kunder i kassan – kööööp!!!”

Är man sugen på en aktie är det ju inte fel tänkt att göra egna observationer på plats i butiker, fabriker och ute på stan, men jag ser det bara som en mycket liten pusselbit för att bedöma aktiens framtida utveckling. Med detta sagt kommer här en mycket liten pusselbit.

Jag behövde en halogenlampa till en spotlight i köket. Sådana har jag köpt på Clas Ohlson förut, vars butik jag ju gillar, så jag tog en promenad dit. Vanligtvis brukar jag kolla på nätet först, deras och andras hemsidor, men nu hade jag en rabattkupong och tänkte att finns den där blir det billigast för annars kommer jag glömma bort kupongen tills den gått ut. Jag vet, det är jag och det här gänget som använder rabattkuponger:

Inte särskilt mycket kunder i butiken för att vara mitt i mellandagsrean, men folk kanske är trötta på shopping. Jag hittade ingen lampa och anade att de troligen utgått, men eftersom jag inte vill byta ut till sterilt kalla LED-lampor letade jag upp en anställd. Eller kanske Den Anställde, för någon annan hittade varken jag eller mina olycksbröder och -systrar som inte heller hittade vad de eftersökte.

Så där stod jag i kön till en kille i tjugoårsåldern som förvisso var artig och trevlig, men som visste förvånansvärt lite om butikens utbud. Han gjorde i alla fall vad han kunde och sprang iväg med kund efter kund medan ännu fler anslöt till kön.

Efter en kvart lyckades jag ändå hitta ännu en medarbetare en bit bort. Kanske hade han gått fel mellan fikarummet och personaltoan och råkat hamna i butiken istället. Så jag sprang dit för att få hjälp av honom innan han insåg sitt misstag. Mycket riktigt, de hade slutat sälja den lampa jag behövde. På plussidan berättade han vilken konkurrent han trodde kunde ha den. Han hade fel, men han försökte ändå.

Vid det här laget hade jag spenderat en halvtimme i butiken på jakt efter en enda vara. På vägen ut hittade jag en braständare jag lovat min mor att hålla utkik efter. Ingen kö, men kassörskan var upptagen med att betjäna en kund som troligen också ledsnat på att inte få någon hjälp i butiken, så där var det stopp. Efter några minuter längst fram i kön la jag tillbaka tändaren och lämnade affären med ogjort ärende. Halogenlampan beställdes istället av en nätbutik och levererades knappt två dagar senare.

Clas, Clas... Kanske tur att du slipper följa bolagets utveckling nu.

Så vad hände? Är jag A: mest besviken för att jag förlorade en massa pengar på mina Clas Ohlson-aktier och eftersom jag gjort mig fri från dessa känner jag inte längre någon lojalitet utan kan se butiken för vad den är?

Eller B: hade jag bara otur med att de inte hade min vara, hade ont om personal och en stillastående kassakö? Jag vet inte, men hade jag haft kvar mina aktier hade de troligen rykt nu.

Allergi?

På tjugo år har antalet glutenallergiker femdubblats. Det finns teorier om mer gifter i luften och i kosten. Kanske får många av oss en överdos av gluten. Förutom att vi äter mer vetemjöl än tidigare tillsätts extra gluten i industribakat bröd. Men ingen vet varför Sverige är världsmästare i glutenintolerans med betydligt högre förekomst än i övriga Europa och USA. Vi har knappast några medicinska eller miljömässiga skillnader mot exempelvis norrmän eller danskar som kan förklara obalansen.

Men det är ändå bara 1-2 procent av befolkningen som lider av glutenallergi. Lite högre siffror hittar vi för laktosintolerans. Åtminstone tror man det, för precis som med gluten är många allergier självdiagnosticerade. 5-10 procent säger sig i alla fall vara överkänsliga för mjölksocker.

Att denna siffra stigit är lite begripligare. För att kunna konsumera laktos krävs att kroppen producerar enzymet laktas i tillräckligt stora nivåer och en stor majoritet av världens befolkning har för låga laktasnivåer och fixar därför inte laktos. Det är i princip bara vita människor som gör det, och vi blir ju färre både i Sverige och i världen i stort.

Men nio av tio svenska konsumenter har inga problem med vare sig mjölk eller vetemjöl. Verkar det så i butikerna? Den glutenfria hyllan blir hela tiden större och den laktosfria mjölkkylen är redan gigantisk. En isländsk evolutionsbiolog som jobbar i Uppsala, Oddný Sverrisdóttir, har sammanfattat det bäst:

”Jag har aldrig varit i ett land där så många säger att de är laktosintoleranta som i Sverige, trots att ni är ett av de länder som har lägst andel laktosintoleranta i världen.”

För det här är såklart big business. Specialprodukter i mjölkkylen är nästan dubbelt så dyra som vanlig mjölk, grädde, yoghurt osv. Gissningsvis är även marginalerna klart högre för såväl producent som för grossist och detaljist.

