Vad gör man utan sparbössor?

Jag är stark motståndare till att kontanterna försvinner alltmer, men ett riktigt dåligt argument för kontanter som förs fram förvånansvärt ofta är problemet att visualisera pengar för barn när man inte längre har fysiska pengar att stoppa i en spargris.

Det här ”problemet” skulle jag säga ligger helt hos föräldrarna. Ibland används det som ett argument mot vecko- och månadspengar, vilket vore ett fiffigt sätt att hindra barnens utveckling, men för det mesta handlar det nog bara om föräldrars oförmåga att tänka.

När jag var liten fördes beloppen in i fysiska bankböcker. De finns inte längre, men då får man använda en kassabok, en lättmanövrerad app eller ett vanligt rutat papper! Om barnen är så små att de inte förstår siffror får man väl måla upp en ruta för varje krona på kontot. Någon fantasi ska man väl lyckas uppbringa om man valt att sätta barn till världen!

Det faktum att bristen på kontanter redan anges som skäl till att inte lära barnen att spara tidigt i livet visar vilket tramsargument det är, för än så länge finns riktiga pengar. Det går alldeles utmärkt att ta ut dem och spara barnets pengar i en sparbössa eller en glasburk.

Lägg tid på att lära ungarna hur man sparar och se till att göra det roligt. Att hitta på ett sätt att få det att funka praktiskt är verkligen det minsta problemet.

Prutade i nätbutik

Jag behövde en dimmer, alltså en vanlig strömbrytare för 220 V med dimmerfunktion. Till saken hör att det satt tre dimmers i rummet, och även om den som skulle bytas satt på en egen vägg behövde den matcha de övriga skapligt.

Och det gör de ju aldrig. Vilken sort man än köpt kan man ge sig på att det är en som utgått eller ändrat utseende, det gäller allt. Så jag letade, funderade, letade och funderade.

Ingen under 40 kommer fatta bildreferensen.

Till slut lyckades jag i alla fall hitta den. Eller en som var så pass lik att det fick duga. Hos Malmbergs Elektriska. Fast där får man bara handla om man har ett företag med konto där. Nu driver ju inte jag riktigt en elbutik, så det har jag inte. Letade vidare och hittade två nätbutiker som hade den. På ena stället kostade den 110 kr, på det andra 116 kr. Billigt!

110-butiken hade fri frakt och bra recensioner, så jag började med den. Men nej, ”Av miljöskäl betjänar vi ej orders under 149:-”. Jaja, då fick det bli 116-butiken. Men nej, inte nog med att de tog betalt för frakt, den var dessutom dyr. Plötsligt blev 116-butiken en 175-butik. Någon måtta fick det vara.

Tillbaka till 110-butiken igen. Tänker att jag kan välja ett lite dyrare fraktalternativ än gratis. För 49 kr får jag snabb dörrleverans och då kommer jag ju upp över deras 149 kr-gräns. Nej, funkar inte ändå. Noterar att de har online-kundtjänst. Innan jag återger konversationen ska sägas att jag var på rätt dåligt humör redan innan jag började scanna internet efter dimmers. Okej, här kommer det.

Jag medger att jag inte ska ha pris som årets trevligaste kund, men tycker att mina invändningar är berättigade.

1. Ska de ha ett lägsta orderbelopp borde det framgå innan man kommer till kassan.
2. När frakten ingår i priset ska självklart totalsumman räknas som orderbelopp. Handlar jag för 159 kr handlar jag för mer än 149 kr.
3. Kundtjänst-Johan är ärlig, man satte priset för att slippa dutta med småkunder. Det har man rätt till, men låtsas då inte som att det är en ansvarstagande miljöengagemang för det är det inte.

Är ändå lite imponerad att jag fick handla min dimmer till utsatt pris och slapp slänga på något jag inte behöver. Vilket jag förresten inte hade gjort. När jag tog kontakt med kundtjänst var jag minuter ifrån att betala 175 kr hos konkurrenten, och när kundtjänst dröjde med att svara var jag sekunder ifrån att göra det. Fullt medveten om att det hade blivit dyrare än att slänga på ett par halogenlampor extra på min 110 kr-order så att den precis pressat sig över 149 kr, men ibland är till och med snåljåpar som jag villiga att betala pengar för att visa en poäng.

Stort tack till Johan på Eldirekt.se. Men dagens spartips är egentligen inte att handla där utan att alltid ifrågasätta knepiga köpvillkor. Dels för att företag som har dem ska veta att de går miste om kritiska kunder vars pengar är värda lika mycket som andras, men också för att du faktiskt kan få din vilja igenom.

