Tänka efter och tänka före

Människan är det enda djuret med framförhållning, som kan planera saker i förväg. Känns som att många glömt bort hur man gör, kanske för att det inte riktigt behövs längre. Åtminstone inte som förr. För ett par hundra år sedan dog man om man inte såg till att ha nog med mat och ved inför vintern. Åt man upp sitt utsäde hade man inget att odla och då svalt man.

Idag finns energi i vägguttaget och mat i affären. Jag önskar inte artonhundratalet tillbaka, men det är en aning irriterande att det ofta ses som en mänsklig rättighet att få exakt samma förutsättningar i alla lägen oavsett vilka val man gör och har gjort.

Tack och lov slår det ibland tillbaka mot dem. Eller rättare sagt, vi som sparar våra pengar, sår dem på börsen, håller våra budgetar och inte hela tiden letar efter minsta motståndets lag får ibland rikliga skördar. Och jag skulle ljuga om jag inte låtsades om att skörden smakar liiite bättre med hjälp av avundsjuka blickar från dem som bränner sina stålar på fredagsmys och skit.

Är inte det där Peter Eriksson?

Å andra sidan, om man inte har förmåga till framförhållning, hela tiden lever i nuet och utgår ifrån att allt bara kommer att lösa sig på något magiskt sätt borde det betyda att man slipper stress, oro och ångest. Dessa känslor är ju helt beroende av att kunna reflektera över sin situation. Betyder det att det är vi med framförhållning som borde vara avundsjuka på dem som inte har det? Fan, det går inte att vinna det här.