Jag är själv nötallergiker och har kommit in med svår andnöd på akuten, så jag vill inte vifta bort allergi som något påhittat. Jag har träffat människor som helt klart är gluten- och/eller laktosintoleranta, som äter medicin och verkligen mår dåligt om de råkar stoppa i sig fel saker.

Men jag har också träffat människor vars allergi jag inte tror ett dugg på. Min gissning är att inga allergier femdubblas på kort tid och att många köper gluten- och laktosfria varor för att de inbillar sig att de är nyttigare. Det är de inte, men tillverkarna gör allt de kan för att spä på myten genom formuleringar som ”Vi bryr oss” (jag har fortfarande inte sett något företag säga motsatsen) och ”För en lättare magkänsla”. ”För en lättare plånbok” hade varit ärligare.

Vad är grejen med prepping?

Prepping, från engelskans prepare, har blivit ett irriterande vanligt samtalsämne. Kanske är det bara jag som stör mig på självgoda preppers som tycker sig vara lite bättre än alla andra för att de fyllt källaren med konserver. Kanske har jag haft otur med samtalspartners, men det verkar inte normalt bland preppingentusiasterna att bunkra ödmjukhet.

Generellt gillar jag att förbereda mig för olika situationer, men prepping har jag inte fallit för. Hur många av er är beredda på Den Stora Zombieapokalypsen, har mat, vatten och alternativa värmekällor för att klara er i flera månader, och hur har ni tänkt att världen i stort och era egna liv ska fortgå under den tiden? Jag försöker att vara hyfsat oironisk här faktiskt, vill bara veta. Förberedelser är ju just förberedelser, och tämligen meningslösa om man inte kan följa upp dem i skarpt läge.

Och att prata och blogga om att man håller på med prepping är kanske det absolut sämsta man kan göra inför en eventuell samhällskollaps. Det är ju som att berätta för hela världen att här kommer det att finnas ett lager av mat, vatten, drivmedel och annat användbart. Det kan verka som ett långsökt problem, men är krisen tillräckligt utbredd är till sist alla beredda att stjäla, med våld om så krävs. Prepping är att annonsera efter bråkstakar.

Och även om det tjatas om prepping tror jag aldrig att vi varit så dåligt förberedda för krissituationer som nu. Allt fler bor i städer och är beroende av datorer och telefoner för precis allt. Folk kan knappt laga mat med hjälp av induktionshäll och varmluftsugn. Hur ska de då kunna få till en måltid med ved som värmekälla, eller ens i ett stormkök? Ska man förbereda sig för laglös kris borde man kanske fokusera mer på vänner och nätverk än på konserver. Idag har de flesta av oss bara en handfull vänner, ofta långt borta, och hur umgås vi med dem? På nätet. Om vi räknar med att Facebook ligger nere när samhället kraschat, hur många kan ens sina vänners telefonnummer i huvudet?

Jag undrar helt enkelt hur långt preppers har tänkt. Ett tips man av krisskäl hör ibland är ”Ha guld hemma”. Så om vi tänker oss en situation där samhällsfunktionerna har brutit ihop och pengar är värdelösa eftersom den flytande kronkursen sjunkit till botten, där pengar dessutom är sällsynta ifall bankomaterna är tomma och korten har slutar att fungera. Då ska jag alltså ha fysiskt guld hemma? Hur ska jag handla med det då, rent praktiskt? Gå ut på stan och fråga om någon vill byta mjöl och bensin mot min guldtacka?

För mig känns preppingrörelsen i mångt och mycket som ett gäng förvuxna scouter som drömmer om att leva vildmarksliv under oordnade former, men ifall kunskaper om självhushållning och att kunna försvara sig och sin familj ökar är det förstås bra. Kanske håller jag bara på att anamma prepperrörelsens oödmjuka argumentationsteknik ;-).

Detta händer 2018

Nu ploppar det upp årskrönikor överallt där det gångna året ska ältas. Själv är jag av uppfattningen att det man inte kommer ihåg inte är värt att minnas. Därför tänkte jag på kungligt vis vända blad och gå igenom året som kommer istället.

Världen

Det blir inget världskrig nästa år heller. Trump och Putin kommer fortsätta att föra en dialog till vissas förtret, men troligtvis till gagn för världen, och golfentusiasten Kim Jong-un kommer inte starta något kärnvapenkrig. Problemet blir istället Kina där den ekonomiska utvecklingen kommer att dämpas, för att inte säga tvärstanna, pga en allmän bank- och kreditkris.

Börsen

Utvecklingen i Kina gör att den börskrasch jag varnat för i över ett år äntligen kommer. Ungefär vid halvårsskiftet kommer Stockholmsbörsen att tappa 20-25 procent på kort tid. Under hösten vänder det dock tillbaka lite och i slutändan kommer börsen att backa 15 procent under året. Sämsta bransch: fastigheter.

Valet

Det är valår i Sverige. Jag skulle kunna helgardera och bara säga att inget av blocken får egen majoritet och att det återigen blir en bräcklig minoritetsregering, men jag ska vara mer specifik. Inte sedan 1994 har något parti ramlat ur riksdagen (Ny Demokrati den gången), men 2018 åker inte mindre två partier ut. Det är KD och MP som inte klarar fyraprocentsspärren.

