Det kom en debattartikel under avdelningen självklarheter.
Rubriken ”Koppling mellan ökad psykisk ohälsa och ökad
konsumtion” känns snudd på lika given som sambandet mellan att
hoppa i sjön och att bli blöt. Det är inte enda sättet, men ett
av de säkraste.
Så vi handlar mer, har mindre tid och
mår sämre. För ju mer vi handlar, desto mer av vår tid måste vi
sälja och ju mindre oberoende blir vi. Inte nog med att människor
fyller sin fria tid med shopping. De shoppar telefoner, hörlurar och
annan teknik som resulterar i ännu mer information, musik och
allmänt brus, som gör att de inte kan slappna av även om de skulle
vilja.
Och varför inte börja tidigt med
osunda rutiner? 55 procent av åttaåringarna har en egen smartphone.
Kan någon ge mig en vettig anledning att ge sin åttaåring en
smartphone? Förutom att 55 procent av alla kompisar har en och
föräldrarna vill slippa tjatet, men pallar man inte tjat från en
åttaåring var kanske inte ”skaffa barn” den bästa investeringen.
Den sista slutsatsen i artikeln är att
tidsbrist leder till stress, att ”vi” känner oss otillräckliga
för att vi inte lägger ännu mer tid på sociala medier, samt:
”Det är sannolikt att den ökande psykiska ohälsan både bland vuxna samt bland barn och unga kan minskas om vi uppmärksammar och åtgärdar konsumtionsrelaterad stress.”
Jag har inte läst särskilt mycket
psykologi, men den bästa åtgärden för konsumtionsrelaterad stress
är väl knappast att uppmärksamma den och/eller att behandla
symptomen utan att sluta handla en massa skit?!