Tänka efter och tänka före

Människan är det enda djuret med framförhållning, som kan planera saker i förväg. Känns som att många glömt bort hur man gör, kanske för att det inte riktigt behövs längre. Åtminstone inte som förr. För ett par hundra år sedan dog man om man inte såg till att ha nog med mat och ved inför vintern. Åt man upp sitt utsäde hade man inget att odla och då svalt man.

Idag finns energi i vägguttaget och mat i affären. Jag önskar inte artonhundratalet tillbaka, men det är en aning irriterande att det ofta ses som en mänsklig rättighet att få exakt samma förutsättningar i alla lägen oavsett vilka val man gör och har gjort.

Tack och lov slår det ibland tillbaka mot dem. Eller rättare sagt, vi som sparar våra pengar, sår dem på börsen, håller våra budgetar och inte hela tiden letar efter minsta motståndets lag får ibland rikliga skördar. Och jag skulle ljuga om jag inte låtsades om att skörden smakar liiite bättre med hjälp av avundsjuka blickar från dem som bränner sina stålar på fredagsmys och skit.

Är inte det där Peter Eriksson?

Å andra sidan, om man inte har förmåga till framförhållning, hela tiden lever i nuet och utgår ifrån att allt bara kommer att lösa sig på något magiskt sätt borde det betyda att man slipper stress, oro och ångest. Dessa känslor är ju helt beroende av att kunna reflektera över sin situation. Betyder det att det är vi med framförhållning som borde vara avundsjuka på dem som inte har det? Fan, det går inte att vinna det här.

Influencer – 2000-talets prostituerade?

Att inflytelserika personer får betalt för att marknadsföra all möjlig skit är inget nytt. Det är därför man tar in kändisar i reklamkampanjer. Men även om jag tycker att det är sjukt ifall någon köper de c:a 100 produkter Zlatan gjort reklam för den senaste månaden bara för att Zlatan kommit med förslaget fattar jag mekanismerna.

Men den här titeln influencer övergår mitt förstånd. Nu snackar vi alltså om människor vars jobb är att marknadsföra olika produkter och få betalt för att låtsas tycka att de är bra. Givetvis säger de sig ha hög etik och rekommenderar bara produkter de själva använt och uppskattat, men det är såklart rent nonsens. Jag tror säkert att en del av dem har någon slags moral och undviker att marknadsföra något de tycker är direkt skadligt för konsumenter, samhälle eller miljö. Men i slutändan står man sig själv närmast.

Komikern Charlie Häckner var med i Änglagård. Han hade ett skämt om att när Colin Nutley sedan ringde upp och frågade om han ville vara med i en reklamfilm sa Häckner att det inte gick.

- Jag har mitt rykte att tänka på. Jag kan inte sälja mig på det sättet nu när jag är seriös aktör.
- Det tar en dag och du får trettiotusen.
- När ska vi filma, Colin?!

Jag klandrar inte influencers (jag känner mig lite smutsig bara av att skriva ordet) för att de följer pengarna. Dem jag klandrar är konsumenter som följer influencers. Många av dessa konsumtionsmegafoner har tiotusentals, i vissa fall hundratusentals följare på Instagram och Youtube där de tipsar om kläder, krämer och lunchhak med en sak gemensamt, att influencern fått betalt för att säga bra saker om dem.

Kanske gör de det på ett underhållande sätt. Jag tillhör aldrig målgruppen, och – om jag ska vara snäll – det märks. Något meningslösare än att se ett överbetalt våp rapa upp floskler om en produkt hon har fått gratis ihop med en bunt sedlar, men som hon föreslår andra att köpa kan jag nästan inte tänka mig.

Facket – fuck it!

Fackförbundet Seko har ilsknat till över ett erbjudande om fast anställning för timanställda som inte föll dem på läppen. Eftersom jag inte orkar göra det jobb Sekotidningen borde ha gjort, att höra den andra sidan, tänker jag inte kommentera det aktuella fallet, men reaktionerna var de vanliga.

”Arbetsmarknaden är sjuk – ge facket ännu mer makt så blir det bättre.” Eller inte. Ärligt talat, har facket någonsin åstadkommit positiva förändringar för anställda? Det måste ha hänt, men i mitt eget arbetsliv är svaret nej. Jag har visserligen aldrig varit fackligt ansluten, men andra på mina arbetsplatser har varit det och de gånger facket hade kunnat göra en insats lät de bli varje gång. De arbetsplatser jag haft där dialogen fungerat bäst var de som saknade kollektivavtal, där det inte fanns ett fackförbund som kunde hindra mig – som icke-medlem – från att förhandla om mina egna anställningsvillkor.