Ebba Busch Thor skyller på att man inte lyckats förmedla sin politik till väljarna, och ingen journalist frågar varför de inte klarat denna enda och enkla uppgift eller ifall det inte skulle kunna vara precis tvärtom. Gustav Fridolin har svårt att hålla tårarna tillbaka och skyller allt på väljarkåren och politiska motståndare. När röken har lagt sig blir centerpartiets Annie Lööf statsminister, men eftersom alla kvarvarande sex riksdagspartier tycker nästan likadant i alla frågor spelar det ingen större roll.

Övrigt

Själv kommer jag att under 2018 sänka min aktieexponering ytterligare, och öka råvaruinvesteringarna, men med tanke på det tuffa börsklimat jag nu bestämt att det ska bli får jag vara nöjd om jag lyckas hålla min förmögenhet +/-0. Inte inräknat bostaden, för priserna på bomarknaden kommer att rasa rejält under året.

Skulle det visa sig att jag har fel i någon av mina förutsägelser kommer jag att skylla på yttre omständigheter och med emfas hävda att jag egentligen menade tvärtom.

God fotsättning!

Sverige ”bäst” på ekonomisk jämställdhet

Påståendet i rubriken kommer från Sveriges Radios Plånboken. Kanske inte så konstigt att statsstyrd media vill klappa sig själva på axeln, men det märkliga är att hela reportaget egentligen är kritik mot att det inte är mer jämställt.

Och med ”jämställt” menar SR och deras inbjudna professor från Genusvetenskapliga (smaka på det ordet) institutionen vid Stockholms universitet att svenska män tar ut förhållandevis mycket föräldraledighet, men att idealet skulle vara 50/50. Varför det?

Är det någon som tror att mamman inte vill vara hemma mer än pappan? Då menar jag generellt alltså, hur enskilda par väljer lägger jag mig inte i, och det tycker jag ingen annan heller ska göra. Visst, för många familjer skulle det innebära lite sämre ekonomi under en tid, men skillnaden är sällan så stor att man inte skulle ha råd att omfördela – om man vill.

Nu låter det ju som att det inte blir någon utvidgad kvotering av föräldraförsäkringen, den här gången, men varför inte i så stor utsträckning låta familjer välja själva, och dela både inkomster och föräldraledighet som man vill? 

(Blev påmind om denna intervju i gårdagens kommentarsfält)

Är man betrodd att sätta barn till världen (socialdemokraterna har ju lagt ner sina steriliseringslagar) borde man ha rätt att leva det familjeliv man vill i så stor utsträckning som möjligt, och än så länge har väl ingen kunnat visa att kvoterad pappaledighet gynnar barnen.

I Plånbokens inslag påpekar man helt riktigt att män har statistiskt högre pension, bl a just eftersom kvinnor oftare är hemma med barn. Ja, men återinför då sambeskattning som övriga Europa och justera pensionerna på ett sådant sätt att mammorna inte straffas för att de tagit hand om sina egna barn! Men nej, i Sverige vill man tvinga in alla människor oavsett kön i samma fålla. Bäst vore väl om man lämnade sina barn till staten vid sex månaders ålder och fick tillbaka dem färdigindoktrinerade lagom till studenten?

Det kom ett brev...

Avanza hörde av sig och lät meddela: ”Vi vill informera dig om att det efter årsskiftet endast kommer vara möjligt att sälja befintligt innehav i ett antal värdepapper, främst utländska ETF:er.”

Detta skylldes på MiFID 2, regelverket som verkar vara den nya vargen som man kan skylla all världens elände på. Och så skickade de med 44 tättskrivna A4-sidor med mestadels amerikanska börshandlade fonder som de inte längre anser sig ha rätt att förmedla. Och avslutningsfrasen: ”Återkom gärna om du har några frågor kring detta.”

Det har jag faktiskt. Jag undrar vad som skulle hända om ni fortsatte att låta era kunder köpa utländska ETF:er? Skulle ni få böter, en tillsägelse eller en snigel på ögat? Nordnet låter samtidigt hälsa att man minskar ETF-utbudet från 4500 till 1300, men ingen av dem berättar om det fanns något alternativ till att försämra utbudet för kunderna.

Tydligen behöver vi fr o m 2018 mer information för att kunna handla med dessa ETF:er, så mest av allt undrar jag kanske vad som hände med det gamla uttrycket "På egen risk". I mitt fall betyder det här att jag antagligen inte kommer att kunna köpa de guld-, silver- och uran-ETF:er jag för närvarande innehar. Synd, jag som trodde att jag var vuxen.

Finns det någon ljusning då? Varken Avanza, Nordnet eller någon av de andra bankerna som vikt sig dubbla för att vara överheten till lags säger något om det, men Marcus Hernhag på Privata affärer säger: ”Alla jobbar på en lösning, men till en början blir det köpstopp.” Mm, vi får väl hoppas på det, men fan tro't.