Exempel på när facket gått in och förstört, saboterat ett färdigt avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare eller med hjälp av LAS sett till att företaget fått slå igen och skickat ut alla anställda i arbetslöshet finns det hur många som helst.

Fackpampar som använt medlemsavgifterna till egna lyxsemestrar eller politiska kampanjer som inte har ett dugg med medlemmarnas villkor att göra är andra skäl till att jag aldrig ens övervägt att gå med i fackförbund.

Så nej, facket, ni är kanske inte arbetsmarknadens grundproblem, men ni är definitivt inte heller lösningen.

Spela på spelbolag nu?

Det har en längre tid pratats om att antalet bettingbolag kommer att minska genom uppköp och igår togs ett rejält kliv i den riktningen när William Hill la ett bud på Mr Green. Aktien stack direkt iväg upp till budkursen eftersom styrelsen och 40 procent av aktieägarna redan är med på tåget.

Själv sitter jag ju sedan starten som aktieägare i Global Gaming 555 och skulle ljuga om jag sa att jag inte hoppas på något liknande där. Andra GG-ägare snackar om 100 kr per aktie för att ett bud i Global Gaming skulle matcha gårdagens MRG-bud, helt baserat på vinst per aktie. Med en aktiekurs som den senaste månaden pendlat mellan 25 och 27 kr, men som igår hoppade upp på 29 kr skulle såklart 100 kr smaka mumma i portföljen. Personligen skulle jag bli ganska lycklig om någon bjöd 50 kr för mina aktier. Man ska inte vara girig.

Det är svårt att jämföra äpplen och päron även om bägge klassificeras som frukt. Börsvärdet i Mr Green är dubbelt så högt som i Global Gaming, varumärket är mer etablerat och spellicenserna fler. När Will Hill säger att de noga valt ut MR Green bland många andra uppköpskandidater tror jag kanske inte att Global Gaming någonsin var ett alternativ.

Men stämmer det att branschen ska fortsätta att konsolideras håller jag tummarna för att Global Gaming ska passa hos något annat bolag med stor plånbok. P/E 9,5 borde inte skrämma i ett bolag som växer så det knakar.

Är det någon som inte har ADHD?

För femton år sedan hade 4-5 procent av amerikanska barn ADHD. Idag är det tolv procent, sex miljoner barn. I Sverige har vi gått från en till fem procent, men vi brukar ju komma ikapp USA vad det lider.

Ett problem är att ADHD inte går att fastslå med hundraprocentig säkerhet. Man kan inte diagnosticera genom blodanalys eller röntgen. Man ställer frågor och går igenom en checklista. För en lekman känns det som att det finns felmarginaler här.

Men jag tror säkert att andelen barn som verkligen har ADHD ökar eftersom det handlar om koncentrationssvårigheter och stress, två faktorer som påverkas positivt av fysisk aktivitet, och vad är det barn i I-världen inte gör längre – rör på sig. Ja, det finns undantag och nej, det kanske inte bara handlar om det, men vad beror det annars på att ADHD ökar i en våldsam takt? Att vi fått mer sofistikerade mätmetoder eller att man testar fler? Jag tvivlar på att det skulle ge en ökning med hundratals procent.

Hur som helst, om man skulle tvinga ungarna att lägga undan sina telefoner ibland och gå ut och röra på sig som barn gjorde förr skulle man enligt all tillgänglig forskning få friskare barn med lägre stressnivåer, bättre koncentrationsförmåga och dessutom mindre övervikt. Det känns som att det vore värt att testa och om det mot förmodan inte skulle leda till färre fall av ADHD kan samhället kanske leva med bieffekten att få mer hälsosamma barn.

När Folkhatarpartiet Håll Käften tar makten kommer vi slänga in mer idrott i skolan och beslagta bilen för föräldrar som regelmässigt skjutsar sina barn till skola och fritidsaktiviteter på gång- och cykelavstånd. Vidare kommer vi sätta åldersgräns 18 år alternativt totalförbjuda segways, hoverboards och eldrivna skateboards.

Skämt åsido. Vi måste sluta lägga all kraft på att bekämpa symptom (eller bara prata om fenomen i största allmänhet) och istället gå till botten med problemen som orsakar dem.